Suck, suck….trots att det är förhållandevis varmt ännu går det inte att bortse från fakta; hösten (läs MÖRKRET) är absolut i antågande.
Numera är det mörkt när jag åker till stallet på morgonen och när jag släpper ut Soya i trädgården för den sista ”kvälls-kissen” kan jag inte längre se vart hon tar vägen.
Nåja… det är bara att bita ihop….snart är det sommar igen sa min man tröstande och det har han rätt i. Så fort som veckorna rusar iväg så…..
Mitt ”lära-känna-varandra”-arbete med Kreon pågår för fullt och går bra- jag försöker att tänka efter hela tiden och inte ha den slappa och ibland potentiellt ”farliga” inställningen till hanteringen av den egna hästen som jag kunde ha med tex snälla Archie (eller Décima…eller Heron…).
För det blir ju så tycker jag att har man en extremt snäll häst så är det lätt att glömma att detta inte är riktigt ”normalt” och agera därefter vilket då alltså kan försätta en i riskfyllda situationer.
Jag är ju en riktig fegisryttare egentligen och vill ABSOLUT inte ramla av och att då tex rida ut med lös hund, på ponnyhack i en stökig miljö när det blåser halv storm, som jag mycket väl kunde göra med Archie utan att ens reflektera över det finns liksom inte på världskartan att jag skulle göra med Kreon- inte i dagsläget i alla fall :)!
2 träningar har det blivit även denna veckan och jag tycker nog att vi har kunnat vässa kraven och höja ribban mer än vad jag trodde när jag köpte Kreon.
Antingen kan han mer än vad jag de facto upplevde när jag började rida honom eller så är han väldigt lättlärd (eller en kombination av båda kanske….) men jag behöver verkligen inte bara sitta och rida ”runt runt” vilket ju oftast är det som står till buds med helt ”gröna” hästar innan de kan NÅGOT :).
Vi har nosat på både skolor, skänkelvikningar och förvänd galopp där de 2 sistnämnda går riktigt bra faktiskt men givetvis är det inte så att detta är ”uppvisningsbart” ännu men dock så att Kreon ändå förstår ”the hang of it”.
Hemma har vi haft hantverkare som har hjälpt oss att byta ut lite murken panel på huset och det känns skönt att ha fått detta gjort liksom ett mindre murningsarbete under vår semester.
Tyvärr är både maken och jag rätt så ohändiga men har i alla fall kunnat bidra med lite målning och framöver blir det mest arbete med sådant som inte alls kräver några ”skills” förutom en livstidsdömds tålamod: lövkrattning!
Detta hatade trädgårdsmoment har nu börjat visa sitt fula tryne, en del löv ligger redan och retas på gräsmattorna och fler kommer att följa i deras fotspår- var så säker!
Hade det inte sett så ovårdat ut hade jag låtit skiten ligga tills ALLA löv hade lämnat respektive träd men där går min estetiska gräns- det skulle som sagt se för GRÄS-ligt (kunde inte låta bli en ordvits) ut!
