Månadsarkiv: september 2011

Onsdag- var är fåren när man behöver dom?

Enligt mitt nya 4+1+4-schema skulle Kreon ha vilodag idag och då fick det räcka med en halvtimmes promenad med undertecknad.

Trots att Kreon skötte sig exemplariskt på vår vandring blev den ändå en besvikelse; min plan att låta honom stifta närmare bekantskap med de häst-slukande (enligt Kreon i alla fall) FÅREN gick nämligen helt om intet.

De jäkla ullisarna höll sig retligt nog så långt bort i sin stora hage att jag inte ens tror att Kreon anade dom och det var som sagt inte så jag hade tänkt mig det hela.

I min djävulska plan ingick att fåren skulle drälla fram som en enda nyfiken skock, att Kreon därpå skulle bli livrädd och försöka sticka iväg/ kasta sig eller göra något annat dumt men att han därefter skulle lugna sig direkt av att känna trygga matte i andra änden av grimskaftet.

Tja…drömma går ju så vi får göra ett nytt försök någon annan dag i stället!

Lite om min sits

Angående sitskommentarerna i inlägget från igår där jag visar film på Kreon och mig vill jag ge ett litet förtydligande och min syn på saken:

Jag har för länge sedan förstått att min sits inte tillhör de mest eleganta och ska inte skylla på något utan bara hoppas på att jag kan FORTSÄTTA att försöka förbättra den, framför allt nu när jag har en häst som hittills i alla fall är väldigt lättriden och går med egen bjudning.

Då är det lättare att koncentrera sig på hur man sitter- när man inte har fullt sjå med flera andra saker.

Men visst; jag är VÄL medveten om att sitsen påverkar hur hästen går, i alla fall till en viss del och också beroende på hur ”förlåtande” hästen är.

Och om någon tror att jag menar att ALLT med min sits är ”Archies fel” så är det givetvis inte så även om jag är övertygad om att man precis som när det gäller tex personkemi mellan vissa människor har lättare för att ”trigga igång” REDAN dåliga ovanor/ svårigheter/ svagheter osv hos vissa individer.

Så medan jag kanske hade kunnat fortsätta att sitta som jag gör på någon annan häst så hade den INTE tappat bjudningen som Archie gjorde-om det nu var pga min sits (det låter JAG vara osagt) som detta hände.

Men givetvis vill jag inte få en ”segis” till och vill ju även i ÖVRIGT sitta snyggt och effektivt så jag lovar: jag ska kämpa på!

Jag klippte lätt- men var det rätt?

Nyligen har det varit en debatt i Ridsport (tror jag det var) om att man inte slentrianmässigt bör bremsa hästar, tex ”bara” för att rycka manen på dom.

Jag håller givetvis med; många, många gånger är det mesta som handlar om hästhantering och hästskötsel en ren uppfostringsfråga och jag anser att alla hästar ska kunna stå uppbundna på stallgången och bli borstade, få utrustning på sig osv.

Vad gäller just manryckning får jag av egen erfarenhet säga att det finns hästar som finner detta extremt obehagligt; min egen Décima var en sådan häst.

Började man dra i hennes man blev hon jätteirriterad och dansade rejäla rundor på stallgången och jag insåg snabbt en sak:

Om man har en häst som är GUDASNÄLL med ALLT, ALLT, ALLT utom en så banal sak som manryckning då är det inte ett tecken på att hästen är fjantig eller dum utan på att den faktiskt har ett genuint obehag och varför ska man utsätta hästen för detta om man absolut inte måste?

Jag löste detta genom att KLIPPA hennes man och det gick hur bra som helst och såg för den delen inte det minsta konstigt ut.

För att återgå till ”brems-debatten” så började jag fundera på den i samband med klippningen av Kreon eftersom jag ju gjorde den med en rejäl dos Domonsedan i hans kropp.

Tanken slog mig att det säkert finns de som tycker att även detta var fel, dvs att bedöva bort hästen i stället för att antingen ta fighten eller med andra metoder ”lära” hästen att en klippmaskin inte är farlig.

Och låt mig säga så här:

I SAK förstår jag resonemanget, man kan och ska inte ta genvägar till vad som helst vad gäller hästhantering men har man en gång blivit rejält nersparkad vid hästklippning så är man väldigt tacksam över att det finns mycket säkra sätt för att undvika detta där jag anser att Domosedan (om hästen ”svarar” rätt på medlet) är det bästa.

Jag räknar mig själv som oerhört rutinerad vad gäller hästklippning och jag har tagit många fighter i mina dagar, lockat och pockat, bremsat, lyft upp ben, stått med hästar uppträngda i väggar, haft hjälp av andra personer osv men numera känner jag bara: VARFÖR om det inte behövs?

Varför utsätta hästen för ovanstående om man på ett långt enklare, ”bråkfriare” sätt kan få jobbet gjort snabbt och effektivt och utan att stressa hästen men förhoppningsvis LÄRA den till nästa gång?

Själv har jag haft turen att faktiskt ALLA mina hästar har varit gudasnälla att klippa (är det en tillfällighet eller har det med övrig hantering att göra- you tell me?) och förhoppningsvis blir även Kreon en ”staty” i raden men jag är så tacksam att jag slapp tjafsa med honom första gången och det ska bli mycket spännande att se vad som händer gång nummer 2, kommer han att klara sig utan ”god natt-medel” eller inte? Jag vet ju vad jag tror men vi får väl se….

Tisdag- 3+1+3 ska bli 4+1+4

Från och med nu har jag bestämt mig för att öka Kreons träningsdos från vilodag var 4:e dag till vilodag var 5:e dag i stället.

Givetvis kommer jag att anpassar arbetet så att det inte blir för jobbigt för honom men jag tycker ändå att han bör klara av att gå så pass ”mycket” eftersom han trots allt är 6 år gammal.

Mina andra hästar har fått gå i vart fall 5 eller 6 dagar i veckan i den åldern men då har de varit mer ridna än Kreon så honom tar jag det lite lugnare med.

Men jag är som ni vet av åsikten att folk i gemen rider för lite och för sällan på sina hästar, för mig är tex inte att rida ut i 20-30 minuter ens att betrakta som att man har motionerat hästen- det räknar jag snarare som en vilodag.

Man ska ju också ha i åtanke att Kreon går ensam i hagen, ibland i väldigt små hagar och endast 6-7 timmar om dagen (det är helt enkelt så det är organiserat i vårt stall och inget jag kan bestämma över) så någon ”motion” mer än den som JAG ger honom får han ju knappast till skillnad från hästar som kanske går i stora flockar över enorma ytor och är ute från tidig morgon till sen kväll. Det är stor skillnad menar jag.

Ridningen idag blev en morgonritt och träning för NN och med risk för att låta tjatig så var det lika roligt som alltid.

Vi lekte lite med både stora bakdelsvändningar, skänkelvikning på diagonalen, skolor utmed långsidorna, galoppfattning från skritt och förvänd galopp.

Surmupps-Birgitta har faktiskt blivit myyyyycket bättre på att GE BERÖM och det gör jag ofta vilket jag märker att Kreon uppskattar.

Som jag har nämnt är detta en mycket känslig häst som jag tror hade varit helt galet att försöka tvinga till olika saker med hårda metoder och det är inte heller varken min eller NN:s ”grej” att pyssla med.

Som utlovats: en liten film

Jag gav ju er ett halvt löfte om en film i lördags och eftersom snälla Lina både filmade och därefter redigerade ihop innehållet så kan jag hålla det jag lovat.

Eftersom träningen för NN bara pågick i kanske 15 minuter så gjorde vi inga ”konster” 🙂 utan koncentrerade oss på rakriktning och självbärighet vilket minsann inte är så ”bara”.

Själv noterar jag med tacksamhet att mina tidigare otroligt flaxande skänklar är lååååångt mer stilla nu UTAN att jag ens behöver anstränga mig medan de tidigare som sagt for omkring som lärkvingar hur jag än försökte att sitta stilla.

Än har jag en bit kvar till en snygg sits men jag ser redan att den blivit bättre och det var faktiskt en sak som ”skrämde” mig lite de sista åren med Archie- jag tyckte att min sits nästan blev sämre och sämre, troligen orsakad av en inte så självgående häst.

Kreon

Måndag- en lite för händelserik ridtur

Idag hade jag egentligen planerat att först tömköra och sedan ta en promenad vid hand med Kreon men när jag kom till stallet visade det sig att en av hans boxgrannar precis skulle ridas ut och då kände jag att jag fick passa på att hänga på- det händer så sällan att jag rider samtidigt som de andra så jag ville ta chansen.

Innan vi red ut red jag lite på vår utebana och passade även på att hoppa ett jättehinder (se nedan) och sedan bar det av på vår uteritt.

Vi red samma runda som jag hade ridit igår men idag mötte vi fåren på närmare håll och se det passade inte Kreon!

Trots lång övertalning vägrade han att gå framåt (däremot gärna bakåt….) och eftersom även vår sällskapshäst började krångla smittad av Kreons konster fann jag ingen annan råd än att hoppa av och leda den får-rädde gossen och det gick däremot utan problem.

Otroligt nog lyckades klumpeduns-Birgitta därefter hoppa upp i HOPP-sadeln igen (jag som ALDRIG någonsin sitter upp utan pall) och sedan förflöt turen utan vidare incidenter tills vi red förbi en trädgård där en rottweiler kom rusande mot oss under fullt skällande.

Tack och lov hann jag se den på håll och ett staket skilde ju oss åt men Kreon befann sig ändå plötsligt inte på stigen bredvid trädgården utan på en gigantiskt och nyplöjd åker intill.

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag lyckades få stopp på Kreon direkt för hade han skenat ut över åkern hade jag antingen dråsat av pga obalans eller av hjärtstillestånd!

Resterande 5 minuter av ritten var i alla fall lugna och jag kunde hoppa av helskinnad utanför stallet.

Dock märker jag att det tar på mitt i sådana här fall ovana sinne- jag fick en blixtrande huvudvärk i samma sekund som vi stod ute på åkern och nu sitter jag med bultande huvud i soffan och tycker synd om mig själv.

Hoppning på hög nivå!

Dagens (slump)fråga

Är det inte himla konstigt hur det ibland kan gå månader, ibland till och med ÅR som man inte träffar en viss person och sedan kan man plötsligt se honom/ henne 2 gånger med bara dagars intervall?

Det har i alla fall hänt mig flera gånger, senast för några dagar sedan.

Då hade jag inte träffat en fd arbetskamrat på säkert 2 år och så plötsligt såg jag henne 2 dagar i rad, på 2 helt olika platser i stan.

Veckan som gått

Nu har jag avverkat gott och väl 3 veckor som Kreon-ägare och än så länge känns det bara bättre och bättre.

Kreon har hittills visat sig vara den känsligaste och mest lättlärda häst jag haft och jag kan bara hoppas att jag kan bibehålla detta och dra nytta av dessa utmärkta egenskaper på ett positivt sätt.

2 träningar för NN har avverkats och jag är tacksam över den hjälp jag får, just med tanke på ovanstående.

NN:s ”mjuka” ridfilosofi passar oss båda och är det något jag tror är dömt att misslyckas med just Kreon så är det hårda tag och allmänt burdusa hjälper.

Idag blev Kreon klippt och det var otroligt skönt att både bli av med hans päls och se att det gick utmärkt att klippa honom även om han var rejält sederad.

Roligt också att träffa hans fd ägare och tillika uppfödare, inte bara för att hon är veterinär ha ha utan framför allt för att höra lite mer om Kreons uppväxt, hans fullblodsmamma och syskon (han har 2 stycken, en 3 årig bror och en föl-syster).

Soya det lilla livet fortsätter att framleva sina dagar som härskarinna i Casa Karlsson- maken och jag är hennes dyrkande tjänare som roar och motionerar henne allt vad vi orkar :).

Det har blivit både långpromenader, cykelturer och ett besök på Ribban i veckan och det är väl ungefär så hennes veckor förflyter.

Vädermässigt har helgen varit helt underbar med härlig sommarvärme medan andra dagar har varit ruggiga och aviserat vad som komma skall inom kort: hösten!

Mera söndag- vi red ut- and lived to tell :)!

Idag tyckte jag att det verkligen fick vara nog med ridhusridning så jag hade bokat en date med en annan hästägare med garanterat pålitlig häst.

Anna och Optico lotsade oss runt lite alla möjliga vägar och vi var ut i alla fall 45minuter och mötte både traktorer, motorcyklar och annat som Kreon säkerligen hade funnit skrämmande om han hade varit ensam.

Jag tar det säkra före det osäkra och rider ut med sällskap ett tag framöver- nu när jag inte längre har min stensäkre Archie att förlita mig till har jag verkligen insett hur mycket det finns att se upp med i våra omgivningar- väldigt trist men inte mycket att göra åt.

En annan stallkamrat föreslog att jag och Kreon ska följa med dom nästa gång de åker transport till en närliggande skog och det tror jag kan bli både trevligt och nyttigt (och förhoppningsvis mer säkert än våra trafikerade omgivningar).

Håll dig bara till mig polarn så ska du se att allt ordnar sig!

Okej!