Dagens (häst och hundgodis)fråga

För att anknyta lite till frågan om pussar och kramar i ett inlägg i förra veckan undrar jag idag hur ni ställer er till att ge era djur godis.
 
Ger ni er häst/ hund godis? I vilka sammanhang? Ofta/ sällan/ aldrig? Bra/ dåligt?
 
Själv har jag inget direkt ”mönster” för godisutdelning- jo…när det gäller mig själv ha ha då jag äter sötsaker så GOTT (obs ordvits!!!!) som varje dag.
 
Djuren däremot får godis lite ”hipp som happ” och det beror på lite olika saker.
 
Om vi ska börja med hästen så räknar jag i hans fall morötter och äpplen som godis och detta får han om jag hittar dessa billigt i någon affär jag ändå besöker för att handla annat.
 
Jag åker således inte till affären enkom för dessa inköp och skulle inte få för mig att handla äpplen för 15 kronor kilot eller dylikt men hittar jag morötter eller äpplen för…säg max 5 kronor kilot så kan jag köpa på mig en del.
 
Några månader om året har jag ju också egna äpplen i massor och dessa får hästen äta allt vad han orkar.
 
Oftast lägger jag godiset i krubban eller i foderspannarna men jag kan också dela ut enstaka morötter efter ett ridpass men som sagt- det finns inget mönster för detta utan har jag morötter så får hästen en eller två, har jag inga….tja..då får hästen vara utan.
 
Jag vill inte ha ett tiggande djur som liksom FÖRUTSÄTTER att ”nu vankas det snart godis” och hästar som står och skrapar på stallgången efter något gott finner jag enbart irriterande.
 
Vad gäller doggy är hon listig som en räv och vet väl av vem (läs: maken) man alltid kan påräkna något att stoppa i gapet och vem som är mer restriktiv (läs: själviska matte som inte lika gärna delar med sig).
 
Ännu mer irriterande än tiggande hästar tycker jag att dito hundar är och hur mycket jag än avgudar Soya vill jag inte ha henne hängande över mina läppar vad JAG än stoppar i min mun.
 
Så har maken det och han får givetvis skylla sig själv- jag får i alla fall äta ostört men ger också Soya godis när det passar MIG.
 
Till godis för Soyas del räknar jag mest hennes grisöron som hon är väldigt förtjust i men hon kan också få slicka på lite glass eller annat hon gillar, rent ”hund-smågodis” typ leversnittar ger jag sällan även om vi har kilovis av det hemma.
 
Medan maken brukar ta med sig en näve vid deras gemensamma promenader och ge henne då och då (av ingen särskild orsak mer än att han gillar att ge henne godis helt enkelt):))  så gör jag det aldrig.
 
Dels ser jag ingen anledning att gå omkring och mata en hund medan man promenerar och dels skulle jag ärligt talat troligen GLÖMMA att ta med godiset även om jag tyckte att de behövdes.
 
Och där märker jag att skiljer mig mycket från många hundägare då i princip alla jag vet som har hund ALLTID verkar ha godis i fickorna.
 
En del ger detta flera gånger per promenad, oftast då hunden kommer på inkallning men för mig är detta så självklart (att hunden ska komma) att det inte skulle falla mig in att ”extra-belöna” just en sådan simpel sak.
 
Det skulle för MIG vara ungefär som att jag skulle stanna och ge Kreon en morot varje gång han fattade galopp på begäran eller nåt.   
 
Hade jag tränat något med Soya hade jag absolut gett henne godis som belöning men nu gör jag aldrig det eftersom jag varken tycker att det behövs eller det roar mig det minsta.
 
Så summan av kardemumman är att mina, ändå tämligen bortskämda djur vill jag påstå, aldrig vet när/ om det kan vankas en godis eller ej men däremot tror jag att båda känner sig otroligt älskade och det är för MIG långt viktigare än slentrianmässig utfodring med ”gotter”- det kan vem som helst ge dom utan att det behöver betyda ett dugg.

7 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Heddan får en morot när jag hämtar henne i hagen eller i boxen innan jag tar ut henne. Sen brukar hon alltid få en efter ett ridpass. Har nästan alltid en påse morötter i stallet. Kan väl säga att vi delar på en morot eftersom jag alltid börjar äta på den o sen får hon resten. Hon tigger aldrig mer intensivt än så här:
    http://www.youtube.com/watch?v=oSlWlisAwao
    :-))

    Svara
  2. Minstral

    Min vovva är fortfarande valp. På träning får hon godis och på promenader får hon godis varje gång hon kommer på inkallning. Detta gör jag för att det ska bli en självklarhet att hon kommer på inkallning. Jag kör med leversnittar. Sen får hon grisöron och märgben och annat smått och gott.

    Hästen får morötter, köper säckar. Både i krubban men också ibland på gången dock inte alltid. Äpple från trädgården.

    Alla gillar ju godis:)

    Svara
  3. Cia

    Vad gäller hästen, så är det ungefär som du gör. Tillgången styr. Äppletider, har egna äppleträd, så då har jag med mig några äpplen varje dag. nyss kom jag över en säck med fodermorötter – görbilligt, så nu har det blivit morötter.
    Ger godis vid inkallning/hämtning i hagen och efter ridning. samt i fodret.
    Stoppar inte heller i godis till hästen i tid och otid, vill inte ha nafsig häst.

    Hundarna får godis (torkade leversnittat) när jag tränar med dem. Alltid vid inkallning och när de är med mig lösa ute i skogen och kommer spontant. Brukar rida ut och ha dem med mig och då ränner de runt lite så jag brukar få kalla in dem titt som tätt.

    Har lärt Habibi som behöver vara kopplad imellanåt att ställa sig med framtassarna mot min fot i stigbygeln (när jag sittet till häst) det är så praktiskt att kunna ta på och av kopplet på så vis utan att sitta av.

    Annars är det strikt matningsförbud av hundar i alla familjens matsituationer. Våra hundar ska inte tigga när vi människor äter.

    Svarade inte på pussandet, så det gör jag nu. Pussar min häst ofta speciellt på sidan av mulen, så mjukt och lent där :-). Har också lärt honom att nudda mig med stängd mun på läpparna, när jag säger ”puss” (dumt, jag vet).
    Hundarna pussar jag aldrig på nosen, jag vet vad hundar kan hitta och sätta i sig… Men ofta på sidan av ansiktet.

    Det var väl ungefär mina godisrutiner & puss & gull gällande de fyrbenta. De egna godisrutinerna.. hmm är inte alls lika konsekventa, är en gottegris så det förslår…

    mvh
    CiaA

    Svara
  4. rackemarie

    Hästarna: Sockerbitar(!); en vid tränsning, en efter avsittning. Ibland en tredje innan man går in i boxen. Morötter och äpplen efter säsong. Blåbärs- och hallonbumlingar någon gång (de får så mysig andedräkt). Racke och Gold kan man pussa lite på också, men inte på unghästen Dancer. Tycker generellt att en väl fopstrad äldre häst kan man ibland vara lite ”släpphänt” emot: Däremot ska unghästen fostras så konsekvent som möjligt.

    Svara
  5. Louise

    Fyra godisbitar om dagen.. max!

    1. När jag hämtar henne i hagen
    2. Samtidigt som jag stoppar bettet i munnen på henne, väldigt lyckat.. Hon skiner numera upp som en sol när jag kommer med tränset och jag behöver aldrig oroa mig att hon ska få för sig att gå på upptäcktsfärd när jag tagit av grimman..
    3. Precis när jag hoppat upp
    4. När jag hoppat av

    Det här fungerar bra, ger jag henne godis omotiverat bara för att jag tycker att hon är söt så blir hon ett tiggmonster och försöker hota sig till godis..

    Katterna får sånt som ramlar på marken.. 🙂

    Svara
  6. Anonymous

    Mina hundar, Hilda och Zahra, får mest godis som muta om de ska vara ensamma hemma. Fast inte när jag går till jobbet på morgonen, utan om jag ska iväg en helg och de inte får följa med. Det de får då är grisöron. När vi är ute och går har jag ibland med mig godis och det får de när jag tränar dem på att gå fint eller strunta i andra hundar. Det är främst Hilda som behöver dessa mutor. 😉 Min pappa är lite mer frikostig med godiset, när han är med räcker det att se söt ut. Det de får då är små bitar frolic eller liknande. Lite kattmat får de på kvällen (en matsked ungefär), det tillhär natt ritualen. Katterna får sällan godis.
    Hälsningar
    Görel, Zahra och Hilda

    Svara

Skriv en kommentar till Anna

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>