Månadsarkiv: november 2011

Skrivet

Torsdag- ointresserad kines och elektrisk dansk

I morse blev det en lektion för mig och Kreon i ridhuset- denna gången dock under överinseende av Soya kines.
 
Tyvärr är kinesen inte på långa vägar så engagerad som NN utan hon la sig tvärtom mer eller mindre att sova- så intressanta var vi tydligen att titta på!
 
Idag började jag med att rida över lite bommar och cavallettin som låg ”utslängda” lite här och var i ridhuset- bra för Kreon att få lyfta lite extra på sina ben och också få omväxling under framridningen.
 
När vi var varma i kläderna arbetade jag vidare i kort trav och slutligen en hel del galopp och provade denna gången att ganska ofta och snabbt växla mellan höger och vänster galopp.
 
Vanligtvis brukar jag ju förbereda fattningarna i gooood tid men nu ville jag testa Kreon och ”provocera” honom lite.
 
Förstå mig rätt; jag vill så klart inte ha tillbaka den arga bakutsparkande hästen men jag känner mig mycket modigare nu och vill försöka känna av var Kreons gränser är och anser att det är bättre att jag provar lite försiktigt hemma i lugn och ro för att förhoppningsvis veta hur jag ska dämpa honom om han framöver skulle bli upprörd på tex en framridning.
 
Bågen måste spännas lite med andra ord och jag tycker att jag lyckades bra idag.
 
Även om gossen blev lite elektrisk av alla fattningarna så lät jag mig inte rubbas utan jag bara fortsatte att galoppera lugnt i stället för att göra som jag hade gjort för 2 månader sedan då jag troligen hade låtit honom skritta eller trava lite som avledande manöver.
 
Kreon har ju hittills inte bockat eller brallat (då hade jag dött av skäck ha ha) utan förr pressade han sig mot  sargen (gick emot skänklarna) och/ eller sparkade med bakbenen när han blev arg- nu blir det mest lite piaff-ansatser när det inte passar.

Skrivet

Om att avliva djur….och att vänta för länge!

För ett tag sedan pratade jag med en person som hade fått avliva sitt djur och det var så klart förfärligt och hade gått väldigt snabbt.

Min tröst till ägaren var just att denna agerat snabbt och i mitt tycke helt korrekt, i stället för att tänka på sig själv och sin egen sorg hade det enda rätta beslutet fattats; för djurets skull.

Och jag måste säga att jag tyvärr inte alltid ser tecken på sådan klokhet och vad som det egentligen borde vara; en SJÄLVKLARHET.

Folk klamrar sig ibland fast vid sina sjuka djur allt för länge, ”alla” andra ser vad som BORDE göras men ingen vågar säga något och det är verkligen hemskt.

Jag har nog tidigare berättat om hur jag för väldigt många år sedan dristade mig till att, väldigt försiktigt, föreslå att en person skulle avliva sin mycket aggressiva hund.

Summan av DEN kardemumman blev inget annat än att personen inte pratade med mig på typ ett halvår eller mer (vi träffades dagligen i stallet så det var inte så kul) och det ÄR ju verkligen mycket känsligt att ta upp sådana samtalsämnen även om man gör det i ett GOTT syfte.

Minns också att jag frågade den person som oftast ombesörjde slakten av ridskolans hästar förr ”händer det aldrig att folk väntar för länge?” och fick svaret ”jodå…en del får vi inte ens ut ur boxen” och de orden har verkligen etsat sig fast i mitt minne.

Efter att ha sett andra människor rent ut sagt PLÅGA sina djur genom att inte våga ta steget och avliva kan jag bara hoppas att jag själv inte blir lika blind och döv den dagen mina egna djur eventuellt blir lika sjuka.

Jag har sett exempel på mycket kloka och på alla vis logiska och förnuftiga människor som VÄGRAR att se hur det är fatt med det EGNA djuret medan jag är övertygad om att de hade sagt stopp och belägg för länge sedan om det hade handlat om någon annans djur.

Och bortsett från att hoppas att jag själv inte går i samma fälla så önskar jag bara att ANDRA har modet att säga till mig om de ser något som jag själv inte vill se.

Skrivet

Onsdag- vanlig vila

Liksom förra onsdagen fick Kreon vila idag vilket för hans del innebar sedvanlig hagvistelse samt borstning när jag kom på eftermiddagen.

Eftersom Lidl just nu säljer 2-kilos morotspåsar för 4:90 blev det även lite godis till den lilla pojken.

Efter stallsysslorna blev det en liten promenad med Soyis och för att anknyta till ”mörker-inlägget” har jag hittat ett hyfsat ställe att rasta henne på utan att famla i mörkret.

Det finns ett grönområde invid en stor idrottsanläggning med jättestarka strålkastare där Soya vågar sträcka ut i full galopp- härligt!

Skrivet

Dagens (mörker)fråga

Inte nog med att jag alltid har varit väldigt frusen och därför av naturliga skäl föredrar vår och sommar framför höst och vinter- även det MÖRKER som infaller snabbare och pågår längre under de sistnämna årstiderna finner jag extremt besvärande.
 
Även när jag själv bodde i lägenhet i Malmö och hade hästen på en stor ridskola mycket nära bostaden tyckte jag att mörkret var jobbigt och då var det ändå upplyst kring både boende och stall på ett helt annat (bättre) sätt än här ”på landet” där jag och hästen numera bor.
 
Rastning av en stycken kolsvart hund som aldrig ger ett ljud ifrån sig har jag löst genom att ha en liten lampa fäst i hennes halsband eller täcke, på sätt ser jag var hon befinner sig i stället för att behöva ha henne kopplad.
 
Med ridningen är det däremot värre.
 
Jag tycker att det är sååå tråkigt att begränsas av mörkret men vägrar samtidigt till 100 % att ge mig ut i det till häst.
 
Inte ens när jag hade de andra, stensäkra hästarna skulle jag drömma om att rida i mörker och detta av 2 anledningar:
 
1.Olycksrisken och då framför allt på nuvarande anläggning som ligger utmed en oupplyst 70-väg där folk kör fullständigt hänsynslöst.
Jag har själv upptäckt hur otroligt svårt det kan vara att i tid se ett hästekipage trots några reflexer här och där och då är jag ändå BEREDD eftersom jag vet att sannolikheten för att möta hästar på vägen är ganska stor.
 
2.”Det meningslösa”- jag ser helt enkelt ingen mening eller nytta med att rida i mörker och har svårt att förstå vad det ”ger” mer än ren rastning av hästen vilken man i så fall kan utföra tusen gånger säkrare i ett ridhus om man nu har ett sådant- vilket också är en bidragande faktor till att jag väljer en sådan uppstallning för egen del.
 
Jag har någon gång berättat att jag tycker att det kan vara bra att vänja hästen vid att bli riden i olika väder; både regn, blåst och snöfall, i alla fall om man har en tävlingshäst och detta helt enkelt för att det ju givetvis kan både regna, snöa och blåsa på en tävlingsplats= bra att veta hur hästen reagerar då och bra om den inte helt tappar koncepten pga några regndroppar i fejan.
 
Men på vilket sätt nyttan med att rida i mörker skulle överväga tex olycksrisken har jag svårt att se- när måste man någonsin tävla eller ens träna i mörker?
 
Ni som inte är lika principfasta vad gäller mörkerridning- hur resonerar ni?
 
MÅSTE ni rent av rida i mörker och har inget annat val (som jag som tex både kan sluta tidigare någon dag i veckan för att kunna rida ut i dagsljus och som har ett ridhus som alltid är disponibelt)?
 
Tycker ni att ni kan arbeta hästen i mörker och HUR gör ni detta?
 
Använder ni pannlampa? Tycker ni att den ger bra ”ridljus”?
 
Erfarenheter/ åsikter!!!!

Skrivet

Tisdag- hoppas, hoppas!

Idag var det träning för NN och vi började med att diskutera ett upplägg som jag hade blivit sååå nöjd med om det går att realisera:
 
NN kommer att gå ut och erbjuda sina elever att hon kommer ner till Skåne ungefär en gång var 14:e dag för att hålla träningar- det som det ”hänger på” är att vi blir ett tillräckligt stort antal för att det ska löna sig för både henne och oss som ska dela på hennes flygbiljett ner.
 
Jag är mycket glad över detta förslag och hoppas nu bara att tillräckligt många nappar.
 
Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det är lätt att snacka och ”folk” är väldigt glada för att anmäla sig till allt möjligt för att därefter stryka sig dagar innan evenemanget.
 
På ridskolan var detta snarare regel än undantag- vad man än satte upp lapp om på anslagstavlan så skulle allt och alla kladda dit sina namn och sedan visste man hur det skulle bli- strykningar en masse.
 
Blir det inga träningar för NN framöver så har i alla fall HON gjort vad hon har kunnat känner jag, vi har fått flera datum att ta ställning till och detta med god varsel så vill man träna borde det gå att lösa, så tycker jag i alla fall.
 
För att återgå till dagens träning så fick jag med mig nyttiga tips som vanligt och fick visa upp lite skolor, vanlig och förvänd galopp innan passet var över.
 
Nu handlar det både om att stärka Kreon rent fysiskt så att han ORKAR genomföra det vi önskar och samtidigt teknik-träna oss båda så att rörelserna inte bara utförs OK utan BRA och slutligen MYCKET BRA:)!

Skrivet

Speciella annonser del 391, glömde de inget?

Hmmm…den/ de som satte in denna väldigt informativa annons tycks trots allt ändå ha glömt det VIKTIGASTE (tycker jag i alla fall): RASEN på hunden.

Det är nog så gott att det i annonsen specificeras vilka raser som bla räknas som vinthundar men man vill ju veta rasen på hunden som de facto är till salu :)?!?!?!

Att hunden är STOR säger inget om det är en borzoi eller greyhound tex och det är trots allt en jäkla skillnad på dessa 2 raser, vinthundar eller ej :)!

http://www.blocket.se/malmo/Vinthund__tik___soker_familj_36832897.htm?ca=23_11&w=3