Hade en intressant diskussion men en häst-vän som handlade om huruvida vi skulle fortsätta att ha häst om alla former av tävling togs bort.
Jag är tveksam till om jag då hade fortsatt att ha egen häst- för mig är det tävlingsbiten som i mångt är ”driven” även om jag givetvis tycker att det är roligt att rida (läs träna) till vardags. Men det gör jag ju för att KUNNA tävla.
Annars har jag sett alla varianter höll jag på att säga, från den ena ytterligheten till den andra.
Det finns de som alltid rider ensamma, som bara är intresserade av att ”skogsmulla” för sig själva och älskar det- de har inte en tanke på att varken träna eller tävla och skiter högaktningsfullt i vad andra anser om dom och deras häst.
Den andra ytterligheten är tjejen som blir jättbesviken om ridhuset är tomt när hon kommer dit med sin häst- tänk då finns det ingen som kan ”ooooha och aaaaha” hänfört över hur bra hon rider och hur fin hennes häst är. För denna person är det viktigt att spegla sig i andra, bli beundrad och förutom en ”classy” häst åtföljs denna person gärna av tip-top utrustning av senaste snitt.
Sedan finns det som sagt allt däremellan och också de som egentligen inte är speciellt intresserade av själva RIDNINGEN utan kanske annat runt hästen.
Här tänker jag på barnet/ ungdomen som har stallet lite som sin fritidsgård där man träffar kompisar och umgås och där ridningen gärna prioriteras bort till förmån för just umgänget med likasinnade. Dessa ungdomar säljer ofelbart hästen då föräldrarnas ekonomiska stöd dras in- när man själv ska betala inser man att pengarna behövs till roligare saker som att fika, handla nya kläder, resa osv.
En annan grupp som jag stött på ibland är de som har hästen som någon form av statussymbol- det låter väl coolt att säga till sina lika fina/ rika väner ”nu ska jag åka till MIN HÄST” typ.
Att man nästan aldrig rider på denna egna häst utan lejer bort detta till andra spelar liksom mindre roll bara man man SÄGA att man är en hästägare, gärna köpa mängder av utrustning för att det är roligt att skämma bort sin bebis (dessa människor brukar vara barnlösa) och få vara med i snacket i stallet även om man som sagt själv nästan aldrig sitter i sadeln.
Själv är jag som sagt tveksam till om jag hade fortsatt att ha egen häst om jag inte kunde tävla- då hade jag möjligen hjälpt någon annan med sin/a häst/ar utan att känna att jag MÅSTE träna på ett visst sätt eller rida x antal dagar i veckan för att uppnå mina mål.
Annars har jag inget behov av att utomstående ska smeka mig medhårs och tala om vilken fin häst jag har- jag är inte med i någon klubb för inbördes beundran utan för mig räcker det om min tränare och de domare som dömer mig tycker att ”det ser bra ut” så att säga.
Sedan tror jag inte att jag hade trivts att stå i ett stall helt ensam och aldrig träffa andra ryttare/ hästägare men då hade det varit den sociala biten EFTER ridpasset som jag hade saknat.
Rider gör jag gärna ensam men sedan är det trevligt att ha någon att prata med, utbyta erfarenheter och träningstips osv.
Vad säger ni läsare? Vilken sorts hästägare/ ryttare är ni?
Jag är helt på din linje, jag har faktiskt inte häst nu på grund av att jag inte kan träna i den omfattning jag vill o tävla. Jag har otrolig träningsabstinens och när jag hade häst kunde jag träna 7 dar i veckan om jag fick o tiden räckte till. Nu får familjen gå först och när jag är 50 ska jag skaffa egen häst igen :o) Ha en riktigt bra Jul, vi ses kanske i ridhuset? Kommer med den lille o den lilla när vi är lediga ;o)
Jag har nog inte ett riktigt lika starkt tävlingsdriv som du, men visst är det träning och tävling som driver mig. Jag kanske skulle kunna trivas med bara en bra tränare utan tävlingar, men jag vet inte. Sen gillar jag ju ALL ridning och kan tycka det är skönt att rida ut, hoppa eller göra något annat kravlöst emellanåt. Men inte jämt. (för mig är hoppningen rätt kravlös, även om jag har en tanke med vad jag gör. Förr hoppade jag mer på allvar) Det mest udda svaret jag fått på frågan ”varför har du häst” kom från en äldre man med ett avelssto:
-Det är snyggt att sitta och titta på dem när man groggar på verandan.
Jag har aldrig haft häst utan har ridit på ridskola men även jobbat med hästar både utomlands och i Sverige.
Mitt mål är och har alltid varit att utvecklas och bli en bättre ryttare och jag är alltid seriös med min ridning oavsett vilken häst jag sitter på. I min plan för framtiden så ska jag ha häst och vill även tävla. Så jag ser min ridning som att jag förbereder mig för att ha häst.
Sen är det bara en bonus att jag trivs så bra med hästarna, dom har alltid haft stor betydelse i mitt liv och utan dom så känner jag mig halv 🙂
”Det finns de som alltid rider ensamma, som bara är intresserade av att ”skogsmulla” för sig själva och älskar det- de har inte en tanke på att varken träna eller tävla och skiter högaktningsfullt i vad andra anser om dom och deras häst.”
Jag lutar nog åt detta….
Har f ö alltid (hästägare oavbrutet sedan -76) stått i stall med max 3 stallplatser – varav jag ofta haft 2 av dessa – så det där social utbytet har det väl varit sämre med.
Har sedan -96 stallet på gården.
Rie
Jag har ingen egen häst utan ”lånar” en ungefär 2 ggr/vecka. Jag vill inte heller ha en egen häst, då jag inte har varken tid eller lust med det stora ansvar som följer. Jag har heller inga som helst tävlingsambitioner utan tycker det är mysigt att komma till stallet och pyssla och rida en sväng. Jag sitter gärna på ridbanan och tränar lika väl som att ta en tur i skogen, men längre än så sträcker sig inte mina ambitioner!
//Jenny
Aldrig tävla, uj, uj, vad svårt att ta ställning till. Om det t.ex. blev förbjudet att tävla med hästar då skulle jag nog träna och rida som vanligt.
Träningen är roligare än tävlingen tycker jag men utan den ena eller den andra blir det ju lite platt fall.
Jag tävlar inte så mycket men det blir en till två gånger i månaden mellan mars och oktober.
Nu när jag har resonerat med mig själv skulle jag nog träna på som vanligt oavsett. Jag älskar att linda på de vita lindorna och veta att jag ska få hjälp. Jag är en av de ryttarna som rider hyfsat med tränarens hjälp men ganska uselt när ingen pushar mig.
Så, mitt svar är ja, jag skulle rida på som vanligt även om jag inte fick tävla.
Jag får det sociala på tävlingarna till stor del, eftersom jag har eget stall så är ensam för det mesta.
Har inget behov av att visa upp mig och vara flott i ridhus (även om det vore skoj också, haha!) men däremot MÅSTE hästen vara spännande, rolig och givande att rida, annars har jag ingen lust. Att plodda runt i skogen (eller ridbana) på grannens gamla ök ger mig ingenting, så nu letar jag en ny eldig arab – tilltänkt tävlingshäst, men måste vara spännande att rida hemma. Archie är tyvärr nu pensionerad och kommer inte bli riden igen. Skogsmullande vill jag bara hålla på med om det innebär utmaningar, vilket vanligen skulle varit i form av en unghäst, där varje ridtur leder till ny utveckling s.a.s., men precis som ni andra tanter börjar jag längta efter en inriden häst att bara kliva upp och rida på…. Träning räcker nog inte riktigt som substitut för tävling, men skulle väl få duga om tävling avskaffades, för då har man ju iaf något ordentligt mål och någon som kommer och bedömer liksom. Samma sak för mig med annan träning, t.ex. löpningen är roligast med ett kontkret mål som en halvmaraton.
CeciliaL
Jag svarar såhär i efterhand:)
Jag är en renodlad skogsmulle, älskar att kliva runt i skogen med hästen. Helst utan riktiga stigar och i svår terräng. Fast långa galopper på härliga grusvägar är en lisa för själen!
För mig är tävlingen inte alls intressant, om det inte gäller att komma först upp för en backe…
Men det är det som är det härliga med hästeriet, att det finns något för alla!