Som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg fick jag några tips av min tränare hur jag kunde FÖRSÖKA att lugna ner Kreon när han eldar upp sig i ridhuset, tex av att det ”låter” utanför (av smällare, hårda vindar etc) och/ eller av andra hästars närvaro (ryttare som sitter och smackar konstant, när han lämnas ensam i ridhuset och alla andra hästar går ut) osv.
De 3 konkreta tips (såvida man inte väljer att alltid rida ensam i ridhuset 5 på morgonen vilket inte lär lösa problemen- bara dölja dom) var:
1. Rida med graman (sätta den i sidorna, inte under magen). KAN hjälpa till att rama in hästen och man kanske också lättare kan få stopp på den om den far iväg. Så klart ska man inte alltid rida med gramanen men om man känner på sig att ”idag lär det nog bli livat…” så är det bättre att prova med graman (inte säkert att det hjälper på alla hästar) än att bråka med hästen och riskera att ramla av.
2. Prata med hästen, sjunga, vissla whatever som får den att lyssna på DIG- inte på allt runtomkring. Kan också hjälpa dig att lugna dig själv och ju lugnare du är desto bättre lugnar du hästen. Jag HATAR ju folk som sitter och babblar med sig själva i sadeln ”bara sådär” men ibland har nöden ingen lag :).
3. Sätta på radion för att utestänga för mycket andra ljud som stör hästen.
Min fråga är nu:
Har ni ytterligare tips värda att prova? Hur gör ni?
Se till att hästen är ordentligt rastad – t ex genom att låta den (efter uppvärmning) lösgaloppera i ridhuset en gång i veckan. Rastad häst = inte lika ”lättskrämd”.
Ska absolut provas!
Prova lösgaloppera på morgon/f.m, och rid på eftermiddagen samma dag.
Radio o ignorera! Tror att många ryttare överför mkt till hästen…
Tror som du Bodil!
Vi har två hästar som fungerar olika när de eldar upp sig. Det som de har gemensamt är att de behöver arbeta för att lugna ner sig. Min häst är helt omöjlig att skritta när hon är laddad. Tipset jag fått från min tränare då – och som funkar – är att galoppera framåt. Galopp är den gångart som aktiverar mest muskler, och genom att aktivera musklerna slappnar hon av. En dag som häromdagen när vi red i storm fick vi börja med att galoppera ca 10 min i sträck. Rättvänd, förvänd, stora bågar. Makens häst är tvärt om. När han blir spänd och laddad är det skritt, skritt, skritt som gäller – men det måste vara arbete i skritt. Han brukar rida öppnor och slutor åt alla håll, och växla mellan skolorna.
Unghästen longerar jag innan jag sitter upp om han är spänd. På uteritter med min häst använder jag graman för att få kontroll, precis som din tränare rekommenderade. (hon är rätt nervig ute, särskilt utan sällskap)
Fick en gång ett tips att flytta bakdelen, alltså korsa bakbenen. Enligt henne har hästar svårt för att koncentrera sig på två saker samtidigt. Fungerar kanske inte alltid, men vad är stensäkert.
Enda sättet att få en häst lugn är att själv vara lugn och avspänd. Minsta lilla ryttaren spänner sig eller ändrar sitt beteende så märker hästen detta. Du skriver ju själv Birgitta att du tycker det är otäckt när Kreon är på tårna. Detta känner han och hans rädsla/tittighet/hjärnspöken/överkänslighet förstärks av att du ändrar din kropp. Förmodligen spänner du dig någonstans, håller lite extra i tyglen, klämmer kanske åt lite extra med benen mm, vilket är helt naturligt förstås. Jag har själv en häst (nu 8 år) som har varit otroligt jobbig med detta. Jag kom inte tillrätta med detta förrän jag träffade min nuvarande tränare. Vid minsta antydan till spänning/tittighet så var jag tvungen att bara sitta som en säck potatis på honom och låtsas som att jag inte alls märkte att han tittade på något. Han fick springa iväg ett par steg, han fick dra upp huvudet, han fick hoppa till. Jag gjorde absolut ingenting mer än att fortsätta rida som om ingenting hänt. Jag ska erkänna att jag i början höll på att bli tokig på min tränare när jag inte alls fick ”tillrättavisa” min häst ;). Men som hon sa, så fort jag ändrar något i min ridning så märker hästen detta och hästens beteende förstärks. Det tog inte lång tid förrän jag märkte enastående resultat. Ju mer oberörd jag var, lika oberörd var min häst. Nu går han som en klocka och är mkt koncentrerad på mig och det är sällan han stressar upp sig för något. Och nu pratar vi om en mkt känslig häst med mkt energi. Ge Kreon tusen mikropauser så han hela tiden kan andas ut och verkligen spänna av mellan varje moment. När det gäller dina galoppfattningar så ”bestraffar” du ju honom med hårdare hjälper som du skrev. Det kan ALDRIG bli bra om du gör det. Du bara förstärker hans flyktinstinkt. Gör han ”fel” så ignorera det. Gör om istället. Blir det en bra fattning så galoppera en liten sträcka, bryt av och ge honom helt långa tyglar med massor av beröm. Upprepa en fattning, blir den bra så ge honom en skrittpaus igen. Sen kan du göra något helt annat en stund för att sedan återgå till att göra någon fattning. Du skriver att du kan göra 10 fattningar på rad och att han ofta eldar upp sig. Gör han det så lägg ner allt och gör något helt annat. Du kan aldrig få någon kvalitet på det du gör med en häst som inte är avspänd, lugn och harmonisk. Jag säger bara NEJ, NEJ, NEJ till graman. Det kan behövas en graman om man rider en häst med fara för ens liv men ALDRIG på en häst som är fullt ridbar med en härlig energi. Du gräver din egen grop om du rider honom på graman. Nu vet jag ju att NN är en stor vän av graman så det är klart att hon förespråkar den.
Det är som många skriver, är DU spänd märker hästen det och tror nåt farligt är på gång.
Vänj hästen succesivt med saker, ta in 1 st annat ekipage INTE 4-5 st ekipage på EN GÅNG! Tänk lite som poliser gör när de vänjer hästar, att öva upp tåligheten stegvis.
Döva inte hästen i tid & otid heller, hästar vänjer sig vid ljud. Att döva är många gånger bara att ta en genväg.
Lotten:
Instämmer i att jag spänner mig när Kreon blir spänd och som du skriver så är ju inte detta av godo på något vis så därför måste jag FÖRSÖKA att slappna av. Att prata med Kreon hjälper mig faktiskt med detta även om det känns lite fjantigt att prata högt för sig själv :).
Vad gäller att ”bestraffa” vid dåliga galoppfattningar vill jag förtydliga att det jag gör är att jag skänklar till honom när han tex slår ut med ett fram eller bakben- det är INTE ok och jag tror det är bättre att tydliggöra att det ÄR fel än att ignorera- hur ska hästen tolka ett ignorerande och veta att ignorera betyder ”fel”?
Angående graman har jag helt omvärderat detta hjälpmedel på senare år- innan var jag total motståndare utan att ens ha provat (ung och såg allt i svart och vitt).
Nu är detta en mkt lång diskussion i sig men jag tror att många hästar hade mått och gått mycket bättre av att ridas med graman än att ständigt streta emot, sällan gå i form, bli dragna i truten osv.
Jag red Kreon på graman i början och efter några veckor var det INGA som helst problem att ta bort den- han är ohyggligt stadig i formen. Fortfarande använder vi gramanen vid bytesträning- fungerar ypperligt.
Även Archie reds med graman av både mig, NN och föregående tränare vid behov- inga som helst problem att därefter ta bort den och tävla på både träns och kandar.
Om en graman invaggar ryttaren i säkerhet, om så en falsk sådan, ser jag inga fel i att PROVA- en del hästar funkar gramanen på, andra ej.
Avslutningsvis tycker jag också att det är lite märkligt att det hymlas så mycket om gramananvändning- nästan inga ”proffs” vill offentligt kännas vid att de använder den annat än i ”yttersta nödfall” som det brukar heta. Själv har jag sett tämligen många sk proffs nästan slentrianmässigt rida med graman, dvs på nästan alla hästar. Och det är klart- ska man sitta på 8 hästar om dagen skonar gramanen kroppen, det har jag hört sägas- fast inte högt så klart.
Tänk på skaderisken innan du släpper hästen lös :-/ förra veckan skadade sig min väns häst lös i ridhuset pga bockning/busig (normalt väldigt lugn och snäll häst) så det blev kliniken och boxvila i 2 veckor 🙁 mest skada blev det pga brodd men efter den incidenten så tänker iaf jag bara släppa när det är löshoppning 😀
Ställ ifrån, gör ingen affär av det och rid vidare…
Alla:
Ska kanske förtydliga att jag FÖRSÖKER att ignorera och bara ”rida vidare” i vanliga fall och så länge Kreon inte gör några större grejer.
Men när han blir riktigt spänd och åt det okontaktbara hållet och jag får känslan av att han skulle kunna hoppa iväg åt sidan hur otäckt som helst då är det svårt att ignorera- jag blir för rädd för att ramla av helt enkelt.
Det är lätt att säga till någon ”slappna av” eller ”rid vidare” men om man blir rädd så är det inte så lätt :).
Och nu kanske det låter som om Kreon är värsta monstret och/ eller jag VÄRLDENS fegaste ryttare-riktigt så illa är det verkligen inte men jag vill ändå lyfta frågan och också gärna få tips(vilket jag ju har fått många och tackar för).
Anna-Karin:
Jag håller ABSOLUT med dig om att skaderisken MÅSTE beaktas!
Av denna anledning har jag nästan aldrig lösgalopperat mina hästar trots att de varit lugna.
Med Kreon kommer jag att PROVA- han är otroligt balanserad tack och lov men vid minsta tendens att ”vansinnesrusa” så får det vara slutgalopperat för hans del.
Även om jag vet att hästar även kan skena runt i hagen och skada sig så vill jag ändå inte öka skaderisken om det inte behövs så jag kommer som sagt att PROVA men kanske också därefter välja att avstå beroende på hur Kreon beter sig.
På töm har jag kunnat få honom att galoppera mkt ökat utan att han visat tendenser till att bocka, skena osv men vi får se vad som händer när han är lös.
När han löshoppade gick det bra i alla fall.
Håller med många skribenter. En sak som jag tycker är värd att fundera på om man har en het häst är vad man faktiskt ger den att äta.
Har sett måååånga ryttare beklaga sig över sina pigga hästar för att i nästa stund ge hästen en hel hink betfor.
All mat hästen får är energi. Själv har jag löst matfrågan med stora mängder ensilage( 16kg/dag) plus halm. Lite kraftfoder och mineraler. Alltför många ger sin hästar på tok för lite grovfoder.
Ytterligare en sak min häst inte klarar av är vitaminer. Blir alldeles stirrig av det(inte pigg utan bara ”jag ser spöke” överallt)
Istället får hon morötter och äpple som ”vitamin” tillskott.
Fungerar super på henne och dessutom har hon lång ättid.
Nu vet jag inte alls om så är fallet med Kreon, vet ju inte alls vad han äter. Utan mina funderingar är mer allmänna.
Kan hålla med om att det är svårt att bara rida vidare. Det är väldigt lätt att veta vad man ska göra och en stor skillnad på att faktiskt kunna göra det. Annars hade vi ju alla varit RGB ; )
/Annelie
Annelie:
Tänkvärda ord och jag har själv tagit upp vad jag kallar ”överutfodring” här på bloggen vid flera tillfällen.
Kreon äter 13 kilo mkt torrt ensilage och skulle troligen kunna/vilja äta mer om han fick men då hade jag fått betala extra för detta. Jag har valt att ge 1,75kilo havre som komplement, havre ingår i stallhyran. Förutom detta ger jag ½ kg lucern, 4 dl soja och lite betfor (mest för att smaksätta det uppblötta fodret- vill ej ge lucern torrt).
Om jag får säga det själv ser Kreon fantastiskt fin ut i hullet och har satt mycket muskler sedan jag köpte honom så det känns som att foderstaten passar.
Skulle inte våga ge mer havre om han ”föll ur”- då skulle jag öka mängden stråfoder eller lucern i stället.
Kanske ingen havre alls?
Jag ger 1 kg kraftfoder till min »ytterst arbetsvillige«. Blandat konkross och lucern. Därtill lite betfor och soja. Nu är min energiska lite het i arbetet och kan ibland bli spänd om man kräver för mycket och »springa iväg med huvudet i vädret« några steg, men aldrig spänd på det viset du beskriver Kreon. Ljud och andra hästar rör honom inte i ryggen utan han är bara känslig för min ridning och hjälper.
Lösgalopp alternativt löshoppning förordar jag också! Det är ju enda tillfället våra dressyrhästar som inte går i stooora hagar får sträcka ut lite utan oss på ryggen. Brallar de lite ser jag det som streching. Fast de får ju inte vansinnesspringa så klart. Men ta i lite frejdligt. Jag låter mina regelbundet lösgaloppera lätt inspända. De är lika lydiga som vid longering, ökar, minskar och byter gångart på kommando, fast de utnyttjar hela ridhuset. Mkt bra tycker jag.
Om hästen blir spänd tycker jag skolor brukar funka. Hästen ordentligt mellan hjälperna och så öppna el sluta och övergångar däremellan. Får ryttare och häst upptagna på ett »lagom« vis.
Min andra kan bete sig som du beskriver. Från noll till hundra på en nanosekund och han piaffar hysteriskt och galopperar lite på stället. Explosionen känns nära. Fast detta är utomhus när ngt skrämmer. Jag gillar inte alls detta. Jag får honom tackochlov att sansa sig en sekund, då sitter jag av, går med honom tills han lugnat sig, och sen upp igen. Knappast ultimat, men han är så pass okontaktbar i dessa lägen att det är ganska stor risk för en skentur. Och helt ärligt så tappar jag hellre hästen avsuttet än får mig en ofrivillig blixtsnabb galopp. Men oftast lugnar sig hästen när man sitter av. Skulle detta beteende uppkomma i ridhuset skulle jag dock inte sitta av, där kommer de inte så långt… 🙂
Birgitta; nog sjutton klarar du lite sidokast, du HOPPAR ju t o m! Galna brallar klarar vi nog inte nån av oss, men det verkar ju inte vara Kreons grej heller.
Lotten;
Nu är jag inte heller nån direkt FÖRESPRÅKARE av graman och rider inte så ofta med det. Men det händer. Och när jag gör det har jag en anledning och gör det då oftast under en period alternativt vid speciella tillfällen, t ex häst ska lära sig byta och blir lite väl uppeggad.
Jag håller helt med om att det är ett grundfel om en häst behöver ridas på graman för att »gå på tygeln«. För ett sådant problematiskt och/eller outbildat ekipage är andra hjälpmedel bättre – för ja, ibland behövs hjälp för både häst och ryttare för att få till mjuk ridning, sits och inverkan.
Men VAD är det som får dig att tro och tycka att man utan undantag »gräver sin egna grop« om man ibland rider en redan tillfredsställande lösgjord häst på graman för att det i vissa sekvenser av arbetet kan behövas?
Lotten:
Bra fråga från AnnH som jag också skulle vilja att du svarade på.
Varför förkastar du så KATEGORISKT graman?
Sedan ska jag inte säga att jag är FÖRVÅNAD för det har ”alltid” varit ”kutym” att ”man ska” ogilla graman- det gjorde jag ju som sagt själv tidigare utan att ens ha provat (moget….).
Som Ann säger är en graman enkom använd för att tvinga ner en hästs huvud i en fasthållen position inte någon bra ridmetod och det är kanske(?) därför ”proffsen” inte vågar säga att de ofta rider med graman (för det gör de, det är min erfarenhet)- de är rädda att långt mer okunniga ryttare ska missbruka gramanen?
För så är det ju med sporrar, spö och allt möjligt annat också- fel använt blir det fel men rätt använt KAN det vara rätt.
Sessan får ju frispel ibland (se i mitt album ”nära ögat” på FB) hon kan vara riktigt på tårna emellanåt. Det jag brukar göra är att trava henne länge och väl (undviker galopp en sån dag, då kan hon elda upp sig ännu mer). Sen gäller det att hitta på en väldans massa olika klurigheter så hon får nåt annat att tänka på, det funkar (oftast)…
Jag tror också att jag som ryttare kan få Sessan mer spänd än hon redan är, MEN de värsta grejerna hon har hittat på är faktiskt de gångerna då jag varit lugn och avslappnad och inte varit ett dugg förberedd.
Jag tycker också 1,75 kg havre låter rätt mycket, och jag skulle nog inte vilja ge min egen de mängderna! 😉
Hon äter i och för sig lite havre (0,5 kg) eftersom jag tycker havrens fina fettsyror är viktiga men sedan är det lucern och soja för hela slanten. 1,75 kg måste ju vara typ 4-5 liter?
Och jo, jag vet att den ”normala” givan förr i världen var 2-4 kg men det känns som om man sällan ser det numera. Allt beror på vad man jämför med!
Jag funderade på ”springa lös” och ”longera”-ideerna och konstaterade att ”sån´t använder ju inte jag” men nu har jag ångrat mig!
Jag har alltid haft som krav stora hagar, och har just nu enorma hagar (4 hektar till två hästar) och skulle faktiskt inte alls vilja rida min häst om hon stod på boxvila…
Redan på meeting utan tillgång till hage så blir hon hysteriskt het dag två trots att tävlingen i sig borde vara en viss ansträngning och jag leder henne ett par timmar på första dagens tävling.
När hon var yngre red jag heller aldrig direkt på morgonen utan hon fick alltid busa av sig i hagen först och än idag (när hon är jämnårig med Kreon) så flyger hon omkring som ett poppande popcorn i hagen på morgonen och är klart ”brötigare” och ”tittigare” att rida direkt från boxen.
Så jag har ångrat mig och har numera som flera andra de två tipsen också! 🙂
1. Inget/lite kraftfoder
2. Möjlighet att göra av med energi på egen hand (hage/lösgalopp/longering)
3. Under ridning, ställa ifrån det hon spänner sig för (antingen bara i nacken (t ex på tävling) eller i en öppna eller sluta), inte engagera mig i det och rid vidare mot nästa punkt.
Ja – om du som ryttare är spänd blir hästen det med.
Nej – att du själv är avslappnad är ingen garanti för att hästen också är det.
Sen är det givetvis ett bättre utgångsläge att arbeta med spändheten om du själv är avspänd.
Jag är generellt emot graman för det är så få ryttare som verkligen behärskar att rida korrekt med graman. Har sett alltför många ”normalbegåvade” ryttare rida slentrianmässigt med graman där hästen har noll självbärighet och bakbensaktivitet. Det är inte svårt att se på en hästs hals om den är riden mycket med graman av en ryttare som inte behärskar det till 100%. Här ser man aldrig den fina välvda halsen med självbärighet. Rider man med graman får man inte den fina muskulaturen från manken och framåt. Hur ofta ser man inte hästar som är helt ”tomma” från manken och fram till nacken där den knäppt av och man ser att huvudet ”hänger” på nackkotorna istället för att hästen bär sitt huvud och sin hals. Inte helt ovanligt med en tendens till underhals på dessa hästar också.
En skicklig ryttare kan absolut använda sig av graman vid specifika tillfällen men då måste ryttaren vara så rutinerad att han/hon uteslutit att problemen beror på den egna ridningen eller fysiska problem hos hästen. Till detta krävs en ryttare med en mkt väl utvecklad ryttarkänsla och blixtsnabb tajming. Med risk för att vara elak så tror jag faktiskt inte, efter att ha följt Birgittas blogg under en längre tid, att Birgitta besitter dessa egenskaper.
Jag är medveten om att många proffs uteslutande rider med graman. Men här är jag övertygad om att det är för att få snabba resultat. Proffs har ofta press från sig från hästägare och ev arbetsgivare att snabbt prestera och visa resultat för att kunna sälja eller ta emot kunders hästar för tillridning och utbildning. Här finns inte tid för att tänka långsiktigt på hållbarhet och en lång tävlingskarriär.
Misty är ju en väldigt nervös madame, det är därför jag ogärna rider ut. Inte så kul när hon tokvänder ner i djupt dike eller nåt.
Däremot vet jag att det beror på min rädsla att jag inte häver det.
När jag rider på bana, ute eller inne, har hon blivit mycket lugnare. Detta mycket pga att min tränare kräver att trams ska ignoreras och kvävas i sin linda. Hästen ska jobba och fokusera.
I början när jag red för henne så kunde jag bli upprörd om någon annan häst i ridhuset brallade iväg eller något annat hände. Jag tyckte liksom att det förstörde för mig. Min tränare var alltid på mig med att jag skulle inte bry mig om dem utan koncentrera mig på min ridning.
Detta är ju inte gjort i en handvändning, men det är så jag jobbar, sen ger jag inget kraftfoder precis, bara morötter i krubban och kanske en näve grund.
Johanna:
Kreon får 3,5 krafftmått (de vita) krossad havre- ska faktiskt väga om havren för det som jag har utgått ifrån var hur mycket havren på ridskolan vägde- denna känns lite ”lättare”.
Jag har tänkt tanken tusen gånger men glömmer det ständigt eftersom jag inte har en våg.
Kan ju säga att givan var högre när han stod hos NN så jag har redan dragit ner på havren och har svårt att tro att knappa 2 kilo skulle göra så stor skillnad. Ok om man gav 4-5 kg havre…
Nej, min erfarenhet är att en pigg häst är pigg lite oavsett och en slö är slö vad man än fodrar med. Nu generaliserar jag förvisso grovt men jag har försökt att fodra upp alla tidigare hästar med havre och deras temperament var IDENTISKT om de åt (som minst) ingen havre alls eller (som mest) 4,5 kilo havre.
Tack och lov och TA I TRÄ är Kreon lugn när jag rider ensam i ridhuset på morgonen, så även vid uteritter.
Det är nu när jag provat att rida med andra och det har börjat ”låta” av smällare som spändheten märks tusen gånger mer och det är kanske inte så konstigt?
Att vi inte alls använder gräshagarna sedan veckor tillbaka och att Kreon numera mest står som en staty i en mycket djup-erig hage KANSKE bidrar till att han lättare blir ”elektrisk”, kanske även vinter/ kyla i sig och ökad kondition?
Din häst verkar i jämförelse mycket piggare/ vildare än min- han går tex alltid lugnt ut i hagen, börjar han springa är det efter några timmar om han blir rastlös eller skrämd.
Anna-Kajsa:
Jag håller med du :)!
Lotten:
Jag säger inte emot dig vad gäller GENERELL/ daglig/ofta förekommande använding av graman.
Sedan kan jag ÄNDÅ tycka att det i valet mellan pest (ryttare som pga okunskap inte förmår att rida hästen i form utan sitter och sågar den i munnen, hästen får ont i ryggen etc) och kolera (graman) är bättre att välja det sistnämnda. Bättre men inte bra.
Vad gäller att försöka lära en häst av med att tex bocka/ skena/ busa så vidhåller jag att man kan PROVA om graman hjälper, framför allt om det gör att man själv känner sig säkrare i sadeln. En genväg? Tja…man behöver inte alltid välja det svåraste alternativet och funkar det och man får hästen att sluta med sina dumheter ser jag inte hur detta skulle vara fel- åter igen om det används tillfälligt.
Som du skriver ”ryttare som pga okunskap inte förmår att rida hästen i form utan sitter och sågar den i munnen, hästen får ont i ryggen etc” kan jag INTE hålla med om att en graman ska tas till. Däremot ett gummiband. Det är elastiskt och den oerfarna ryttaren behöver inte tänka på att ha flera tyglar att hålla reda på.
Lotten:
Gummiband är bättre ja. Men om någon tvunget vill ha graman och alternativet är sågande och dragande så föredrar jag fortfarande gramanen. En fördel med den är att man ju faktiskt inte behöver rida på den även fast man har den på. Gummibandet sitter liksom där det sitter.
Men att be en oerfaren ryttare att snabbt lätta på gramanen med bibehållet stöd i handen känns som överkurs ;). Rätt använt så verkar inte gummibandet när hästen går i en ändamålsenlig form.
Men vem har sagt att en oerfaren ryttare ska använda graman? Det är väl kanske inte så smart? Jag tycker att gramanen är ett utmärkt hjälpmedel ibland. Själv använder jag alltid graman när jag rider ut. Går allt som det ska bara hänger den löst, men alldeles utmärkt att ta till om man behöver förstärkning.
Använder den ibland oxå vid trimning, typ en gång i halvåret.
Min häst skiter totalt i gummiband, hon känner inte att det är där:/
Birgitta skrev: ”Sedan kan jag ÄNDÅ tycka att det i valet mellan pest (ryttare som pga okunskap inte förmår att rida hästen i form utan sitter och sågar den i munnen, hästen får ont i ryggen etc) och kolera (graman) är bättre att välja det sistnämnda. Bättre men inte bra.” Och då skrev jag i ett inlägg ang detta att: ”Som du skriver ”ryttare som pga okunskap inte förmår att rida hästen i form utan sitter och sågar den i munnen, hästen får ont i ryggen etc” kan jag INTE hålla med om att en graman ska tas till. Däremot ett gummiband. Det är elastiskt och den oerfarna ryttaren behöver inte tänka på att ha flera tyglar att hålla reda på.” Så Minstral, jag är helt inne på din linje att graman är direkt olämpligt för en oerfaren ryttare.
Ett tips vid t ex uteridning med graman: träna på 3+1-fattning (en vanlig tygel i varje hand, båda gramantyglarna i valfri hand). Med den fattningen kan man ha gramanen helt löst samtidigt som man har kontakt i tygeln. Vid en nödsituation kortar man snabbt upp gramanen genom att dra i gramanöglan med den andra handen. sen är det bara att släppa efter när den inte behövs längre, påverkar inte vanliga tygeln. Träna avsuttet tills handgreppen sitter!
Minstral och Lotten:
När jag skrev om ”mindre erfarna ryttare” och att dessa kanske VILL använda graman tänkte jag inte på rena nybörjare utan mer på folk som haft häst ett tag men ändå inte förmår rida så bra att deras häst går på tygeln.
Jag tycker faktiskt att det är ganska vanligt med sådana ryttare- jag ser dom ofta. Folk som kan ha haft häst i flera/ många år men som ÄNDÅ inte klarar av att rida hästen korrekt på tygeln.
Och skulle en sådan ryttare SJÄLVSVÅDLIGT få för sig att rida på graman så hade jag ändå tyckt att det var BÄTTRE än att rida utan men ännu bättre hade varit att rida med gummiband och helst/ bäst givetvis ta hjälp av instruktör.
Jag förstår hur du tänker, men faktum är att det sliter mer på hästen att gå i en tvingad ihopdragen form där rygg och bakben inte är med än att hästen går med huvudet högt. Här är ju inte rygg och bakben heller med men hästen har en chans att själv balansera upp sig när den har huvudet fritt.
Att sätta på en graman innebär ju inte automatiskt att rygg och bakben börjar bära mer. Snarare tvärtom i de flesta fall.
Lotten:
Jag brukar tänka i formerna av ”goda och onda cirklar” och detta är något jag har sett väldigt många gånger genom åren:
Ond cirkel: Ej så skicklig ryttare förmår ej att rida sin häst i form. Hästen springer med huvudet i vädret, drar i bettet, blir stum och obekväm att sitta på pga spänningarna. Ryttaren blir sur/ arg/ ledsen/ uppgiven och svarar med att dra i hästen, skumpa den hårt i ryggen, kanske också undviker att rida så ofta eftersom det inte är kul. Hästen svarar genom att kännas ÄNNU mer oriden och så fortsätter den onda cirkeln varv på varv.
God cirkel: ej så skicklig ryttare ”drar ihop” hästen med en graman. Hästen svarar med att bli för låg/ ihopkryllad i formen ja MEN: den blir också behagligare att sitta på och ser också trevligare ut att titta på rent estetiskt, framför allt för det ej så skickliga hästägarögat. Ryttaren tycker att det blir lättare och roligare att rida på den mjukare hästen som inte KAN spjärna emot (eftersom gramanen håller den fast) och kanske detta också i sinom tid motiverar ryttaren till att försöka träna lite mer seriöst med hästen och…i den bästa av världar slutligen kunna plocka av gramanen.
Detta är så klart en lite förenklad version men för att förklara lite varför jag inte är så jätterabiat mot graman längre.
Jag har en sån häst, extremt mycket sån som du pratar om. Det enda enda som hjälper är konsekvens och tydlighet med hjälperna och aldrig aldrig ge efter på vad du vill, envisas envisas. Jag har varit bra sugen på graman, pelham osv men det hjälper inte upp något alls i längden. Det är en grund som måste läggas, att den förstår och respekterar dina hjälper oavsett och att du klarar att vara lugnt konsekvent med dem.
Rid i en lägre form om den är sprättig. Mkt låg form,varje gång den varvar upp. Den lär sej till slut att gå ner och varva ner där.
Såna hästar är svårare, men det speglar fortfarande vad ryttaren gör, min behöver en bättre ryttare än jag är. En bättre ryttare gör det jobbet snabbare, bättre, och får en häst som kan jobba trots energi och känslighet och mycket kraftfoder och allt vad ni pratar om här.
Jag har inte lyckats särskilt bra än för att jag brister i konsekvens, timing, uthållighet och ryttarkänsla. Men jag tror inte det finns genvägar.
Låter som att du verkligen rannsakat dig själv Babsan och inte bara skyller på hästen som vissa lätt gör när ett problem uppstår.
När jag rider ut har jag alltid ett gummipelham. Hon är oftast väldigt snäll men kan bli väldigt skrämd av vissa saker och då har jag inte en chans att hålla henne. Hon har skenat ordentligt med mig två gånger samt farit iväg 30-40 meter vid ett flertal tillfällen. De tillfällen som hon har skenat har varit vid älgmöten men nu har jag stött på älg två gånger när jag har haft pelhammet på och då kunnat kontrollerat panikattacken. Visst har hon kastat sig och snurrat runt men jag har fått hejd på henne och sedan kunnat rida därifrån i skritt.
Det som är positivt med min häst är att även om hon har blivit jätterädd så släpper hon det väldigt snabbt om jag har kunnat bryta panikattacken. Att rida ut med gummipelhammet handlar om en ren säkerhetsgrej både för hästen och för mig.
Om man har möjlighet att avleda rädslereaktionen så tror jag att man har mycket att vinna på det. Just vid uteridning krävs för mig ett skarpare bett. Inte därmed sagt att det fungerar på alla andra.
När jag rider i ridhuset eller på utebanan och hon plötsligt måste glo på/skygga för något (upphängda ridtäcken i ridhuset ska man akta sig för..)brukar jag inte göra någon affär av det. Kanske muttrar jag lite bara och då släpper hon det efter två-tre glo/springa lite snettgånger. Ibland kan hon få för sig att en häst som leds in i ridhuset är en förklädd älg och då måste jag låta henne titta ordentligt på den nya hästen så att hon kan försäkra sig om att det verkligen är en häst. Sen släpper hon det direkt.