Åhhh så nöjd jag är efter dagens träning!
Det var så kul att träffa NN igen (även om det bara var en vecka sedan sist ha ha) och att kunna visa upp Kreon på ett bra sätt.
Idag tyckte jag faktiskt att det mest handlade om att ”uppvisningsrida” vilket ju egentligen inte är syftet med träningar generellt tycker jag; på träning ”ska” man visa sina brister och få hjälp med att rätta till /förbättra dom- det är ju till det man har tränaren.
Men någon gång kan man också få ”visa upp sig”- visa det man har tränat på och som man tycker fungerar och få feedback på om det verkligen ÄR så bra som man tror eller om man är ute på villovägar.
Och idag var alltså en sådan dag- allt som NN ville titta på; skänkelvikningar, skolor, förvänd galopp, bakdelsvändningar och galoppfattningar tyckte både jag och NN att Kreon visade väldigt fint och det fanns inte så mycket annat för NN att säga än ”BRA” ha ha.
Vi är således ”på rätt väg” så här långt och NN tyckte att det bara är att fortsätta så som jag ridit hittills.
Bortsett från allt bra som Kreon visade upp fick NN även se hans ”upprörda” sida vilken hon förvisso redan stiftat bekantskap med sedan tidigare.
När den enda häst som var tillsammans med mig i ridhuset skulle lämna detsamma blev Kreon tex väldigt upprörd och började piaffera på stället- inte alls trevligt utan bara enormt obehagligt tycker jag eftersom jag har känslan av att han när som helst kan kasta sig vettlöst åt något håll = Birgittas obefintliga balans kommer att bokstavligen störta henne i fördärvet.
Även de raket-smällar som hördes svagt in i ridhuset vid säkert 10 tillfällen (faaan säger jag IGEN åt detta ofog) fick gossen att smågaloppera när jag ville trava och det tog en liten stund innan jag fick den gångart jag ville ha.
På sätt och vis var det bra att NN fick påminnas om dessa sidor hos Kreon och hon gav mig också en del tips på hur jag kan försöka att lugna ner honom.
NN:s egen svårklasshäst var i ungdomen minst sagt ELDIG så hon har både en bra erfarenhet att dela med sig av OCH lite samma ”approach” som jag- den försiktiga dressyrryttaren som inte söker fighter som hon inte kan vinna utan som hellre väljer mjuka och ”listiga” metoder för att uppnå önskat resultat.
Så dagens träning bekräftade inte bara att jag har en fin och lättlärd häst som jag avgudar utan också att jag måste träna honom mer tillsammans med andra hästar och inte sitta och ”mys-pysa” med ensam på morgnarna.
Kan som avslutning berätta att ridpasset inleddes med att en av de 2 ponnyer som befann sig i ridhuset när jag kom dit dängde av sin ryttare efter en otrevlig rodeouppvisning och då kände jag verkligen hur mycket JAG inte vill ramla av.
Kreon hoppade också iväg när ponnyn visade sina cirkuskonster men jag lyckades tack och lov stanna honom mer eller mindre på en nano-sekund (hej självbevarelsedrift!) och tur var kanske det?
skönt att få glänsa ibland!
Ja, faktiskt Bodil :)!
Jag är ju ofta en sådan neggo-pelle som om 10 grejer varit super och 1 grej varit dålig på en träning tycker att den varit kass men idag är tom jag nöjd :)!
Sedan får man ju ta mina ord för vad de är och inte tro att hästen är redo för MSV C imorgon men efter vår förmåga var det väldigt bra idag :)!
Haha! Tycker det är roligt att du skriver ”orkar” rida vid 1800-tiden. Så olika våra hästvanor kan vara =)
Själv tycker jag om att rida lite senare på kvällen och då brukar det vara ganska lugnt i stall och ridhus.
Ville mest ge dig uppmuntrande ord. Min häst är också känslig och jag upplever att han blir bättre ju mindre jag tänker på olika omständigheter. Helt enkelt rider på och kräver att han ska lyssna på mig oavsett. Inte genom att dra i tygeln eller spöa honom men helt enkelt låta honom dra upp huvudet eller skygga lite. Men jag låtsas helt enkelt som om inget har hänt och rider vidare. Kräver att man faktiskt vågar rida på och inte låta hästen bestämma tempot.
Blev för övrigt ovän med en person som hela tiden krävde att man skulle ta hänsyn till hennes 10-åriga!!! känsliga häst. Denna häst(läs ryttare) kunde inte hantera att andra hopptränade samtidigt som de var i ridhuset.
Kan absolut visa förståelse om det gäller unghästar men en 10-årig häst? nej! det vara bara för mkt.
Hälsningar
Amanda
VIll du dela med dig av MM's tips när det gäller ”eldiga” hästar? Har en sån själv och plockar gärna tips när tillfälle ges…:-))
Många kloka ord från dig Amanda!
Själv blev jag smått ovän med en stallkamrat för några år sedan och detta pga att hon ville att jag skulle SLUTA ATT KLAPPA MIN HÄST- mitt klappande skrämde nämligen hennes häst….minns inte hur gammal den var men minst 10 år den med…
Jag hade precis lärt Archie galoppombyten och när han gjorde dessa bra så fick han några rejäla klappar på halsen- detta STÖRDE alltså människans häst?!?!? HALLÅ!!!!
Hästis:
3 konkreta tips (såvida man inte väljer att alltid rida ensam i ridhuset 5 på morgonen vilket inte lär lösa problemen- bara dölja dom) är:
1. Rida med graman (sätt den i sidorna, inte under magen). KAN hjälpa till att rama in hästen och du kanske också lättare kan få stopp på den om den far iväg. Så klart ska man inte alltid rida med gramanen men om man känner på sig att ”idag lär det nog bli livat…” så är det bättre att prova med graman (inte säkert att det hjälper på alla hästar) än att bråka med hästen och riskera att ramla av.
2. Prata med hästen, sjunga, vissla whatever som får den att lyssna på DIG- inte på allt runtomkring. Kan också hjälpa dig att lugna dig själv och ju lugnare du är desto bättre lugnar du hästen. Jag HATAR ju folk som sitter och babblar med sig själva i sadeln ”bara sådär” men ibland har nöden ingen lag :).
3. Sätta på radion för att utestänga för mycket andra ljud som stör hästen.
Hästis:
Hur brukar DU göra för att lugna din häst?
Det är just det som är problemet…hur jag än försöker att rida som vanligt, klappa å lugna, ta tag lite, ignorera osv så blir resultatet det samma..överenergisk… Det är inte ett jätteproblem men det är lite jobbigt när hon inte kan slappna av, lika mycket för henne själv som för mig. Fast jag ska inte klaga allt för mycket, har hellre en häst med egen motor, på gott och ont…:-)) Och hon är ju inte dum, bara så himla glad och entusiastisk…
Jag är också mycket försiktig av mig, men har en hyfsat orädd häst, Dock blev jag ganska betänksam den gången jag tömkörde i ridhus för en duktig kusk och det efter ett litet tag kommer in ett körekipage med skramlande fyrhjulsvagn……
Pållen hade aldrig sett något sådant men kusken beordrade mig än det ena och än det andra i snabb takt så jag hann helt enkelt inte koncentrera mig på annat än min häst – och han hade också fullt sjå.
Så till min stora förvåning kunde körhästen trava runt oss mest hela tiden utan att pålle gjorde någonting….
Där fick jag….
Rie
Rie:
Lite så gjorde NN idag också när Kreon blev upprörd; dels pratade hon lite högre så att han skulle höra henne bättre än smällarna utomhus och dels försökte hon att ”prata på”- även för att lugna mig och få mig att lyssna på vad hon sa i stället för att bara sitta och spänna mig.