Dagens (hjälpsamhets)fråga

Idag funderar jag på det här med att hjälpa till oavlönat i stallet och vad era upplevelser kring detta är.

Är det svårt att få folk att hjälpa till? Finns det de som alltid ställer upp och de som aldrig gör det? Vad beror detta på tror ni?

Själv har jag länge varit sorgligt förundrad över hur svårt det verkar för många att hjälpa till och mina erfarenheter baserar jag på både sådant jag upplevt på ridskolan och sedan jag flyttade till nuvarande anläggning för lite mer än 2 år sedan.

Jag har sett folk stå och titta på medan personalen går för att ta in personens häst från hagen eller folk som FLUGIT in i sina bilar och kört hem så fort tiden för hagintag kommit.

Om man åtminstone hade gjort detta lite diskret….men nej.

Själv hade jag skämts ögonen ur mig av att stå och snacka skit medan någon annan befattar sig med MIN häst, oavsett om det är den personens jourhelg eller den får betalt för att ta in hästarna i största allmänhet. Så GÖR man bara inte i min värld men uppenbarligen i många andras…

Varje gång man på nuvarande anläggning skriver ett vädjande meddelande med förfrågan om någon kan hjälpa till med utsläpp/ intag de röda dagar som inte infaller på en södang (de enda dagarna vi inackorderingar har jour) lyser svaren med sin frånvaro- ingen kan…eller vill?

Den förklaring jag oftast fått när jag frågat varför ”folk” inte vill hjälpa till är att man tycker att man redan betalar en så dyr stallhyra för ”all inclusive”-service och att man därför inte anser att man BEHÖVER hjälpa till.

Och visst…jag förstår resonemanget I SAK, jag hade inte heller velat betala för fullservice och sedan springa och hjälpa till med trettioelva hästar var och varannan dag men detta handlar om kanske en handfull dagar PER ÅR, företrädelsevis kring jul.

Och om man är 2-3 stycken som hjälps åt tar ”jobbet” man ska göra (släppa ut eller ta in hästar från hagen) på sin absoluta höjd 20-30 minuter.

Detta är bara ett exempel av flera som jag fascinerat skakar på huvudet åt, ser även hur man i ”mitt” kollektivskötta stall hellre låter en del saker totalt gro igen än att man tar ett tag själv- kanske skiter man i vilket eller så hoppas man att NÅGON ANNAN ska göra jobbet.

Själv har jag resignerat och både slutat att säga till OCH själv gå och tvätta av foderbordet, jämna till gödselstacken och annat som egentligen stör mig oerhört.

Om jag ständigt gör det bekräftas tesen ”vi skiter i det för Birgitta gör det om vi bara väntar tillräckligt länge” och eftersom det inte heller är MITT stall är det inte min plats att tillrättavisa andra bara för att JAG tycker att saker ska skötas på ett visst sätt.

Men hur har ni det? Känner ni igen ovanstående eller är det helt ”andra bullar” som gäller i era stall?

13 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Jag har fullservice men tar ändå stallet några gånger per år, kanske 5-6 gånger. Då gör jag allt,släpper ut, mockar, fodrar, tar in.

    Om min häst är i hagen när jag ska rida tar jag självklart in henne själv och är det samtidigt som alla ska in tar jag med några extra. Är jag där när det är dags för kvällsfodring så skickar jag ett sms till stalltjejen och säger att jag kan fodra.

    Svara
  2. Prick

    Ett sånt beteende speglar lite hur samhället är tycker jag. Man uppfostras att göra det man har rätt till likväl som att INTE göra det någon annan ska göra. Man ska förvisso ta reda på efter sig själv men eftersom alla ”ska” det behöver man aldrig ta reda på efter någon annan. Det är lite som att se ett gammalt glasspapper på marken – vem böjer sig ner och tar upp det och kastar i en papperskorg? Det behövs naturligtvis inte, då det varken är ditt papper eller din uppgift att plocka skräp.

    Överhörde en kommentar från en av hyresgästerna häromdagen. ”Nej, det DÄR behöver du inte sopa upp, det är inte vårt”. HAHA(?) – det sopades alltså RUNT lite skit på stallgången. Och vad gör man då? Pja, faktum är jag jag biter ihop, sopar upp skiten själv och tänker att de i alla fall betalar i tid :).

    Svara
  3. Dressyrtant

    Jag instämmer med Prick. Det speglar samhället i stort. Hjälp dig själv och skit i andramentaliteten finns även i stall.
    Jag står i ett stall där vi har åtaganden varje vecka. Vi har en stallägare som är rak och blir det någon som inte gör det den ska får den personen höra det direkt. Det underlättar och vi har inte så många som bara står och tittar på.
    Därför stormtrivs jag i mitt stall.
    Jag har förut stått på anläggningar där dyraste hästen går först och där man knappt kan be om hjälp och där man sopar enbart utanför sin egen box?!…

    Svara
  4. Louise

    Jag tycket att man hjälper till om man har tid, man kan i alla fall fråga för det tycker jag hör till rent hyfs. Är man i stallet så tar man hand om sin häst själv, något annat känns helt galet. Jag tog tex insläppet på jul eftersom att jag inte skulle iväg och fira hos någon, trots att jag inte behövde och det uppskattades enormt.

    Det känns som att det blir trevligare om alla kan tänka sig att hjälpa till.. Så vill i alla fall jag ha det, skulle inte kunna stå med en massa otacksamma och ohjälpsamma lata tanter eller gubbar..

    Svara
  5. Malin

    Jag står i ett kollektivstall där vi har in/utläpp några ggr i veckan. Det fungerar bra men allt annat runtomkring som t.ex kratta gårdsplanen, mocka hagen, fylla på vatten i hagen osv är det jag som får göra. Är riktigt trött på att få göra det själv. Jag vill inte ha min häst i en hage full med skit (går två andra hästar i hagen) eller låta min häst gå utan vatten i hagen. Därför mockar och fyller jag på vatten.

    För några veckor sedan slutade jag att kratta utanför stallet. Som jag trodde gjorde ingen annan det heller och till sist gjorde stallägaren det.

    Ett stort problem i vårt stall är att stallägaren inte säger till när någon inte sköter sig. Hade hon varit konsekvent med det tror jag att de flesta hade skärp till sig.

    Hälsn Malin

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Anna och Malin:

    Känner igen mycket och resonerar som ni.

    Har också efterlyst lite ”hårdare tag” men stallägarna tröttnar också på att tjata och vill inte heller bli osams med folk stup i kvarten och betraktas som gnälliga.

    Inte heller jag öppnar munnen- ser ingen anledning till att bli betraktad som gnällkärring- hade det varit mitt stall hade jag dock gjort och sagt annorlunda.

    Tyvärr misstänker jag att folks ovilja att hjälpa till kommer att resultera i mer TVINGANDE åtaganden som kommer att skrivas in i kontrakten och på sätt och vis är det kanske bra- det blir i alla fall mest rättvist.

    Samtidigt kan man inte ha ett 37 sidor långt kontrakt som avhandlar ALLT- lite sunt förnuft och vanlig hyfs borde vara naturligt.

    Svara
  7. Anonymous

    Tyvärr är det inte ofta man kan lita till folks sunda förnuft. Mycket tråkigt men så är det. Hade också skämts ihjäl mig om någon annan tog in min häst när jag befann mig i stallet. Däremot hade jag inte velat hjälpa till att ta in alla hästar. Detta för att jag nästan uteslutande kommer till stallet när detta sker och hade då således tagit in hästar varje dag.
    Men visst blir kan trött på personer som alltid smiter undan. Vissa människor saknar helt enkelt det man kalla sunt förnuft. Hur många gånger debatteras inte hästars behov av socialt liv och mycket grovfoder. Ändå finns det gott om människor som låter sina hästar vara ensamdjur hela livet och med massor med kraft och bara några fattiga strå i boxen. Att göra det bästa för hästen och för alla i stallet är långt ifrån självklart för alla. Tyvärr!
    God fortsättning
    /Karin

    Svara
  8. Birgittas hästsida

    Karin:
     
    Jag kan bara instämma.
    Tyvärr är det de som bäst/ mest hade behövt att lära sig om hästars behov osv som är minst intresserade- det är min sorgliga erfarenhet.
    Okunskapen är på vissa håll skrämmande stor och faktiskt undrar jag i vissa fall också varför folk egentligen HAR häst med så litet intresse för den. Men men….

    Svara
  9. Anna

    Jag är visserligen enda inackoderade i mitt stall så det förenklar mycket och man slipper tjafs o konflikter. 🙂

    Svara
  10. Anonymous

    Det hjälper inte med tvingande kontrakt. De som skiter i saker skiter i det iaf och tillsägelser rinner oftast av som vatten på en gås. Man orkar inte heller ha polisbrickan på alltid… Har slutat tjata och istället bett folk lösa problemet som finns med vad det nu kan vara. Brukar resultera i att det faktiskt blir ganska bra. Kräv ett svar och folk tänker till.

    Svara
  11. Birgittas hästsida

    Jag förstår vad du menar Anonym och i vissa fall är det precis som du skriver.

    Fast om man inte kan få frivillig hjälp de röda dagarna så kan man ”lägga ut dom på schema” enligt kontraktet och då MÅSTE den som står på schemat ”ta det” oavsett om den vill eller ej.

    Blir nog mest rättvist också- då kan ingen smita undan och då behöver ingen heller känna sig ”tvingad” att vara juste när inga andra ställer upp.

    Svara
  12. Frela

    Detta påminner i allra högsta grad om alla de diskussioner som försigår i våra ridklubbar när det gäller att få medelemmarna att ställa upp och hjälpa till på tävlingar som funktionärer.
    Jag tycker precis som en del andra här tidigare att det speglar dagens samhälle – att det är mkt svårt att få folk att hjälpa till gratis. Det finns hela tiden en fråga – what's in it for me? Dock är tiden knapp för väldigt många idag och man lever helt efter sin almanacka vilket gör att många har kanske bokat helt andra saker långt innan (särskilt när det gäller röda dagar) det kommer upp en förfrågan på tavlor..

    Svara
  13. Birgittas hästsida

     
    Frela:

    Det ligger mycket i det du skriver.

    Att jag själv kan och vill hjälpa till kanske oftare än andra i stallet beror mycket på att jag bor så nära och dessutom ”springer” där minst 2 ggr/ dag,

    Dessutom är jag så van vid hårt stallarbete (betalt förvisso) där man skulle mocka till 15-talet hästar och fodra 70 att den lilla hjälp våra stallägare efterfrågar framstår som skrattretande enkel i jämförelse och tar så kort tid.

    Annars lever jag, som du vet, efter devisen ”ingenting är gratis- i alla fall inte MITT arbete”. Vill mina stallkamrater ha min hjälp får de betala- eller fråga någon annan. Hade jag själv behövt en massa hjälp i stallet hade jag antingen ”samarbetat” med någon/ några, så som en del gör- eller så hade jag betalat. Men eftersom jag ”aldrig” behöver någon hjälp vill jag inte ta på mig att hjälpa andra gratis- det är bättre att de tar detta med sina samarbetspartners.

    Vad gäller att hjälpa till på tävlingar är jag lika ovillig till detta som jag är villig till att DÅ OCH DÅ och FRIVILLIGT hjälpa stallägarna.

    Detta har mycket att göra med det du tar upp: tidsbristen.

    Jag har inte tid att lägga flera timmar på att vara funktionär för det är oftast inte något man kan ”riva av” på 30 minuter, som att ta in några hästar från hagen.

    Dessutom är jag OINTRESSERAD- annars hade jag väl funnit tiden gissar jag, eller gjort andra prioriteringar.

    På vår klubb finns inget tvång att hjälpa till och det tackar jag för- folk som tvingas till något gör det sällan bra och sprider bara negativ energi.

    Avslutningsvis känner JAG att hur mycket/ lite man vill hjälpa till KAN handla om ”samhörighetskänsla”.

    Jag kan känna så pass stor samhörighet med vår lilla anläggning att jag kan och vill hjälpa till lite – att känna samhörighet med en klubb på 800 medlemmar som inte precis gör något för MIG är inte lika enkelt.

    Att vilja ha fint i sitt stall tycker jag också borde vara naturligt men jag har som sagt gett upp; jag vill inte vara den oavlönade stallstäderskan som alla förlitar sig på.

    Ps. Titta på vårt foderbord vid tillfälle. Det är inte avtorkat sedan jag gjorde det för flera MÅNADER sedan och ser ut därefter.
    Jag beräknar att det tar på sin absoluta höjd 10 minuter att tvätta det- varför gör ingen det tror du?

    Svara

Skriv en kommentar till Prick

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>