Månadsarkiv: december 2011

Fråga till mina läsare om hur man lugnar ner hästar

Som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg fick jag några tips av min tränare hur jag kunde FÖRSÖKA att lugna ner Kreon när han eldar upp sig i ridhuset, tex av att det ”låter” utanför (av smällare, hårda vindar etc) och/ eller av andra hästars närvaro (ryttare som sitter och smackar konstant, när han lämnas ensam i ridhuset och alla andra hästar går ut) osv.

De 3 konkreta tips (såvida man inte väljer att alltid rida ensam i ridhuset 5 på morgonen vilket inte lär lösa problemen- bara dölja dom) var:

1. Rida med graman (sätta den i sidorna, inte under magen). KAN hjälpa till att rama in hästen och man kanske också lättare kan få stopp på den om den far iväg. Så klart ska man inte alltid rida med gramanen men om man känner på sig att ”idag lär det nog bli livat…” så är det bättre att prova med graman (inte säkert att det hjälper på alla hästar) än att bråka med hästen och riskera att ramla av.

2. Prata med hästen, sjunga, vissla whatever som får den att lyssna på DIG- inte på allt runtomkring. Kan också hjälpa dig att lugna dig själv och ju lugnare du är desto bättre lugnar du hästen. Jag HATAR ju folk som sitter och babblar med sig själva i sadeln ”bara sådär” men ibland har nöden ingen lag :).

3. Sätta på radion för att utestänga för mycket andra ljud som stör hästen.

Min fråga är nu:

Har ni ytterligare tips värda att prova? Hur gör ni?

Onsdag- nöjd, glad, duktig, kul, bra!

Åhhh så nöjd jag är efter dagens träning!

Det var så kul att träffa NN igen (även om det bara var en vecka sedan sist ha ha) och att kunna visa upp Kreon på ett bra sätt.

Idag tyckte jag faktiskt att det mest handlade om att ”uppvisningsrida” vilket ju egentligen inte är syftet med träningar generellt tycker jag; på träning ”ska” man visa sina brister och få hjälp med att rätta till /förbättra dom- det är ju till det man har tränaren.

Men någon gång kan man också få ”visa upp sig”- visa det man har tränat på och som man tycker fungerar och få feedback på om det verkligen ÄR så bra som man tror eller om man är ute på villovägar.

Och idag var alltså en sådan dag- allt som NN ville titta på; skänkelvikningar, skolor, förvänd galopp, bakdelsvändningar och galoppfattningar tyckte både jag och NN att Kreon visade väldigt fint och det fanns inte så mycket annat för NN att säga än ”BRA” ha ha.

Vi är således ”på rätt väg” så här långt och NN tyckte att det bara är att fortsätta så som jag ridit hittills.

Bortsett från allt bra som Kreon visade upp fick NN även se hans ”upprörda” sida vilken hon förvisso redan stiftat bekantskap med sedan tidigare.

När den enda häst som var tillsammans med mig i ridhuset skulle lämna detsamma blev Kreon tex väldigt upprörd och började piaffera på stället- inte alls trevligt utan bara enormt obehagligt tycker jag eftersom jag har känslan av att han när som helst kan kasta sig vettlöst åt något håll = Birgittas obefintliga balans kommer att bokstavligen störta henne i fördärvet.

Även de raket-smällar som hördes svagt in i ridhuset vid säkert 10 tillfällen (faaan säger jag IGEN åt detta ofog) fick gossen att smågaloppera när jag ville trava och det tog en liten stund innan jag fick den gångart jag ville ha.

På sätt och vis var det bra att NN fick påminnas om dessa sidor hos Kreon och hon gav mig också en del tips på hur jag kan försöka att lugna ner honom.

NN:s egen svårklasshäst var i ungdomen minst sagt ELDIG så hon har både en bra erfarenhet att dela med sig av OCH lite samma ”approach” som jag- den försiktiga dressyrryttaren som inte söker fighter som hon inte kan vinna utan som hellre väljer mjuka och ”listiga” metoder för att uppnå önskat resultat.

Så dagens träning bekräftade inte bara att jag har en fin och lättlärd häst som jag avgudar utan också att jag måste träna honom mer tillsammans med andra hästar och inte sitta och ”mys-pysa” med ensam på morgnarna.

Kan som avslutning berätta att ridpasset inleddes med att en av de 2 ponnyer som befann sig i ridhuset när jag kom dit dängde av sin ryttare efter en otrevlig rodeouppvisning och då kände jag verkligen hur mycket JAG inte vill ramla av.

Kreon hoppade också iväg när ponnyn visade sina cirkuskonster men jag lyckades tack och lov stanna honom mer eller mindre på en nano-sekund (hej självbevarelsedrift!) och tur var kanske det?

Nu är helvetet igång igen!

Ser på Facebook och läser många uppskattande kommentarer kring att Ica Maxi i Häggvik tagit beslutet att inte sälja några fyrverkerier i år under sloganen ”Vi står på djurens sida”.  
 
Ett fantastiskt bra beslut tycker jag och det är bara att hoppas att fler hänger på och att det lönar sig.
 
För ”givetvis” säljer ju butikerna det vi vill köpa- så här får vi så att säga skylla oss själva, butikerna är ju inte dummare än att de utnyttjar vår iver att tömma plånboken på att bokstavligen elda upp pengarna.
 
Själv ondgör jag mig på bloggen över det i många dagar pågående smällandet varje år och det ska bli ”spännande” (suck….) att se vad Kreon anser om detta ofog.
 
Archie brydde sig inte, Soya är likadan men jag misstänker att Kreon inte är lika förlåtande om han hör en massa ”brakande” när vi är ute och rider tex.
 
Det känns otroligt tråkigt att ens behöva oroa sig för detta och i värsta fall kanske bli begränsad i sin ridning i flera dagar pga idioter som inte fattar att NYÅRSMÄLLARE smälls vid midnatt vid det nya årets inträde, inte 2 veckor före och 2 veckor efter, på dygnets alla timmar.
 
Måtte denna ”tradition” dö ut så fort som möjligt men det betvivlar jag starkt!

Vad ni är duktiga kära läsare!

När jag satt och läste kommentarerna till ett av förra veckans inlägg (det som handlade om unghästköp eller ej) slogs jag åter av hur otrolig roligt det är att läsa det ni skriver- tycker JAG i alla fall och hoppas att andra känner likadant.

För mig känns bloggen som mest optimal eller vad jag ska säga om man både vill läsa den för det jag skriver OCH för kommentarerna av andra.

Jag tycker i alla fall att jag har lärt mig mycket av det ni tillfört och ibland är det bara kul att läsa hur andra har det och resonerar i olika frågor.

Eftersom jag tycker väldigt mycket om att läsa men har färre och färre bloggar att följa för egen del, framför allt för att de läggs ner i en aldrig sinande ström, så får jag extra mycket ut av det som skrivs på min egen sida så att säga.

Och det är bra att ni både ifrågasätter, kritiserar och berömmer- jag slutade faktiskt att följa en blogg just för att det BARA var ”klubben för inbördes beundran” och bloggägaren hymlade inte heller med att negativa kommentarer sorterades bort vilket blev för enkelspårigt för min smak.

Tisdag- som förgjort

Eftersom jag misslyckades i mina försök att få sällskap i ridhuset igår blev jag väldigt glad när jag idag räknade till 4 hela ekipage när jag äntrade ridhuset.

Men tro det eller ej….redan medan jag var i färd med att sitta upp gav sig allihopa av, samtidigt, och kvar blev bara Muppe och jag, lika förvånade båda två tror jag.

Ja, så gick det med den gruppträningen :)!

I stället fortsatte jag mitt arbete med övergångar mellan galopp och skritt och nu har Kreon börjat variera sig genom att antingen göra dom mycket bra eller mycket dåligt. Dåligt = hoppar iväg, kanske i fel galopp lite lagom ouppfostrat och som om han var full av överskottsenergi, bra= sätter sig mjukt på bakbenen och fattar en ”ljudlös” galopp.

Vi får väl se vad det blir av detta, förhoppningsvis förstår Kreon skillnaden mellan en ”medgående” ryttare som berömmer mycket och en som ger honom arga skänklar när han försöker att hoppa iväg i cirkusgalopp.

Och med lagen om alltings djävlighet sätter jag mååånga pengar på att ridhuset kommer att vimla av folk imorgon för då VILL jag ha lugn och ro- mer om detta tomorrow!

Dagens (uteridnings)fråga

Ni som följt mina vedermödor med att rida ut Kreon undrar säkert (det hade i alla fall jag gjort) varför jag inte oftare rider ut med andra i stället för ensam när det förstnämnda går så mycket bättre.

Detta beror på flera olika faktorer; att få/ ingen rider på samma tider som jag, att det finns få ”stensäkra” hästar på anläggningen (och det är bara sådana jag vill ha som sällskap) men faktiskt också på att de flesta här rider så himla korta rundor.

Jag är van att vara ute i vart fall 45-50 minuter, oftast 60-70 och skulle också mycket väl kunna vara ute i 1,5-2 timmar.

Här är det inget konstigt att rida ut i 25-30 minuter vilket jag inte anser det lönt att sadla för:), det skulle vara om jag red på en 3-åring.

Så för egen del tycker jag det blir för lite motion särskilt som det här inte precis är så att man kan galoppera 20 minuter av 30, långt därifrån (mycket asfalt).

Sedan mina 20 år på ridskolan är jag också van att ”man” rider ut i minst 1 timme men där hade vi bättre uteridningsmöjligheter än här.

Dagens fråga till er är: hur länge brukar NI rida ut och vad känns ”lagom” för er?

Måndag- typiskt!

Idag känns det verkligen som om det är söndag och dagen har också fördrivits så som denna dag ofta fördrivs.

Morgonen inleddes med att jag åkte till stallet för att tillsammans med en annan tjej och stallägarna ta hand om hagutsläppet- intresset för att hjälpa till på vår anläggning är minst sagt obefintligt- mer om detta i separat inlägg i veckan.

Hemma blev det storstädning- det behöver ju göras ibland men tar tack och lov inte så lång tid eftersom ingen i vår familj är speciellt stökig av sig.

På eftermiddagen var det dags för ett pass i ridhuset och bara för att jag VILLE ha sällskap fick jag givetvis rida där mol allena.

Med Archie slog det aldrig fel; de gånger jag slutade tidigare på jobbet för att få rida i ridhuset i lugn och ro så dök det som ett brev på posten upp alla möjliga ryttare som ville rida, tömköra, hoppa och longera- helst allt på en och samma gång.

Men idag fick jag alltså rida solo- synd eftersom Kreon behöver träna på att gå med andra hästar innan han börjar tävla på allvar.

Annars gick passet ungefär så som det brukar- tjatar inte mer om det idag.

Nu väntar hämtning av lite restaurangmat och sedan ska jag nog ägna lite tid åt en ny bok- hann läsa ut 2 andra sedan i fredag men har en kvar att sätta tänderna i.

För övrigt var det + 9 grader klockan 7 i morse- helt otroligt tycker jag!

Mail från en läsare

Idag har jag fått ett mail från en läsare som jag vill delge er:
 
Jag läser ofta din blogg och undrar om du inte skulle kunna uppmärksamma organisationen http://www.thebrooke.org/ i din blogg? eller kanske någon annan hästhjälpsorganisation? Tidningen ridsport har skrivit om den idag.Blir ibland smått upprörd över hur mycket ”skräp” vi köper till våra hästar, när det finns andra som inte ens har det mest basala.
 
Ja kära läsare, jag gör gärna lite gratisreklam för denna organisation och instämmer helt i läsarens åsikt att vi ibland överkonsumerar lite väl mycket.

Veckan som gått

Första veckan på läääänge som jag inte varit ledig en vardag men det tar jag igen imorgon då ju ”alla” är lediga.
 
Annars har veckan förflutit utan större dramatik, det mesta har gått sin gilla gång.
 
Fortfarande inte en snöflinga i sikte, gegga och regn så gott som varje dag men otroligt nog har jag lyckats få till uteridning i fint väder båda helgdagarna, kan inte minnas när DET hände.
 
Kreon blev vuxen i veckan 🙂 då han fick bakskor på sig för första gången, vet inte vad HAN tyckte men själv märker jag inte någon skillnad.
 
Veckans hightlight var träningen för NN som jag sett så fram emot och jag hoppas bara att hon kan och vill fortsätta att komma och hjälpa oss.
 
Mini är i skrivande stund på semester men den sista ritten innan dess, i måndags, var hur fin som helst med till och med ett helt rent byte för hjälpen åt det ”svåra” hållet.
 
Så just nu ligger Kreon ”på plus”- vi får väl se hur jag kommer att betygsätta honom kommande vecka :).
 
En som ALLTID får högsta betyg är Soya Kines- den lilla flickan kan aldrig göra några fel :).
 
I går firade hon jul genom att träffa sina pojkvänner Gandi och Trillik- det var mycket uppskattat.
 
Veckans sorg är så klart att lilla Kitty blev överkörd och har lämnat oss- även om ingen blev direkt förvånad är det nog mer än jag som känner en saknad efter det lilla livet.