Nu när lilla Kitty inte längre finns ska jag ägna mina omsorger åt Fulkattens unge som jag sedan tidigare döpt till Gullis. Idag slog det mig att den i logikens namn borde heta GULKATTEN….Gulkatten och Fulkatten…ni fattar va´? Skämt å sido…det får nog bli Gullis även framöver.

Och en bra sak förde Kitty med sig; eftersom hon var så otroligt tillgiven så har även Gullis slutligen fattat att människor inte är farliga- han såg att det lönade sig för Kitty att vara snäll- hon fick mer godsaker än han. Från början sprang han iväg helt hysteriskt bara man närmade sig men nu kan man bära omkring på honom, klappa honom och kela med honom, EXAKT som med Kitty.

På tal om inlägget om märken på utrustningen passade jag idag också på att verkligen TITTA på mina saker :). Tränset har bara ett pyttemärke så det är absolut godkänt och sadeln har ovanstående prägling som ärligt talat hade kunnat misstas för några rispor på håll- om man ens ser märket när man sitter i sadeln. Oavsett vilket går det ju lätt att tejpa över.

Eftersom jag hade en så härlig uteritt med Kreon igår och eftersom vädret blev nästan lika fint efter lunch idag tänkte jag mig en repris av gårdagen.

Men det var JAG det….Kreon var av en avvikande åsikt och tyckte inte ens att vi skulle lämna stallplanen?!?!

Kanske saknade han de säkerligen lösgörande snurrningarna men dom fick han snabbt återuppleva bekantskapen med kan jag säga.

Låt mig även säga att Mupp-mannen kan vara mycket tacksam över sin o-ömma bak; hade han valt att pröva mitt tålamod på detta vis för 20 år sedan så kan jag garantera att han hade fått smaka på spöet rejält- vare sig det hade hjälpt eller inte.

Nu rider jag inte ens med spö och nöjer mig med att KOKA inombords- jag ”vet” ju vad som komma skall efter dessa konster; när vi väl är förbi allt som Kreon ska ifrågasätta så går han som ett underbart urverk, lätt på tygeln, tuggar fint på bettet och man vill aldrig sluta rida.

Så blev det även idag och jag vågade mig på att rida längre bort än jag någonsin varit hittills (för er som känner till området; till bron vid Torreberga gods som man måste över för att komma till lite klätterbackar) och det gick hur bra som helst.

Tränade även på att rida IGENOM stora vattenpölar; Kreon, liksom mina andra tidigare hästar gör allt för att rida förbi dom men jag fick honom att förstå at man även kan rida i vatten utan att världen rasar.

Pratade med en stallkamrat som så att säga följt oss ”hela vägen”, ända sedan Kreon kom till NN (där stallkamraten precis gjorde sin sommarpraktik och också fick rida på Kreon som hon tyckte om) och berättade hur otroligt mycket jag tycker om den ibland tålamodsprövande muppen. Först då avslöjade kamraten att hon vid ett tillfälle faktiskt ramlade av Kreon och även om det inte var det minsta dramatiskt och hon varken slog sig eller tvekade att rida igen så kände jag mig väldigt glad att hon inte berättade detta förrän nu- många månader senare. DÅ hade jag nog dött av skräck och tänkt ”Nej usch, en sådan otäck häst vågar jag inte köpa” ha ha!

Julafton eller ej- jag har haft en underbar lördag, dvs ungefär lika bra som denna helgdag brukar vara.

Inledde med att åka till stallet och släppa ut Kreon i regn och + 5 grader- ingen julstämning där inte :).

När stallfixet var avklarat körde Soyis och jag vidare till Dalby där Åsa, Robban och Soyas boyfriends mötte upp.

Visst blev vi alla tämligen blöta efter 1,5 timmes vandringar upp och ner i den kuperande naturen men hundarna måste ju rastas oavsett och att då ha trevligt sällskap underlättar ungefär en miljon gånger tycker både jag och Åsa.

Inte långt efter att jag kommit hem och stoppat allt det våta i tvättmaskinen kom solen fram och lyser än trots att klockan är över tre.

Även Kreon och jag har haft en härlig tur i naturen och den lilla muppen bestämde sig nog för att ge sin ägare en trevlig julklapp: jag har inte behövt att snurra honom en enda gång under den 65 minuter långa ritten. Det blev till och med lite galopp (de´ni!) och om jag någon gång får frågan hur jag lärde Kreon att galoppera i den mest samlade galopp ni någonsin kan tänka er så vet jag vad jag ska svara: ”det var när jag var en fegis-ryttare och inte VÅGADE galoppera fortare än så utomhus”.

Trots att det är julafton var det massor av bilar som var ute och körde på landsbygden, väldigt förvånande och jag är glad att just bilar verkar vara det som Kreon är minst rädd för av allt. Tvärtom kan han mycket väl ta rygg på och ”följa efter” bilar förbi saker han tvekar att passera, rolig gosse…

Efter ännu en promenad med Soya är min plan nu att bara ta det lugnt resten av dagen och hoppas att solen gör oss sällskap även imorgon.

Ni som följt bloggen länge vet att jag inte är någon julfirare och därför ska jag (förhoppningsvis) bara njuta av den extra lediga dag (måndagen) som detta ”jippo” medför i år (nästa år är man ledig hela 3 dagar…ännu bättre).

Jag har inte behövt stirra omkring med varken julbak, presentinköp eller tillagning av det jag kallar ”smörgåsmat” ( det ni svenskar kallar julmat) och planen är att bara koppla av, läsa och umgås med make och djur.

Red på morgonen idag för att ha kvällen ledig och det blev ett lugnt och bra pass.

Idag fokuserade jag på övergångar mellan skritt och galopp och att kunna göra dessa utan att Muppe blev uppeldad vilken han lätt blir.

Medan JAG vill ha galopp, avbrott utan mellanliggande travsteg och/ eller hela hästens vikt i handen, därefter normal skritt på ett RAKT spår innan nästa fattning kommer LUGNT så kan Kreon mycket väl tycka att det är ok att han efter avbrottet piafferar lite i sidled, ignorerar mina framåtdrivande skänklar och sedan försöker att kasta sig in i galopp.

Idag följdes min linje nästan hela tiden, även efter ganska många fattningar, säkert också för att JAG verkligen skärpte mig och red otroligt noggrant.

Jag har många gånger tacksamt noterat att Kreon är otroligt ”bright”- jag har aldrig haft en så lättlärd häst!

Fortfarande är det styrkan att utföra det jag vill optimalt som saknas och det kan man absolut träna upp.

Vad som också saknas är en ”alltid rätt inställning till arbete” vilket tex kan yttra sig i det jag kallar ”upprörda känslor” och det får man ju se hur mycket av DET som går att förändra över tid och i olika sammanhang.

Just nu blir det ju mer upprört om vi inte är ensamma, när vi har varit iväg på tävling, om det stormar ute osv.

Inget konstigt i sig, VERKLIGEN inte, snarare tvärtom just NU men målet för mig är att bibehålla Kreons känslighet men att den ska kanaliseras mer rätt så att säga och inte tex innebära piaff när jag vill skritta eller en kospark när jag vill galoppera :)!