Månadsarkiv: december 2011

Tisdag- lugn och ro

Idag har Kreon haft vilodag och eftersom det är som det är för årstiden, mörkt och regnigt, fick han bara gå i hagen, så som han gör varje dag.

Att gå ut och promenera tror jag inte hade tillfört varken Kreon eller mig något (mer än att vi hade blivit blöta), jag nöjde mig med att borsta lite på honom efter arbetsdagens slut.

Inte heller Soya fick någon långpromenad- jag ser ingen anledning att tvinga henne när jag själv helst vill slippa.

Så vi får slappa alla tre, Kinesen och jag i soffan och Kreon i boxen.

Dagens (baksko)fråga

Jag har allt sedan jag såg Kreon första gången önskat lite mer/ luftigare trav hos honom och detta parat med att han inte har några bakskor fick mig att börja fundera i banorna att just sätta på honom sådana.
 
Många tycker att hästarna rör sig bättre med skor runt om och jag minns tex att det var i princip det första min dåvarande tränare sa till mig då hon såg Décima riden första gången; ”sätt på henne bakskor”.
 
Inte för att JAG tyckte att hästen var trippig och inte för att jag heller såg någon skillnad efteråt men Décima fick skor som 3 åring och behöll dom därefter på så länge jag ägde henne i alla fall.
 
Heron gick utan bakskor tills han var säkert 6 år om inte äldre och då reds och tävlade han ändå mycket- på alla möjliga underlag höll jag på att säga.
 
Anledningen till att jag satte bakskor på honom var att han hade en av de största kotsenskidegallorna jag någonsin sett på ena bakbenet och jag och hovslagaren spekulerade i om gallan kanske skulle minska med bakskor vilket den inte gjorde.
 
Och nu har alltså turen kommit till Kreon- Archie hade skor på sig när han kom till mig som 3 åring så där gjorde jag inget aktivt val så att säga.
 
Jag har faktiskt bestämt mig för att sätta på honom bakskor- inte för att jag tror att han kommer att dansa fram i den bästa traven för det men då känns det som att jag i alla fall har FÖRSÖKT med något annat än att rent ridmässigt förbättra den (vilket jag tror går med hårt arbete och över tid).
 
Men vad är era erfarenheter? Varför har ni valt/ avstått från bakskor? Märkte ni skillnad med eller utan skor? Slentrian eller medvetet val?

Måndag- hjälpryttare

 
Panter har tagit mig på orden och ska nu rida på alla hästar :). Kreon blev mer än lovligt förskräckt när han väl kände klorna på ryggen, dvs typ 5 sekunder efter att bilden togs så…
 
… Panter fann för gott att rida lite på Tulle i stället :)!

Härlig start på veckan: dressyrträning på morgonen i sällskap av Mini och Kreon.
 
Nu tycker jag absolut att slutorna har börjat lossna ännu ett snäpp, böjningen kom i förra veckan men då saknades tempot medan det idag blev både böjning OCH tempo- inte lätt för en karl att göra mer än en sak åt gången så man får vara tacksam för framstegen (även om det är en bit kvar till tävlingsslutor).
 
Bytena gick väl som sist- först skulle Kreon försöka lägga dövörat till (va? vill du något?), sedan tro att han hade något att säga till om (om du envisas så sparkar jag med mina ben…bara så du vet…) för att därefter faktiskt göra några helt ok byten (ja, ja då…tjatmoster…).
 
En riktig skämtare den där spindelpojken…det är väl därför han passar så bra in i min lilla familj :).

Veckan som gått

Ännu en ”windy” vecka har förflutit (diss), dock utan vare sig minusgrader eller en snöflinga i sikte (hiss).

Mini har hjälpt mig med Kreon-ridning 2 morgnar och jag är, som ni säkert förstår, mycket nöjd med denna morgontidiga hjälp som passar mitt schema mycket bättre än om vi skulle träna på kvällstid eller ännu värre; behöva åka iväg med släpet i mörker och kyla.

Lilla spindeln har också fått löshoppa och det gjorde han bra tycker jag; till skillnad från en del dressyrinrikrade hästar som knappt kan gå över en bom utan att de antingen ska ”bonka i” den eller ifrågasätta om den ens ska hoppas så tyckte jag att Kreon verkade ha koll på både sig själv och hinderna.

Vad gäller uteridning har det bara blivit en sådan i veckan vilket jag tycker är för lite och har lite dåligt samvete för men samtidigt finns det gränser för vad jag kan/bör riskera genom att rida i ”dåligt” väder.

Kan väl säga att den uteritt som ändå blev nog hade ratats av många ryttare med långt pålitligare hästar än min; det blåste aldeles för mycket och det var kanske mer tur än skicklighet att inte allt möjligt kom farande i vinden och skrämde Kreon.

En av årets mest ångestladdade events är också avklarat- bilen har gått igenom besiktningen (och jag är 3.500:- fattigare men det var det helt klart värt).

Soya framlever sina dagar mestadels under värmefilten- å vilken lycka detta tyg har gett oss båda.

I lördags var hon i Skrylle med maken och idag blev det Dalby med Åsa (och Soyas pojkvänner Ghandi och Trillik), annars går vi mest häromkring och famlar ofta i mörker både morgnar och kvällar (urtrist).

Söndag- lite stillhet

Idag började jag dagen med att rida dressyr på min bruna springare och jag fortsatte med de övningar jag haft fokus på ett tag; slutor i trav och övergångar mellan galopp och skritt och galopp och trav.

När passet var slut och Kreon fått äta lite frukost släppte jag ut honom i hagen, äntligen utan att slitas itu av vinden på vägen.

Även Dalby-promenaden skedde denna söndag under lite lugnare former, förra söndagen blåste det en del och söndagen dessförinnan var det både regn och stark blåst.

Idag var en av Åsas vänner, Karin med 2 galgo-unghundar med och det var inga problem för hundarna att samsas.

Som vanligt mötte vi inte en kotte trots att vi gick i nästan 2 timmar- ett verkligt bra hundrastställe med andra ord.

Efter dagens hagintag har jag bara pysslat lite med Kreon, masserat honom lite lätt (det älskar han) och borstat bort osynligt damm (helklippning is da shit, absolut).

Världens gulligaste djur?

Kolla in denna filmoch säg sedan om inte detta är något av det gulligaste ni sett?Djuret heter TRÖGLORI (?!?!?), man lär sig tydligen något nytt varje dag för jag har då aldrig hört talas om det.

Men tänk vad skenet kan bedra!

Trots sitt mega-super-duper-gulliga utseende är detta tydligen inte en hur ofarlig rackare som helst.

Googla på TRÖGLORI och du får veta att: ”Från en körtel i armbågen för tröglorin in gift i munnen. Betten är giftiga och otrevliga symptom som infektioner och svullna kroppsdelar kan uppstå. I avsaknad av hjälp kan det vara livshotande.”

Fråga från en läsare om morgonrutiner

Idag har jag fått en fråga kring mina och mitt stalls morgonrutiner:
 

Jag beundrar verkligen att du orkar kliva upp strax efter 4 på morgonen för att hinna rida innan jobbet… Men jag måste bara få fråga hur morgonen i stallet fungerar?
Som jag förstått så står det ca 15 hästar i ditt stall och du har jourer ibland…? Så på vardagar när du kommer står väl förmodligen alla hästar och väntar på att få komma ut och få sin frukost/hö/kraftfoder etc. Så blir inte det ”rörigt” och oroligt i stallet om du bara tar ut Kreon och dom andra inte får komma ut? Eller släpper du ut innan du rider? Varför jag frågar är för att jag har försökt rida tidigt på morgonen själv och det har varken min häst (hungrig) eller dom andra hästarna gillat 🙁
Det har sett ut som en virvelvind i alla boxar och dom är verkligen ”vanemässiga”,tyvärr.
Så hur gör du? 🙂
Med vänlig hälsning Anna-Karin
 
Hej Anna-Karin!
 
Till att börja med vill jag berätta att jag inte rider varje vardag-morgon utan på sin höjd 3- det varierar en del.
 
Om jag ska rida brukar jag stiga upp strax innan 5, ska jag inte rida blir det uppstigning vid 5.10.
 
Hur som helst, oavsett om jag rider eller ej är jag i stallet varje morgon innan jobbet och det första jag gör är att jag ger alla hästarna kraftfoder och hö.
 
I ”mitt” stall står det 7 hästar totalt, på anläggningen finns ett annat stall med 17 boxar samt ett utestall med 2 boxar som används ibland.
 
Jag fodrar endast mitt stalls 7 hästar på vardagmorgnarna- de gånger jag fodrar även de andra hästarna är om jag har tagit jouren i det andra stallet åt den som egentligen skulle haft den (vi har bara jour på söndagarna).
 
För att återgå till vårt stall så får alltså alla hästarna mat så fort jag kommer- även Kreon, även om han ska ridas en stund därefter.
 
Medan han äter mockar jag, tar fram utrustningen och sätter på mig stövlarna.
 
När jag har ridit får han äta en stund till innan stallägarna släpper ut alla hästar i hagen (runt 8.00- då är jag redan på jobbet).
 
När jag stod på ridskolan (70 hästar) och red på morgonen fodrade jag ingen mer häst än min egen och tro det eller ej; det var inga som helst problem.
 
De andra hästarna visste att de inte skulle få någon mat och var knäpptysta- faktiskt.
 
Jag vet att en del hästägare betvivlade detta men jag som faktiskt var där och såg/ hörde kan garantera att det var så.
 
Att jag ger hästarna i vårt stall mat är för att det tar typ 5 minuter att göra det och att detta stallet är så litet att det KANSKE hade blivit ”oro i ledet” om bara Kreon åt.
 
Då kan jag lika gärna ge alla hästarna som att stallägarna kommer och gör det en stund senare- allt vårt foder finns i spannar respektive IKEA-påsar som står framme så det tar som sagt ingen tid.
 
För övrig är det en myt eller vad jag ska säga att man inte ska låta hästen äta innan ridning. Det har både jag och många med mig gjort ”alltid” utan minsta problem. Hade det inte varit så hade ingen kunnat ge sina hästar fri tillgång på foder vilket det ju faktiskt finns de som gör- när skulle den personen kunna rida :)?
 
 
 
 

Lördag- välluftad

Det börjar kännas lite väl tjatigt att bara mala på om den jäkla blåsten men tyvärr påverkar den mig ganska mycket.

Tack och lov hade maken bokat en date med en annan hundägare i Skrylle (som mest består av skog) så att Soya kunde få en ordentlig långpromenad för igår blev det inte mycket av den varan.

Själv åkte jag och släppte ut Kreon i en inte lika lerig hage som igår- någon nytta har det varit med blåsten som faktiskt har torkat upp hagarna lite.

Hemma igen tog mina matlagningskonster vid- jag gjorde en mycket god kycklinggryta som jag fördelade på 7 portioner- nästa veckas lunchlådor är med andra ord i hamn :).

På eftermiddagen gav jag mig ut på en timmeslång skrittrunda med Kreon och den kunde ju ha varit mysigare om man säger så.

Vinden slet i oss och mina tunna skinnhanskar förmådde inte hålla tillräcklig värme så mina händer var helt stelfrusna när vi kom hem.

I stallet möttes vi av Panter som hoppade upp på min axel och slickade mig på kinden- vilket mottagande:)!

Nu har maken och jag varit och handlat både chips och godis- är det lördag så är det säger Birgitta 12 år!