Månadsarkiv: december 2011

Birgitta 12 år kattfilosoferar :)!

 
Hmmm…bäst att hålla sig i täcket….
 
det är långt ner till marken….
 
Jag har tidigare visat bild på och berättat om en ny stallkamrat vi fått- den svarta kisen och det är onekligen en skojig krabat.På gott och ont är han/ hon (?) väldigt orädd vilket får mig att frukta att någon häst ska råka trampa på den.

Annars är det mycket trevligt att den till skillnad från sin gula kamrat är hur tam som helst, går att bära med sig överallt och har fått någon ny vurm för sig; den vill sitta på ens axel!

Igår hoppade den in i mina höpåsar när jag skulle bära iväg dessa för påfyllning i det andra stallet så den fick vackert följa med dit.

Ungdomarna i stallet tycker att det lilla livet ska heta PANTER vilket jag har ”gått med på” :))) under förutsättning att den gula kattungen får heta GULLIS (liten ordvits där för den är ju gul och skulle också kunna heta GULIS).

Gullis-namnet tycker ungdomarna inte alls om och vägrar också att kalla Ful-katten för sitt rättmätiga namn utan påstår att den heter Ebba-Sara.

Men det begriper väl var och en att världens fulaste katt MÅSTE heta Ful-katten, eller hur :)))?

Som ni ser på bilderna ovan har Panter redan börjat rida även om jag ska erkänna att fotona är ”arrangerade” då en viss hästägare (harkel…) lade upp Panter på Kreons rygg.

Jag är glad att den gode gossen hittills varit vänligt inställd till Panter, sedan hans uppfödare berättade att hon sett honom med berått mot stampa ihjäl en igelkott i hagen har jag varit lite försiktig när tex Soya är i närheten av honom även om han, tvi tvi, verkar acceptera henne hur bra som helst.

Hur som helst har jag nu informerat Panter om att han inte bara kan ligga och drälla i stallet utan ska han var där får han hjälpa till!

Det finns boxar att mocka, stallgång att sopa och som sagt hästar att rida. Borde jag ordna en liten hjälm till honom tro ? Sporrar lär han inte behöva i alla fall…

Mera fredag- inte som jag tänkt men bra ändå

Semester idag och det första som stod på agendan var att köra bilen till verkstad- frukten av förra veckans icke godkända besiktning.

Super-servicefirman lånade mig en bil över dagen så jag inte skulle vara strandsatt men med det usla väder som rått har jag faktiskt bara varit hemma och i stallet.

Har ju bestämt mig för att inte slösa bort semesterdagarna på att städa och greja med trista saker allt för mycket så det blev bara tvätt av en maskin kläder, tömning av diskmaskinen, klippning av Soyas klor och en lättare dammsugning, annars har jag mest suttit framför nätet och läst en av böckerna jag hämtade på biblioteket igår (Harlan Cobens ”för evigt dömd”).

På grund av vädret har det inte heller blivit några längre promenader med Soya som ju hatar blåst.

Huruvida Kreon hatar blåst eller ej låter jag vara osagt men dagens planerade uteritt ställdes ändå in av hans ägare- turligt nog kunde han löshoppa i ridhuset i stället och det kändes som ett mycket bra substitut.

Klockan 15.00 skulle jag hämta min brummis och planen var då att köra och ombesiktiga den genom den drop-in-service som finns på Bilprovningen.

När jag kom till verkstan visade det sig dock att de redan tagit hand om den ”lilla” detaljen- verkligen fantastisk service som alltid!

Så det var bara att köra hem glad i hågen, Kreon fick ett snabb- besök där jag bara tog ut några bajshögar ur boxen och tittade till honom och nu är alla dagens bestyr avklarade.

Tänkte fortsätta att ha sällskap av herr Coben resten av kvällen- det blir bra!

Fredag- löshoppning!

Straffet för att jag gläds åt varje snöfri dag utan minusgrader tycks vara regn och hårda vindar- är det inte det ena så är det det andra- eller varför inte båda på en gång?

Igår kväll och i natt har det regnat och stormat- idag är det än så länge uppehåll men vad hjälper det- det blåser så att man knappt kan stå stadigt på benen.

Jag, som i 99 % av fallen vill ha ute min häst i hagen i så gott som alla väder har faktiskt gjort en helomvändning just idag- Kreon fick gå in i stallet efter en knapp timme!

Om han blev jättledsen över att inte få stå och sjunka ner i lera till knäna samtidigt som vinden slet i hans täcke så får jag trösta honom med att det är utgång som vanligt imorgon igen och om han kände lättnad- tja…då får han passa på och njuta idag.

Tack och lov resonerade en stallkamrat precis som jag, hennes häst fick inte gå ut över huvud taget då den bara står och spänner sin känsliga rygg i blåsten så gossen har sällskap och har det säkert bra.

Innan vi skildes åt i förmiddags hann jag premiär-löshoppa honom, det var i alla fall premiär i min ägo även om Kreon har löshoppat tidigare.

Hur ofta eller mycket han gjort detta har jag ingen aning om men det syntes att han ”knew the drill” även om han var lite okoncentrerad emellanåt och tog hinderna med en klackspark.

Han är ju långgalopperad och har lätt för sig den lilla spindeln så över hinderna kom han och en del språng var riktigt fina när han skärpte sig lite.

”Guuuud vad SNYGG han är” teaterviskade jag till Mini som också var med och så bad jag henne att rida fram samma trav som gossen visade upp när han flashade förbi oss- nu såg vi liksom vad som finns att plocka fram :)))).

Jag hoppas att Kreon tyckte att det var roligt med hoppningen för jag kommer absolut att passa på att löshoppa honom så fort nytt tillfälle ges (beror på när stallägaren ordnar dessa evenemang, förhoppningsvis redan nästa vecka) eftersom jag tror på variation i arbetet.

Dessutom lär jag inte hoppa några 120-hinder uppsuttet med honom, varken imorgon eller någon gång inom överskådlig tid misstänker jag så det kan nog vara bra att träna på detta vis av den anledningen också.

Intressant artikel om hästtäcken

För er som är tveksamma till hur ofta/ mycket man egentligen behöver använda täcken har en läsare (Anna) tipsat om denna artikel. Jättebra tycker jag men undrar samtidigt hur många täckesfanatiker som kan ta den till sig och verkligen TRO på det som står.Artikeln avlivar för många myter liksom och vad ska då dessa människor göra av alla sina magplattor, halsskydd osv?

 Jag tror att många fortfarande VILL jämföra hästen med sig själv och när man själv fryser, ja då ”måste” hästen också frysa.
 Dessutom är det ju så myyyysigt att gosa in hästen så att den ser ut som en Michelin-gubbe- den är ju ägarens bebis gudbevars och inte låter man väl bebisar frysa? Nä…just det!

Dagens (luftnings)fråga

Så här i vinterns och kylans spår spår (ordvits) jag att många hästar har täcken på sig i princip dygnet runt, möjligen med ett avbrott för då man rider så vida man inte även då lägger på ett länd/ridtäcke.
 
Min fråga är hur ni resonerar kring detta?
 
Låter ni hästen stå och ”lufta sig” en stund/ någon timme utan täcke och gör ni då detta så att säga medvetet, dvs för att pälsen inte ska vara non-stop instängd eller tänker ni tvärtom att det är viktigt att hästen hela tiden hålls varm och är noga med att lägga på ett täcke omedelbart efter att ni tagit av ett annat?
 
Själv får jag väl säga att jag har börjat tänka på ”luftning” lite mer medvetet på senare tid.
 
Jag har aldrig någonsin varit en fanatisk täckesanvändare men har ändå satt på täcket direkt efter ridning även om jag skulle vara kvar i stallet en stund till, detta då mer av bekvämlighetsskäl och inte för att jag har tänkt att hästen fryser.
 
Nu tänker jag tvärtom att jag vill försöka låta Kreon stå utan täcke i alla fall en stund (max en halvtimme- sedan brukar jag åka hem).
 
Att jag har börjat tänka på ”luftning” är för att jag INBILLAR mig (men jag kan ha fel) att det borde främja hårremmen/ huden mer än att alltid vara instängd men det kanske inte alls är på det viset?
 
Vad som är absolut klarlagt genom VETENSKAPLIGA undersökningar är att hästar generellt tål mycket mer kyla än vad gemene ägare/ryttare utsätter dom för och jag är övertygad om att många hästar snarare är ”övertäckta” (en liten ordvits där också) än står och fryser i sina boxar men frågan är alltså hur, eller ens OM ”luftning” har någon inverkan på hästen.
 
Vad är era erfarenheter? Vad tror/ vet ni? Hur resonerar ni själva kring detta eller är det något som ni inte ens har skänkt en tanke?

Torsdag- jag har en plan Sickan

Även idag blev det morgonritt, dock inte lika tidig som igår.
 
Jag inledde med att trava och galoppera över bommar och cavallettis som låg lite här och där- Kreon klev på bra och jag ser det som både omväxling och lite styrketräning för hans del.
 
När jag hade ridit en stund kom Mini och bytte plats med mig och så fortsatte hon sitt sedvanliga arbete med slutorna och galoppombytena.
 
Min önskan och plan är att det är precis så här Mini och jag ska göra ett tag framöver: Mini ska rida 2 gånger i veckan och träna på det som jag har svårare för och ingenting annat och detta tror jag är mycket bra för Kreon- inte bara för att det givetvis blir lättare för honom med en ryttare som har lättare för vissa saker än en annan ryttare utan också för att jag tror på ”vanans makt”.
 
När man lär in ett nytt moment anser jag att det är viktigt med logik och konsekvens och att en ”röd tråd” följs.
 
I detta fallet tänker jag att Kreon alltid ska veta (så mycket en hästhjärna nu kan ta in) vad som komma skall när Mini sitter upp.
 
När jag sedan rider själv övriga 4 dagar i veckan kan arbetet varieras på olika vis (också viktigt).
 
Idag gick bytesträningen inte lika lätt som de föregående gångerna och det har jag väntat på så det störde mig inte alls utan det är nästan så det ”ska” vara menar jag.
 
Man får i princip alltid en ”dip” i sin träning eller att hästen av en eller annan anledning ifrågasätter/ inte går så bra om vanligt och det ser jag som helt naturligt.
 
Idag blev det en del hopp och skutt och det som gladde mig var att Mini totalt ignorerade dessa utan bara red vidare i lugn galopp vilket liksom helt tog udden av Kreons små försök till att konstra.
 
Hade jag suttit på hade han förmodligen lyckats försätta mig i en helt annan obalans och jag hade då antingen behövt bryta av och rätta till tyglar, mig själv osv eller så hade jag blivit nervös och kanske rent av avbrutit bytesförsöken.
 
Minis metod fungerar mycket bättre, hon gör ingen affär av det inträffade och det gör också att Kreon direkt efter sina hopp och skutt fortsätter att galoppera som om ingenting har hänt- precis det jag vill men aldrig trodde skulle gå att åstadkomma så lätt.
 
Och efter en del diskussioner så blev det ett rent byte åt vardera hållet och då fick Kreon genast sin belöning- slut på ridpasset…också precis så jag tycker man ska göra.

Speciella annonser del 400, ännu en ”over-priced” grej!

Ni som följt bloggen ett tag vet att jag sedan tidigare raljerat över NH-produkter som jag tycker är hutlöst dyra, enbart för att de är just NH-prylar misstänker jag?

Man säljer diverse rep, snören och tåtar och kallar det något annat och vips så kostar snöret 400 kronor eller mer (hade man köpt samma grej i en affär som säljer just rep hade man fått det för en femtionlapp).

Kolla på denna ”stick”!

http://www.blocket.se/vasterbotten/Carrotstick_Ridstick_Barnstick_37627565.htm?ca=23_11&w=3

Vad är det EGENTLIGEN?

Ett kort spö som man knutit ett lädersnöre i ena änden på.

Värt över 300:–? Knappast….sådana spön finns på Gekås för 20 spänn!

Dagens (kärleks)fråga

För att anknyta  till gårdagens inlägg om att sälja en ”icke-passande” häst funderade jag lite kring det här med ”kärlek till sitt djur” och om och i så fall hur/ när detta kan ändras.
 
Jag vet att tex maken hade lite svårt att förstå mitt enorma engagemang kring min häst innan han själv blev hundägare.
 
Han hade dessförinnan aldrig fått uppleva den enorma kärlek man kan känna till ett djur och har man inte själv haft något djur kan det säkert vara svårt att förstå att man tex kan sörja oerhört om ens djur går bort, hur man kan betala tusentals kronor i veterinärvård för ett sjukt djur eller hur djuret blir den som nästan ”styr” en familj vad gäller semestrar och dylikt.
 
Nu när vi har Soya får man nog leta efter en mer ”kär” hundägare än maken- jag brukar ju skoja och säga att den dagen det blir tillåtet att gifta sig med sin hund så är det ”bye-bye Birgitta” direkt :)))!
 
Jag är själv också tokig i den lilla snabbspringaren så det är ju roligt att vi delar denna besatthet och jag kan inte tänka mig vad som skulle få mig att sluta att älska henne.
 
Helt i linje med ”mina barn och andras ungar” misstänker jag att jag hade både utstått och bortförklarat många beteenden som jag hos andra hundar hade fått mig att uppmana ägaren att göra sig av med hunden.
 
Och hade Soya tex blivit aggressiv mot andra hundar eller människor hade jag troligen aldrig låtit henne träffa varken den ena eller den andra utan mer eller mindre isolerat henne.
 
Ja, detta är vad jag tror i alla fall, det finns liksom inte i min föreställningsvärld vad Mimmi skulle kunna hitta på för att jag inte längre skulle vilja ha henne.
 
För stackars Kreon är oddsen långt sämre, se gårdagens inlägg :))).
 
Där kan jag nog tänka mig en del som skulle få kärlekens låga att slockna och det beror väl på flera olika saker.
 
Exempelvis har vi den aspekten att Kreon faktiskt är köpt för ett specifikt ändamål: TÄVLINGSRIDNING i DRESSYR men jag tänker också på den så kallade säkerhetsaspekten.
 
Skulle Kreon tex börja dänga av mig i parti och minut hade jag inte bara tappat mina känslor för honom- jag hade inte heller längre VÅGAT fortsätta rida på honom.
 
Och som sagt- skulle vi på tävling efter tävling få urusla resultat hade jag också bytt ut honom, i alla fall om jag inte trodde att allt berodde på MIG och att detta var något som JAG kunde förändra.
 
Vad säger ni läsare? Har ni haft djur där era känslor svalnat av mer än tillfälligt? Vad har det berott på? Vad har ni gjort då?