Huuu vad kallt det var i morse….minus 12 grader när jag körde till stallet.
Idag stod ett dressyrpass på mitt ridschema och Keon kändes jättefin från första minuten.
Jag tränade på lite allt möjligt med (som vanligt) fokus på travslutor och skritt-galopp-skritt-övergångar.
Provade att försöka få till lite tramp och det går åt rätt håll i alla fall och jag märker framför allt att traven och allt jobb jag gör därefter känns ”ärtigare”- precis som jag önskar.
Märker att jag blir lite tjatig- det mesta ovan har jag skrivit om flera gånger innan och jag misstänker att ni börjar tröttna på att läsa om en snäll häst som lagt sparka-bakut-benen på hyllan och känns så fin, så fin så jag slutar skriva nu men hoppas på måååånga repriser av detta ridpass i framtiden.
Posted
Man måste få dela med sig av att det går bra också. Jag önskade att jag kunde skriva sådana blogginlägg.
Instämmer Anna-Karin. Och man får njuta medan man kan-tids nog händer det trista saker (sa den luttrade djurägaren).
Jag har ju lite ridpaus med en hostig häst. Hon har slutat snora så hon är nog på bättringsvägen. Alltid lite käppar i hjulet när man har som roligast och på väg upp.
Usch ja, känner igen det där med att det alltid ska vara något som är bekymmer. Därför vågar jag knappt glädja mig ibland- lite synd och knäppt.
Inte knäppt- bara intelligent. Du har tydligen lärt dig av att vara hästägare en stund.
Kul att höra att det går bra o framåt, jag gläds med dig för jag vet huur mycket man kämpar varje dag i vått o torrt. Precis som fler skriver här måste man få glädjas när det går bra och jag önskar att fler kunde öppna truten om de ser ett fint ekipage. Är så himla trött på introverta människor som barar kommenterar om de kan klanka ner, man kan faktiskt kommentera positivt OCH ge tips samtidigt om man nu vill det. Så eftersom inte många andra ger beröm får man göra det själv när man anser sig nöjd med nåt!! Mer positivitet, heja på!!!
Kram Ida
Jag håller med du Ida :)))!
Och visst ligger det mycket arbete bakom i alla fall min ”glädje”- det har ni nog förstått av en del inlägg.
Det är inte som en annan hästmänniska sa när jag köpte fina Décima efter att ha förlorat lika fina Heron: ”Birgitta har haft TUR….IGEN”.
Ehhh…TUR….knappast…även där låg det mycket arbete bakom den så kallade turen.