En kollega blev nyligen under ett veterinärbesök med sin vanligtvis snälla katt biten i handen.
Tydligen har katter en massa otäcka bakterier i gapet för kollegans hand svullnade upp rejält och för att göra en lång historia kort blev det både någon dag på sjukhus, starka mediciner och sjukgymnast då handens senor och leder påverkats av infektionen. Sjukskrivning i flera veckor!
Fick mig en liten tankeställare; jag som kör fram nävarna till vilt främmande katter….borde kanske bli mer försiktig?
Skrev en längre kommentar men strulade till det.
I korthet: din vän har haft rejäl otur. Bettet/saliven måste ha landat djupt, i nån ådra. Katter i allmänhet gillar inte att man håller dem fast och många hatar veterinärer, kan bli mycket agressiva.
Klappa på du, det är nyttigt för själen!
Det gäller att läsa av kattens signaler, då brukar det gå bra. Under trängda siturationer, som hos veterinär eller ibland på kattutställningar, kan vanligtvis snälla katter göra det mest oväntade. Kattbett ska man vara varsamma med, det kan bli riktigt elaka infektioner, tyvärr. Fast det kan också bli till ingenting. Jag har varit med om båda delarna, även om det inte blev så allvarligt som för din kollega. Pencilin och stelkrampsspruta har jag fått däremot. Fast när jag blev biten tvärsgenom tummnageln hände ingenting, som tur var. När jag bar hem grannens ilska katt, som hade förskansatt sig högst upp på en farlig vedhög i min vedbod, fick jag pencilin och stelkrampssprutan. Gick till läkare med en gång, så det han alrdig bli något av det hela. Har man oturen att få en led eller sena skadad kan det bli mycket värre. för min del var det bara mjukdelar.
Har varit assistent på kattutställningar många gånger och visar man bara att man inte är rädd och att det är ”jag” som bestämmer, brukar även den mest irriterade katt lugna sig. Fick ibland bära katter som andra assistenter inte ville/vågade bära och det gick bra. Blev bara biten en gång när jag gick assistent så det händer inte så ofta. Men ser man att katten är rädd så ska man låta den vara.
Hälsningar
Görel och siameskatterna
Vi har ju en ny katt(unge) i stallet, den gula som jag har visat er på bild innan och som jag döpt till Gullis.
Gullis var ganska skygg förut och sprang långa omvägar om man gick emot honom men nu har jag botat honom genom den bästa metoden- mat.:))).
Han har aldrig visat ”sura miner” när jag lyft upp honom, även om jag har dragit fram honom något bryskt när han har legat lite halvgömd men kanske kan han bli arg när han blir äldre?
Fast man biter väl inte den hand som föder en eller vad är det man brukar säga:)))?
Klappa på !
Jag har lärt mig att man ska vara mer uppmärksam på ett kattbett än ett hund-dito. Fast blir det infekterat lär man ju märka det…
Tror man ska vara lika noga med sig själv som sin häst så man har ett bra grundskydd för stelkramp.