Söndag: vårkänsla, spänd mupp och utmärkt träning

Tro det eller ej men detta är ingen sjö utan en åker vi passerade på vår Dalby-vandring. Det är gott om vattensjuka marker just nu…

Hoppas, hoppas….gårdagens halsonda har gett med sig och än känner jag mig inte förkyld så förhoppningsvis hjälpte min snabbinsatta Esberitox-kur från igår.

Inledde morgonen med tusen göromål; fodrade i båda stallen, släppte ut hästar från stora stallet, mockade och satte foder till en stallkamrat och gjorde sedan samma sak åt Kreon.

Ovanstående tog nästan 2½ timme och sedan körde jag raka vägen hem för att hämta en sömndrucken kines för promenad i Dalby med Åsa och gänget.

Det är lustigt…Dalby är fullt av springvänliga gräsfält men det är alltid när vi kommer det första av dom som alla hundarna får ett ”ryck” och börjar lek-jaga varandra.

Det är så roligt att se att även min försiktiga springare vågar ta för sig och jaga de andra- det gör säkert gott för hennes självförtroende att inte alltid vara den som BLIR jagad :).

Innan jag körde hem var det dags att svänga inom stallet och släppa ut ytterligare några hästar och sedan kunde jag ta lite välförtjänt soff-vila innan det var dags att köra till stallet IGEN :).

Denna gången var det Kreon som skulle tas in från hagen och ridas och idag var det som om själva fan hade flugit i hästen.

Redan inne i stallet verkade han orolig trots att en annan häst höll honom sällskap och när jag ställde ut honom på stallgången började han att smådarra och det var INTE av köld.

Kreon har vid några få tillfällen blivit lite upprörd i stallet- mina stallkamrater säger sig ha sett honom småstegra (!) i boxen vid 2 olika tillfällen och det här med darrningen har jag själv upplevt 2 gånger innan- en gång i stallet (när han var ensam) och en gång på en tävlingsplats.

Vi hann knappt komma in i ridhuset förrän Kreon började dansa runt mig och det kändes ju så där lagom kul kan jag säga och jag valde också att sätta på gramanen som jag tagit med ”just in case”.

Idag var det 5-6 andra ekipage i ridhuset och Kreon inledde med att kännas väldigt spänd och hoppade tex högt i luften bara av att en människa knäppte upp något kardborre-aktigt som ”lät”.

Ja, ja…eftersom jag ändå har blivit lite tuffare på senare tid och dessutom hade gramanen som moraliskt stöd så vågade jag faktiskt rida enligt min plan, dvs träna på det som JAG ville och inte bara rida runt och mesa.

De första galoppfattningarna blev precis så upprörda som de kan bli på tävling och faktiskt var jag lite tacksam för det för nu såg jag min chans att fortsätta träna på dessa TROTS herr Upprörds eventuella synpunkter på saken.

När man är inne på en tävlingsbana finns det ju inte så mycket man kan göra men hemma kan jag lära Kreon att ”det spelar ingen roll hur mycket du än hoppar omkring- du får ändå göra x antal fattningar tills JAG är nöjd”.

Och se där…efter ett tag lugnade sig Mupp-djuret mycket bra och bortsett från formen så tycker jag nog att han gick väldigt bra.

Formen ja…när Kreon blir upprörd- graman eller ej- så är det precis som om han klickar i sitt huvud i en ställning från vilken skallen nästan inte går att rubba- han går alltså lite för djup och rund och det är otroligt svårt att påverka honom.

Visst försöker jag att variera tempot och även ta uppresande tygeltag men när han blir så avstängd så är det svårt…

Nåja…han LYDER i alla fall i övrigt och det där med formen tror jag kommer att ”växa bort” med mer styrka och en ökad tolerans för saker som nu eldar det lilla djuret.

Jag märker ju bara hur viljan att sparka i sargen- en tidigare klassiker vid minsta lilla upprördhet- helt har förvunnit och jag tänkte flera gånger under passet att ”hade detta varit för 2 månader sedan hade jag inte kunnat rida på spåret för att inte riskera hål/ märken i sargen”.

Så summa summarum blev det en mycket bra träning för Kreon- att gå med flera andra hästar och tvingas arbeta fast han var upprörd- det är precis det han behöver öva på inför kommande tävlingar!

Under tiden jag red hade tydligen solen passar på att titta fram och när vi gick ut ur ridhuset var det med en käsla av att våren faktiskt är på väg…även om det kanske kommer ytterligare något bakslag framöver. Härligt är det hur som helst och även fåglarna kvittade väldigt nöjt lät det som :).

Efter stallbesöket åkte jag och hämtade mat till maken och mig och vet ni vad? När jag öppnar min kartong med ”bakad potatis med kyckling och mild sås” inser jag att det enda som ligger där är potatisen! Stön!!!!

Eftersom jag faktiskt ska köra till stallet ytterligare en gång idag (!), denna gång för att kvällsfodra, ringde jag till matstället och klagade och fick löfte om en ny potatis, denna gången MED kyckling senare i kväll!