Idag var Muppe på ett helt annat (läs: sitt normala lugna jag) humör än igår och det tackade jag för.
Passet kunde förflyta utan drama, även när den person som longerade sin häst samtidigt som jag red lämnade ridhuset.
Idag tränade jag väldigt mycket på tempoväxlingar i trav och försökte få lite gung i stället för ”spring-spring” och det går nog liiite framåt (ordvits) inbillar jag mig.
Slogs under passet åter av hur orättvist ridlivet kan vara.
Kreon flyttar sig som den enklaste sak i världen i skänkelvikning och man behöver knappt nudda honom med skänklarna medan Archie hade så svårt, så svårt att gå åt sidan vad man än gjorde nästan.
Hans bästa skänkelvikningar, efter år av träning var ändå inte, med mig på ryggen i alla fall, ens som Kreons sämsta…tja…sånt är som sagt ridlivet…orättvist..precis som mycket annat. Sedan är detta så klart ingen anledning att ge upp, sluta kämpa osv men nog tusan kan detta livets lotteri reta en ibland.
