Om den gångna veckan skulle man kunna säga ”upp som en sol och ner som en pannkaka”.
Jag har under en längre tid nu varit mycket nöjd med Kreons utveckling och att han dessutom helt slutat med sina väggpressar och arga-bakbens-lekar.
Medan väggpressandet bara har förekommit ytterst sporadiskt (bara i trav) och inte känts obehagligt, bara ”ouppfostrat” så gjorde de arga bakbenen att jag under långa perioder inte fattade galopp på spåret för att inte riskera märken i sargen.
De arga bakbenen kändes också obehagliga då de rubbade min balans= risk att ramla av så när beteendet plötsligt upphörde utan förklaring sörjde jag inte ett dugg.
Sedan dess har ridlivet alltså förflutit tämligen harmoniskt och i torsdags vågade jag mig på att hoppa ganska många språng uppsuttet vilket också gick problemfritt.
Även Minis ritter har flutit på utan större drama- nu är ju hon en lugn och sadelfast ryttare som inte har störts lika mycket av Kreons hopp och skutt men så klart föredrar vi alla harmoni i ridningen.
I lördags hade jag ett av de bästa passen någonsin- Kreon var så avspänd och med på allt och jag kunde inte varit nöjdare.
Därför var det både extra tråkigt och lite förvånande när han på dagens tävling i Ystad (LB:1) introducerade ett nytt trick- ett i mitt tycke oprovocerat sparkande mot skänklarna, gärna med efterföljande hopp och skutt i både galoppfattningarna och under pågående galopp.
Kan inte minnas när jag fick så många 1:or till 3:or i ett galopprogram (ska jag vara ärlig har det ALDRIG någonsin inträffat förut) och det var ju inte så roligt (sade hon sammanbitet).
Nåja…det är bara att åka ut på så många tävlingar som möjligt och hoppas på att djuret coolar ner sig.
En som alltid är cool är min finaste Soya- världens bästa helt enkelt :).
Hon har varit i både Dalby och på Järavallen i veckan och haft sååå roligt med sina killar.
Hade man säkert vetat att hon bara fick 2 valpar och dessutom kunnat bestämma deras kön (Birgitta 12 år fantiserar) hade Åsa och jag nog utökat vårt hundbestånd med var sin doggy till- Trillik hade passat utmärkt som barnafader i både färg och temperament tycker vi :).
