Månadsarkiv: februari 2012

Veckan som gått

Om den gångna veckan skulle man kunna säga ”upp som en sol och ner som en pannkaka”.

Jag har under en längre tid nu varit mycket nöjd med Kreons utveckling och att han dessutom helt slutat med sina väggpressar och arga-bakbens-lekar.

Medan väggpressandet bara har förekommit ytterst sporadiskt (bara i trav) och inte känts obehagligt, bara ”ouppfostrat” så gjorde de arga bakbenen att jag under långa perioder inte fattade galopp på spåret för att inte riskera märken i sargen.

De arga bakbenen kändes också obehagliga då de rubbade min balans= risk att ramla av så när beteendet plötsligt upphörde utan förklaring sörjde jag inte ett dugg.

Sedan dess har ridlivet alltså förflutit tämligen harmoniskt och i torsdags vågade jag mig på att hoppa ganska många språng uppsuttet vilket också gick problemfritt.

Även Minis ritter har flutit på utan större drama- nu är ju hon en lugn och sadelfast ryttare som inte har störts lika mycket av Kreons hopp och skutt men så klart föredrar vi alla harmoni i ridningen.

I lördags hade jag ett av de bästa passen någonsin- Kreon var så avspänd och med på allt och jag kunde inte varit nöjdare.

Därför var det både extra tråkigt och lite förvånande när han på dagens tävling i Ystad (LB:1) introducerade ett nytt trick- ett i mitt tycke oprovocerat sparkande mot skänklarna, gärna med efterföljande hopp och skutt i både galoppfattningarna och under pågående galopp.

Kan inte minnas när jag fick så många 1:or till 3:or i ett galopprogram (ska jag vara ärlig har det ALDRIG någonsin inträffat förut) och det var ju inte så roligt (sade hon sammanbitet).

Nåja…det är bara att åka ut på så många tävlingar som möjligt och hoppas på att djuret coolar ner sig.

En som alltid är cool är min finaste Soya- världens bästa helt enkelt :).

Hon har varit i både Dalby och på Järavallen i veckan och haft sååå roligt med sina killar.

Hade man säkert vetat att hon bara fick 2 valpar och dessutom kunnat bestämma deras kön (Birgitta 12 år fantiserar) hade Åsa och jag nog utökat vårt hundbestånd med var sin doggy till- Trillik hade passat utmärkt som barnafader i både färg och temperament tycker vi :).

Mera söndag- en ny lek eller Dr Jekyll och Mr Hyde

Djup suck…..

Sedan jag köpte Kreon har han med varierande framgång försökt att leka vissa, av mig verkligen inte uppskattade lekar:

* Jag stannar och försöker pressa mig ut genom sargen (väggpressar-leken).

* Jag sparkar i sargen när DU vill fatta galopp (arga-bakbens-leken).

* Jag leker att jag frusit fast i marken när jag inte vill gå utomhus (staty-leken).

Dessa lekar som Kreon egenhändigt hittat på har tack och lov lämnat hans repetoar och jag kan bara hoppas att dagens nytillkomna amusement också sticker sin kos lika snabbt som den dök upp.

Idag har Kreon ägnat sig åt något som skulle kunna liknas vid ”aj, du sticker sporrarna i mitt öppna köttsår och då måste jag protestera” eller ”guuud…världens största geting stack mig precis under magen”- jag skriver ”liknas vid” för givetvis fanns det varken några köttsår eller getingar men Kreon betedde sig precis så.

Man skulle också kunna säga att han ”slog mot skänkeln” om inte mina ben hade befunnit sig 12 meter från hästen, just för att försöka att INTE uppröra honom.

Ja, fan vet vad som flög i det överladdade djuret för dagens beteende kände jag inte igen och tyckte inte om.

Kreon växlade mellan att trava och galoppera hur bra som helst, både på framridningen och inne på banan, med ovanstående beteende i både galoppfattningarna och någon gång tom under pågående galopp.

Hade det varit för 2 månader sedan hade jag DÖTT av skräck alternativt hoppat av, nu tyckte jag ”bara” att det var både tråkigt och obehagligt.

Tråkigt just för att Kreon däremellan gick som en klocka och tex inte visade en tendens till att vilja smågaloppera när jag ville trava, ett tidigare tecken på spändhet på tävling.

Jag är tveksam om detta ”stanna upp och slå mot skänkeln”- beteende går att ”locka fram” (missförstå mig rätt) hemma- en del av mig vill givetvis aldrig uppleva det igen men om det måste visas vill jag att Kreon gör det hemma- där jag förhoppningsvis reder ut det bättre än på en tävlingsplats.

Nu fanns det en hel del som absolut kunde ha bidragit till dagens upprördhet, att man sköt (jakt?) för fullt i närheten av tävlingsplatsen, en häst som nästan skenade runt på framridningen för att orka hålla galoppen och en annan som sparkade bakut högt i skyn men det kändes faktiskt inte som om det var något av detta som fick Kreon att få dessa temporära spännings-ryck för att sedan tex göra 4-5 SUPER- fattningar i rad.

Jag försökte rida Kreon trött och red en stund efter min ritt inne på banan men det blev inte bättre- han fortsatte att växla mellan jättefin och ”ko-sparkig” och jag kände inte för att testa om detta skulle upphöra efter 2 timmar i sadeln.

Nej usch…nu är det bara att hoppas att detta beteende går över och inte ersätts av något ÄNNU värre!

Samtidigt så är jag ju inte helt förvånad….jag ville ha en känsligare häst, jag visste att jag köpte en känsligare häst MED ett inte alltid angenämnt humör och nu är det ”bara” att se hur saker och ting kommer att utveckla sig.

Söndag- häst säljes BILLIGT!

Om jag inte hade sålt Kreon för alla pengar i världen igår så är han desto billigare efter dagens tävling.

Skulle egentligen ha ridit 2 klasser men ville inte riskera en ännu större pannkaka i LA:n så jag körde faktiskt hem.

Kort sammanfattning: 7:or i travprogrammet och 1:or på galoppdelen. Typ….

Får nog försöka analysera lite innan ni får en rapport:(!

Dagens (luv)fråga

Upplys en gammal och omodern stofil: vad är grejen med luvor?

De finns idag i var mans hand och säljs en masse och att ha flera olika luvor för att matcha schabraken verkar nästan vara ett måste.

När jag tävlade hoppning för tusen år sedan kunde ryttare IBLAND använda dessa på sommaren och då i syfte att hålla insekter borta.

Någon enstaka påstod också att luvan dämpade olika ljud = man fick en lugnare häst med luva.

Finns det andra användningsområden?

Är detta mest ett snyggt mode-attribut eller har det blivit så otroligt vanligt med överkänsliga hästar som måste ha dessa luvor året runt?

Godnatt!

 
Nja….missa något på Facebook är i alla fall jag inte rädd för :).
 
Men med fullt program imorgon så är det nog lika bra att snart säga hej till Johan Blund!

Lördag- ont i handen och ont i halsen

Hur många dagar om året kan det egentligen blåsa? Många tydligen och idag var definitivt en av dom!

Åsa och jag hade bestämt träff på Järavallen och det var med tvekan vi begav oss dit i blåsten.

Om det var det trevliga sällskapet eller det trots allt fina och soliga vädret låter jag vara osagt men inte ens klenis-Soya verkade bry sig om vindarna utan sprang på så bra i 1,5 timme.

Huruvida även Kreon skulle springa på bra i blåsten kände jag att jag var mindre intresserad av att ta reda på så jag avbokade helt enkelt min planerade uteritt och valde det lugnare ridhuset i stället.

Och på tal om lugn….hästar är verkligen djur som man ibland inte förstår sig på?!?!?

Förra söndagen då jag också red i ridhuset, på ungefär samma tid och också direkt efter hagintag osv så var Kreon halvt hysterisk, både i stallet och när jag började rida och jag kunde inte förstå varför.

Idag blåste det som sagt trettioelva gånger mer vilket i min värld BORDE ha upprört honom mer men idag var hästen som förbytt och sitt allra, allra underbaraste jag.

Jag kan bara säga att om han någonsin går på tävling så som han gjorde hela passet i ridhuset idag så kommer jag inte att önska mig något mer av mitt ridliv- så otroligt härligt var det.

En fullständigt avslappnad häst som lydde min minsta vink och idag började det också äntligen svinga liiite i traven.

När det var dags för tramp-träningen gjorde Kreon den så bra att jag klappade honom och skrek BRA!!!! tills jag nästan fick ont i handen. Och även om JAG inte fick ont i halsen av allt gastande så skulle det inte förvåna mig om Kreon var lite öm i sin hals av alla klappar jag belönade honom med :)!

Lockis!

 
Någon som sett denna lockiga hästras IRL?
 
Jag har inte gjort det tyvärr men skulle gärna vilja göra det. I alla fall på bild ser de hur häftiga ut som helst.
 
Och så skulle man ju givetvis köpa en pudel att matcha med om man hade en sådan häst :)!
 

Tillbakablickar: saker jag (noooog) aldrig kommer att använda igen!

Härom dagen berättade jag ju om att jag ibland kan tycka att vissa saker är fula/ inget för mig men att jag senare ändå kan ändra uppfattning och plötsligt vilja ha den förkastade saken.

Nyligen slog det mig hur otroligt många av de saker jag hade som min/ min hästs första utrustning jag aldrig någonsin skulle vilja SE igen…men vem vet…kanske ändrar jag mig om några år?

Eftersom jag inbillar att merparten av mina läsare INTE är tonåringar (för de lär inte begripa hur hälften av de saker jag strax ska räkna upp såg ut) så tror jag att igenkänningsfaktorn kan vara ganska hög, eller vad säger ni?

Min egen lista kan göras hur lång som helst och då har jag ändå bara räknat med sådant jag själv har haft/ använt.

Så…here goes… :saker som jag aldrig mer vill se för att de är FULA eller opraktiska och där utvecklingen sedan stenåldern har gjort att det finns tusen gånger smartare produkter som ser mycket bättre ut:

1. Vojlock- fult, schabrak ska det vara!

2. ”Medicinsk vojlock” (de som var gjorda av något plastmaterial)- samma som ovan.

3. Väv-ribbtyglar- ofräscht, många har det fortfarande, jag har enbart lädertyglar.

4. Gummityglar- stelt, hade ingen känsla för hur hårt jag höll i tyglarna.

5. Nylon-repssadelgjordar- sägs vara ”bäst” men nej…fula.

6. Ridlindor med snöre- hallå…numera finns det kardborre.

7. Allroundsadel, ett mellanting mellan hopp och dressyrditon-nej, tacka vet jag min ursköna dressyrsadel!

8. New Zeeland-täcket, det styvaste och tyngsta man kunde lägga över sin häst, fula var de också..

9. Brynja-svettäcket- minns ni att man la halm under för att hästen skulle torka fortare?

10. Ko-cho-line-fettet som var hur ”fettigt” som helst- tycker det finns mycket bättre produkter idag.

11. Ridbyxor i ”nylonmaterial”- aldrig mer!

12. Jodphurs med remmar- omständliga att ta av och på.

13. Konstläderridstövlar- så obeskrivligt fula!

14.Remontnosgrimma- samma som ovan, skulle bara använda den idag vid verkligt behov.

15. ”Piggborsten”- som har förstört miljoner hästsvansar- hårborste och glansspray is da shit!

16.Hellånga läderchaps- tacka vet jag mina lätta/nätta termobyxor. Cowboy är verkligen inte min stil!

Ja som sagt…listan skulle kunna pågå i evighet men jag stoppar där och undrar:

Känner ni igen er?

Vad vill ni aldrig mer se?

Finns det saker som BORDE återuppstå? Varför?

Fredag- Birgitta skärper sig

I morse fortsatte jag att ”traggla” (hmm…det ordet har en negativ klang när jag tänker efter men det är inte så jag menar)  det jag tränat på ett tag inför kommande tävlingar; 10-meters volter i trav och galopp, galoppfattningar från skritt och trav, trav och galoppökningar på diagonalen, ryggning…tja…det mesta som ingår i LB:1 och LA:1-programmen helt enkelt.
 
Varvade detta med lite tramp-försök och slutor i trav och galopp- väldigt ambitiöst:))).
 
Jag vet med mig att jag dels kan ha svårt att lämna den så kallade komfort-zonen och dels är slarvig med att träna på de linjer jag sedan ska visa på tävling, för att inte tala om att rida igenom olika program hemma- det gör jag nästan aldrig (fråga mig inte varför- jag ”glömmer bort det” ständigt och får sedan lite halvpanik när tävlingsdagen närmar sig och jag aldrig känner mig tillräckligt förberedd).
 
Med idag känner jag mig i alla fall något mer redo vad gäller ovanstående program och kommande träning för NN- vill ju gärna visa på lite framsteg i alla fall och det kan jag också- bara jag som sagt skärper mig lite:))).