Mer om ridproblem-lösningar, framförallt på tävling

Härom dagen funderade jag ju över hur ”man” kan välja att lösa problemet med att man har en ”inte så snäll häst vid uteridning som man önskar” och detta ledde mig vidare till hur tämligen vanligt det också är att man kan få en häst som inte riktigt fungerar på tävling så som man vill.Att skriva om allt som för en del ryttare ibland inte går som man tänkt på tävling skulle utgöra en bok och jag tänkte därför koncentrera mig på något som jag tycker verkar vanligt och som jag numera också själv har erfarenhet av: hästar som blir spända när de kommer hemifrån.

Hur denna ”spändhet” kan visa sig kan så klart också variera; en del hästar blir sega, andra hetsiga, okontaktbara, gnäggar och skriker mycket, glor på allt, kastar sig, vägrar att gå fram osv.Det intressanta är tycker jag att jag faktiskt mycket sällan hör om ryttare som väldigt aktivt försöker att ”bota” detta.

Jag kan som exempel berätta om en bekant jag hade som i sin tur hade en dressyrhäst avsedd för tävling.

Hästen var ofta spänd när den skulle tävla, kunde titta på olika saker och blev lite opåverkbar vilket gjorde att kvalitén på de rörelser som hästen utförde på tävling inte motsvarade prestationerna på hemmaplan så att säga.

Efter kanske 10 tävlingar utspridda över ca 1 år tröttnade ryttaren och hästen såldes.

Nu är man som sagt olika vad gäller att hantera problem och att sälja en häst är en tämligen enkel lösning (även fast det idag inte är helt enkelt att sälja hästar) men vad jag inte kan begripa är varför ryttaren inte ansträngde sig MER för att FÖRSÖKA få hästen att fungera?

Som ni ju har förstått finns det i Skåne ”en miljon” ridhus där man med lite eller lite mer ansträngning kan få tillträde och därigenom ÖVA med sin häst.

Är hästen spänd på tävling så åk för f…n ut och TRÄNA…och TRÄNA…och träna lite till innan du ger upp!

Att träna genom att åka och tävla med en spänd häst en eller två gånger i månaden menar jag är (oftast) otillräckligt och vill man ha resultat får man banne mig anstränga sig lite.

Ryttaren i exemplet ovan är inte unik; jag vet en hel del hästägare som antingen ger upp tävlandet eller åker ut med spända, underpresterande hästar just för att de inte tränar tillräckligt.

Jag är ju själv i denna tränings-process just nu- besöker diverse ridhus och försöker vänja Kreon vid andra hästar eftersom det verkar vara en stor issue för honom.

Det är (så klart?) inget ”söndag-nöje” att flera gånger i veckan koppla släpet och köra iväg även om det handar om mycket korta sträckor i just mitt fall men som jag ser det är det en potentiell lösning som jag inte kan ignorera av ren bekvämlighet.

Och det är det jag menar är så synd och trist; när man ser hästar som kanske/ troligen/ mest sannolikt hade gått att förbättra mycket om bara ägaren hade ansträngt sig lite och även försökt att tänka ”utanför boxen” och inte bara traggla vidare hemma, klanka ner på hästen och slutligen kanske också sälja den.