Ibland kallar jag mig själv för ”Neggo-Birgitta” och det kan väl finnas skäl till det :).
Men…just nu känner jag mig allt annat än negativ utan tvärtom peppad till tusen.
Missförstå mig rätt :), jag hade så klart varit mycket nöjdare om Kreon inte haft sin mupp-problematik att dras med, absolut, men när det nu är som det är blir jag så glad över all stöttning jag fått- inte bara i ord (även om det värmer, tack!!!) utan även i handling.
Jag blev exempelvis idag uppringd av en stöttande klok hästkvinna som varit i lite samma sits som jag och hon erbjöd mig på stående fot att komma och mentalträna Muppe hos henne. ”Ge inte upp” sa hon och det tänker jag absolut inte göra innan jag har uttömt allt som tänkas kan.
Jag har faktiskt flera planer som väntar på att sjösättas- allt tack vare vänliga och kloka människor som vill hjälpa mig och Mini och ni ska så klart delges allt här på bloggen i sinom tid.
Som jag sa till Mini lär vi bli beresta på kuppen (Kreon FLYGER ju numera självmant in i transporten så ofta som han åker) och lär oss saker vi tidigare inte haft erfarenhet ifrån- inte att förkasta.
Var nyss och borstade på nerv-vraket (hah…) och tröstade mig med att han i alla fall kan koppla av så snabbt- ingen matvägran, svettningar eller annat nervöst där inte.
Och jag måste se de positiva små eller stora sakerna och gläjas åt dom- som jag tex nämnde i förra inlägget om uteblivet svans-piskande och stegringar.
Det kunde varit värre Neggo-Biggan…tänk på det :)!!!
