Som vanligt har det varit en omväxlande vecka som tyvärr inte slutade så bra.
För att ta det från början så har jag varit på ridskolan och tränat med Kreon 2 gånger och den ridningen tror jag är väldigt nyttig och bra för honom- att få träffa vilt främmande hästar men ändå ”tvingas” arbeta med det ryttaren vill :).
Mini har också fått rida i veckan och även det gick utan problem liksom tömkörningen i torsdags.
Något som däremot inte gick lika bra var tävlingen i lördags då Kreon åter vägrade att galoppera utan att protestera vilket enligt den fysioterapeut jag diskuterat detta en del med beror på att han är för spänd för att kunna/ vilja göra detta.
Faktiskt berättade en god vän om en häst som gjorde något liknande men dock aldrig på tävling så tydligen kan det förekomma.
Att Kreon ser ”flashigare” ut i traven på tävling än hemma beror ju egentligen också på samma sak- SPÄNNING- men det är för en häst lättare att trava än att galoppera i dessa lägen.
Mini och jag hade en väldigt tydlig strategi uppgjord inför hur vi skulle arbeta med detta (spändheten) framöver men efter det som hände idag med en på asfalt skenande häst får vi vänta med dessa övningar.
Mycket, mycket tråkigt så klart men vem sa att ridlivet var okomplicerat? Inte jag i alla fall.
Lilla Soya ska nog börja löpa snart- också något som vi aldrig längtar efter men som ingår i att äga en tik.
Jag har i några dagar nu tyckt att damen varit lite väl döv för sitt namn vilket KAN vara tecken på förestående löpning och dessutom visade Ghandi ett pånyttfött intresse för hennes bakdel- något han inte gjort på väldigt länge.
En skön långtur på Järavallen fick vi ändå idag så jag vet en som är nöjd med veckans slut i alla fall.
Hej,
Såg idag vad som hände igår.. Lider verkligen med dig men beundrar ditt sätt att hantera det på. Ja, Det KUNDE varit värre. Men jag tycker ÄNDÅ väldigt synd om dig och din fina häst. Hoppas allt går bra nu.
Huu för löpning. Här är det mitt emellan löpningarna. Oscar är den som mår sämst, han är så stressad att han kräks. Så han och Indra får bli särbos vid sådana tillfällen. Ibland bor Indra hos mig och ibland hos min syster när hon ”luktar som godast”.
Åsa: De som känner mig VET att jag tycker ohyggligt synd om mig själv OCH Kreon. Men samtidigt måste jag vara realist. Jag har så mycket elände omkring mig så jag hade SKÄMTS att för tex någon som är väldigt sjuk beklaga mig över att min häst har ett sår på benet. I vissa sammanhang ÄR det verkligen ”dagens I- lands problem”. Sa Birgitta 46. Birgitta 12 år letar fortfarande efter ett lämpligt träd att hänga sig i….
Kram från Hilda och mig och många pussar från Zahra! Sköt om Kreon och dig själv. Du hade ju, som flera skrivit, tur att det inte blev värre. Men vad hjälper det när man står där med sin skadade älskling! Det är hur jobbigt som helst när ens fyrfota älsklingar är sjuka, skadade, de kan ju inte tala om hur de mår.
Hilda var halt hela förra sommaren och det var tal om att amputera en tå, nu blev det som tur väl va inget av operationen, veterinären som skulle göra den tyckte att vi skulle vänta. Nu haltar hon inte och hon har alla tårna kvar.
Jag håller tummarna för att Kreon snabbt ska bli bra och att det går att ta ett extra tag med de mentala bitarna under tiden.
Hälsnignar
Görel, Zahra och Hilda
Jaa du Görel..det var verkligen tur med Hildas tå- otroligt skönt att hon fick behålla den!
Jag är mycket tacksam över att Det gick bra med Hildas tå, men oj vad orolig jag var innan hon slutade halta. Hon kunde ju inte tala om ifall hon hade ont eller inte. Djur är ju förunderligt duktiga på att dölja hur dåliga de är. Har sett det på flera katter.
Sårskador, ser man ju lite lättare att de läker, men man är ju inte mindre orolig för det.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda