Redan medan jag höll på att jaga veterinär i söndags fick jag flashbacks från tidigare händelser; framför allt när jag en helg-morgon direkt efter hagutsläpp insåg att Décima nog var väldigt sjuk och behövde komma under veterinärvård omgående.
Den historien har jag skrivit om tidigare och för att sammanfatta den kort så fick jag ensam köra upp till Helsingborgs djursjukhus så fort det bara gick med en häst som höll på att sparka itu transporten av smärtor. Hon buköppnades omgående och den gången gick det bra men hon dog ändå några år senare av kolik innan veterinär hann komma (då ägde jag inte henne längre).
Hur som helst…historier som den samt en annan händelse som utspelade sig ännu längre bakåt i tiden då jag fick åka och lasta en häst som hade ramlat vid uteritt och SLÅ in den i transporten för att den var så svårlastad men också så skadad att den avlivades efter några dagar fick mig att fundera på det här med lastning av hästar.
Och jag har sagt det förr och jag säger det igen: HÄSTAR MÅSTE GÅ ATT LASTA LÄTT.
När det väl gäller, när minuterna räknas eller blodet forsar eller vad som helst…då har man inte tid att locka, pocka, slå, dra, försöka lyfta in en motsträvig häst i en transport utan den ska bara gå- direkt.
Helst ska man kunna lasta hästen själv och det GÅR med i princip alla hästar vill jag påstå- säger ni emot mig vill jag säga emot ER och hävda att ni inte tränat tillräckligt länge och/ eller rätt.
Att man saknar körkort, bil och släp och har häst är för mig personligen ”illa nog”- så hade jag själv inte vågat ha det men förstår att alla inte resonerar likadant (man kanske också lätt kan ordna en chaufför med släp) men det minsta man som hästägare kan göra menar jag är att i alla fall se till att hästen går att lasta.
Den som, om man har tur, finns till hands kanske inte alls är hästvan och vet hur man går tillväga och som sagt, då måste DU som hästägare veta och göra rätt.
Så tycker jag- vad tycker ni?
Håller med, hästar ska lära sig att gå in i en transport (eller det fordon man nu väljer att använda). Likväl som att de ska uppföra sig vid skoning och annan hantering de behöver utsättas för.
Men alla resonerar olika vilket tydligt ses på tävlingsplatser där det finns allt från självlastande väluppfostrade djur till de som behöver linor/sopkvastar och en armé av medhjälpare för att kunna åka hem. Brukar tänka att om de lagt en bråkdel av träningspengen till en lastträning så hade de sluppit problemet. 🙂
Att det ska gå att lasta sin häst själv… Ja, det är väldigt bra om det funkar.
För Romantique så tog det flera månader med träget arbete, han hade åsikter och sprang runt med min dåvarande pojkvän hängande som ett streck i grimskaftet för att Rompan hade andra ideér gällande lastning (denna pojkvän var/är ridlärare och beridare och enormt duktig (redan då).
Men med träget arbete och MYCKET tålamod så lärde sig Romantique hur matte ville ha det och snart … nåväl ungefär ett halvår senare gick det att lasta utan lastsele och skicka in honom i transporten.
Rosea var det enklare med, hon lärde sig att gå in i transporten själv bara efter första sommaren, då jag tog någon vecka och tränade… Samma sak med Winston, som också är väldigt behändig och lättlastad.
Tror inte att jag är någon lastningsguru, jag gör som jag gör. Tar det lugnt har gott om tid. Använder linor om det behövs. Fast först och främst tror jag att det handlar om att man har hyffsad koll på sin häst från marken. Kalla det horsemanchip om ni tycker att det låter häftigare :-), också att man har en bra relation till sin häst, så att den litar på att jag gör det bästa för den.
För den som har en ”omöjlig häst” finns massor av hjälp att få. Tex Lisbeth Johnsson, som gjort både filmer och böcker i ämnet. Känner henne, då vi stått i samma stall långt innan hon blev känd – Rar tjej, med hjärtat på rätta stället!
Så man får lägga manken till.
Håller fullständigt med dig Birgitta.
mvh
Cia
Rent generellt håller jag med men så finns det faktiskt hästar man inte lastar i onödan.
Min första häst, gammelpållan, hade blivit misshandlad i en transport och hon hade andra traumatiska upplevelser i sitt bagage så att lasta henne var förenat med stor olycksrisk.En panikslagen nordsvensk är inte att leka med.
För hennes och vårt välmående slapp hon lastning.
Vi blev givetvis inte upplysta om detta när vi köpte henne, utan de körde hem henne till oss. Det fick vi upptäcka själva….och likaså ta reda på vad som hänt henne.
Hon hade hela livet mycket lätt att få panik när det blev lite trångt och var väldigt bakrädd.
Avståndet till djursjukhus var då som nu drygt 20 mil enkel väg.
Rie
Calvin går inte ut och in i trailer ”av sig själv” och jag hävdar att jag tränat mer än de flesta ;o) Är oerhört tacksam att han går in utan att åbäka sig, trots att det tar stor övervinnelse för honom. Man riktigt SER hur han kryper ihop och gör sig så liten han kan när han går in. Därför att ränderna går inte ut, han tycker helt enkelt att det är obehagligt.
Vi har vår rutin och jag insisterar på att någon ska lägga på bommen bakom, då det är JAG som övertygar honom om att gå in och JAG som tar in honom. Han följer mig och jag vet faktiskt inte vad som skulle hända om jag lämnade honom och gick bakom. Vill inte försöka, då jag TROR att han skulle backa ut med hastighet 100 knyck och då få vatten på sin kvarn ifall han skulle slå skallen i (det är DÄR problemet ligger, då slog sig rejält en gång och där började alla våra problem).
Kanske jag skulle klara att lasta helt själv, men den risken vill jag inte ta då han inte långsamt kliver UR trailern, utan det går JÄVLIGT fort bakåt.
Han går in, han står fint, rör sig inte under resa och är lugn så länge bommen är på bakom.
Kan tillägga att det INTE heller var så lätt de första gångerna att få upp honom på skrittbandet för några år sen, han har klaustrofobi och är livrädd för att sitta fast, eller bli trängd.
Tro mig, jag känner min häst!
Så trots att han ej är direkt ”lättlastad” såsom du beskriver det, är jag väldigt nöjd. Och jag har en omständig reservplan ifall någon annan skulle vara tvungen att lasta, men den orkar jag inte beskriva nu.
Prima är som Fleur, går in och ut själv, en hästägares sanna dröm.
Tycker att du har rätt i detta fallet. Dock kan jag inte förstå hur du är så klarsynt i detta fallet men inte i andra. När det gäller Kreons ovilja/ istadighet så finns det endast ett läge: FRAMÅT! Han lärt sig att när han ”klyddar” så slipper man jobba. Jobba på det i ridhuset och sen när det funkar så kommer det även att funka ute. Ingen miljöträning i världen kommer att lösa problemet annars. Kreon är smart och har helt enkelt hittat ett sätt att slippa jobba.
Jag håller med om lastning och dess träning. Gudarna vet att jag tränat lastning med min ena häst och jag tränar fortfarande flera år senare med honom. Jag kan lasta honom själv men jag vet aldrig hur lång tid det tar.. Varför har jag aldrig lyckats reda ut (han när lite som din mupp på hemmaplan inga problem alls på bortaplan en annan häst).. än iaf för ger upp det gör jag inte. Jag hade kunnat vara med i en film på hur lätt en häst är att lasta för att i ett annat avsnitt visa hur svårt det kan vara.
Jag vet att felet ligger hos mig men jag har tagit in expert på honom och fick då höra att detta var den svåraste häst de lastat… Så jag får väl än så länge vara nöjd att jag kan lasta honom själv iaf.
Har flera andra egna hästar som inte är svårlastade alls. Så jag tror att du Birgitta har ännu inte mött din överman 🙂 har du tur slipper du har du otur dyker den upp.. Eller kan du få komma och träna på min Nisse 😉 //Scilla
P.s. berätta gärna hur du tränar när du lastar.
Eva och Rie
Jag förstår och håller med båda- ”undantag som bekräftar regeln” måste alltid finnas. Även föl/unghästar kanske man inte lastar ensam men en vuxen, ”normal” häst utan trauman i bagaget bör man absolut FÖRSÖKA lastträna så att det går lätt.
Scilla:
Minns din häst! Du har säkert gjort allt vad som går med detta djur- han är kanske också undantaget som bekräftar regeln :).
Ska se om jag kan berätta lite om hur jag lastar lite längre fram.
Anna:
Du får gärna, så detaljerat som möjligt, vidareutveckla vad du menar med ”jobba på detta i ridhuset”. Jobba på vad? Att hästen ska gå fram? Det gör han! Visst kan han stoppa upp när han tex är på ridskolan men då gör jag allt för att så snabbt som möjligt få honom att gå framåt igen.
Jag tror inte att Kreon är smart och har hittat ett sätt att slippa jobba- varför gör han då bara detta på främmande platser och i en tävlingssituation? Varför fattar han galopp hur lätt som helst på hemmaplan? Svara gärna på vad du tror om detta.
Nä han är inte framme då hade han gått fram även vid andra platser. Att lydnaden inte finns är tydligt eftersom han gör som han gör. Många hästar har liknande beetende och det beror stort sätt alltid på att de inte egentligen går fram för skänkeln. Att ryttare tror att det går bra bara för att de inte gör det hemma är ju fel. De flesta hästar ”klyddar” väl inte när de är hemma. De klyddar när de pressas lite (på tävlingsplats eller dylikt). De som verkligen har sin häst framme för skänkeln kan påverka hästen i okända situationer också. Har hästen respekt och förtroende för sin ryttare hemma så funkar det även på tävlingsplatsen.
Angående lastningsträning, är jag av den uppfattningen att det skulle vara omöjligt för mig att lära ut metoden om jag inte fysiskt var där med hästen.
Att i ord beskriva hur just JAG gör och som jag lärt mig, skulle inte göra metoden rättvisa och säkerligen inte funka, utan bara leda till ömsesidig frustration för alla inblandade. Av egen erfarenhet vet jag också att endast köpa en video och titta på hade inte varit nog.
Det tog tre dagar för proffsen att träna Calvin. De sa också att han var det svåraste fallet de haft, därför fick jag dag 3 gratis! Ska vi jämföra :o)
En av de svåraste sakerna jag lärde mig var faktiskt att LÄSA hästar och varför de reagerar som de gör. Calvins ”totala loj- och istadighet” t.ex var panik och det fattade inte jag, eftersom han inte betedde sig såsom JAG trodde en häst med panik skulle göra.
Dessutom krävdes en del attiraljer, som användes av och till och på olika sätt.
Därför förespråkar jag å det starkaste att lägga ner pengarna (om så behövs) på undervisning med den egna hästen, på plats.
Det jag tror är att vid tävling och främmande är Kreon mera spänd, som givetvis är normalt. Detta är ju också något av ett ”elddop” för många ryttare.
Det blir ju då extra tydligt om träningen på hemmaplan fungerar. Tydligen är inte Kreon lydig för skänkeln vid lite tuffare situationer. Han väljer helt enkelt när han ska lyda eller inte. Helt enkelt istadig och han vet mycket väl när ni rår på honom eller när han kan strunta i att lyssna.
Om min häst inte hade fattat galopp vid framridning hade jag struntat i vad allt vad ”fin ridning” heter och dragit upp tempot i 190. Det vill säga full galopp eller full trav.
Detta tycker jag även att du ska göra hemma. Ibland behöver kan lägga upp galoppen ordentligt för att få hästen att tänka framåt.
Kreons olydnad ute visar ju också att han inte tar skänkeln i tuffa situationer. Det är helt ok i min bok att låta hästen titta på det som är farligt men när jag sedan vill att den ska går fram, ja då ska den göra det. Detta är ju basic unghästridning och något som du redan applicerar när du lastar.
Vill minnas att f.d ägaren inte hade liknande problem(vet inte om det stämmer)
Du skulle ju aldrig acceptera att Kreon inte gick att lasta. Varför inte ha samma inställning när det gäller tävling eller uteritt?
Hälsning Katrin
Det tog mig ett tag att få Misty lastningsbar utan hjälp. Men jag var tvungen att fixa det då jag inte har folk som kan följa med till träning/tävling. Jag kämpade länge med att få henne att gå in i transporten, gav henne kraftfoder varje dag i transporten. Efter ett tag funkade ju detta men då skulle jag få henne att stanna kvar utan att kasta sig bakåt.
Eftersom Misty inte gillar att stå smalt så körde jag utan mellanvägg i mitt förra släp, vilket innebar att jag inte kunde släppa henne för då hade hon vänt sig. Detta löste jag genom att dra longerlinan över frambommen och knyta fast den i sidan över bakluckan för att sen gå in och knäppa fast henne.
När jag köpte nytt släp valde jag ett med plast nertill på mellanväggen så nu kan hon stå brett med benen ändå.
Jag håller med om att det är guld värt att ha en häst som går lätt att lasta (själv eller med hjälp). Men jag klandrar inte dem som har problem då jag vet att det kan vara svårt. Men ger man sig tusan på det och utrustar sig med en god portion tålamod så brukar det gå. Att få hästen att gå på en gång är ju inte poängen, det är att få på hästen utan problem varje gång som är det kniviga.
Anna:
Att du anser att Kreon generellt inte är framme för skänkeln och att jag inte håller med har vi redan kunnat konstatera sedan tidigare.
MEN: om vi nu för en stund antar att DU har rätt så skulle jag vilja be dig att (helst så detaljerat som möjligt) förklara HUR man ska träna bort detta på hemmaplan.
Vilka övningar ska användas?
Som det är idag kan jag på hemmaplan rida alla rörelser jag önskar i alla gångarter och i hela ridhuset.
Hur menar du då att jag ska förstå att hästen inte är framme för skänkeln och framför allt; hur ska jag arbeta med detta enligt dig?
Eftersom du så tvärsäkert vet vad problemet är borde du rimligtvis kunna komma med några tips och råd och som du vet provar jag gärna- om jag tror att det kommer att hjälpa.
Tack på förhand.
Katrin:
Tro mig…det är JÄTTESVÅRT att få Kreon att ens fatta galopp på tävling. Mini lyckades några gånger i lördags och då gjorde hon precis det du rekommenderar- galopperade på i frisk galopp.
Men du vet säkert precis som jag att det inte är så lätt att göra ”som man vill” på en framridning- pga de andra ekipagen helt enkelt.
I dessa fall; när Kreon inte vill fatta galopp så hoppar han i sidled, sparkar osv och att då ”bränna iväg” i full galopp, ens om man hade lyckats FÅ galopp hade kanske inte varit så uppskattat.
Nu hade vi tur i lördags för ingen annan var på just den framridningen där vi var men så är det ju sällan.
Har du fler konkreta tips så mottages dessa tacksamt, precis som jag skrev till Anna.
Man kan ju undra varför vi ens åkte iväg till en tävling men han galopperar ju hemma och även på ridskolan dit jag tagit honom för att träna så det är jättesvårt att veta om problemet kvarstår om man inte åker iväg och provar.
Men vad tråkiga ni är, i varje inlägg Birgitta skriver lyckas ni vända och vrida på det så att ni lyckas trycka till med något elakt.
Jag förstår inte hur mycket jag än försöker er förmåga att analysera Birgittas problem utifrån text och några sekunders film här och där.
Om man nu sitter inne med några riktiga universallösningar så kan man väl tipsa om dem på ett vänligt sätt istället för att sitta och skriva spydigheter.
Jag har inget emot att man har helt olika åsikter och diskuterar dessa ganska häftigt. Men jag tycker det blir tråkigt att det i inlägg efter inlägg ska klankas ner på precis varenda detalj som ursprungsinlägget inte är i närheten av att handla om.
Jag har inga konkreta tips att ge Birgitta, men hejar med pompomsen och är alldeles säker på att Birgitta med hjälp av sina kunniga medhjälpare snart löser detta:)
Min förra häst var makalöst svår att lasta, tog hjälp av en HN (horse man ship)utbildad tjej. Till slut gick hästen in själv och jag kunde lungt sätta på bommen och sen gå fram och spänna fast henne.
Nu har jag ny häst och har bokat tid med tjejen igen. För att hon ska lära min nya häst samma teknik.
Jag är fortfarande lite nervös vid lastningen efter den förra hästens eskapader, därför tar jag hjälp direkt. Hästar känner direkt om en människa är nervös och blir påverkade negativt av det.
Beträffande dina tävlings problem så har min klubb regelbundet staketträning, man får då ca 45 min att själv rida innanför staket m.m
Bli medlem och kom dit med Kreon.
Minstral:
Liksom du har jag liiiite svårt att se den konkreta kopplingen mellan vad jag anser om lastning (att hästar ska gå att lasta lätt) och det faktum att Kreon inte lyder galopphjälper på tävling. Visst, i båda fallen handlar det om lydnad men hade det varit så lätt att man om man lätt kan lasta en häst även lätt kan galoppera ett spänd dito på tävling…tja…då hade i alla fall jag inte haft de problem jag har med Kreon.
Men jag ser fram emot konkreta råd från de som vet bättre och kommer gärna att prova om det är något som går att realisera i sinnevärlden.
Madelene:
Tycker du resonerar klokt. Är man tveksam, nervös, osäker, rädd ska man överlåta lastning till de som vet hur det ska göras.
Min första häst var vidrig att lasta (hade råkat ut för en olycka som unghäst innan jag köpte henne). Jag drömde mardrömmar innan varje lastningsträning och det var verkligen vidrigt.
Fick till slut hjälp av en duktig hästmänniska och kunde lasta de få gånger till det behövdes innan hästen fick tas bort pga strålbenshälta.
Nästa häst, Heron, började också krångla initialt och jag märkte att jag blev livrädd- livrädd att jag skulle få samma bekymmer som med föregående häst.
Jag bad en duktig tjej om hjälp ett fåtal gånger för att övervinna min osäkerhet och sedan dess (och detta är helt sant) finns det inte en enda häst jag misslyckats med att lasta (och jag har lastat många ”hopplösa fall”).
Jag fick ”verktygen” redan när jag fick hjälp med den första hästen, blev lite osäker i början med den andra men sedan dess finns ingen tvekan hos mig vad det än gäller i fråga om lastning.
Tack för ditt tips om din klubb. Så fort Kreon blir frisk tar jag tag i detta!
Ha, ha, Calvin vann nästan allt som gick att inbringa i unghästklasserna (hoppning, vid 4 och 5 år) runt om i Luxemburg.
Problemet var bara att vi (efter olyckan när han var 5) endast kunde ta oss dit 50% av gångerna, för att han inte gick att lasta pga hans trauma!
Så lätt att lasta, oberäknelig på tävling. Men det löste sig ju med Calvin. Det gör det för Kreon också. Olika falla ödets lotter..
Eva:
Du anar inte hur många gånger jag tänkt ”Varför kunde jag inte fått en svårlastad häst i stället- det hade jag fixat på en vecka”.
Får hoppas din profetia slår in :)!
Nej nu tycker jag ni är tråkiga! Vad jag menade med mitt inlägg är inte att tracka ner. Men uppenbarligen är du Birgitta duktig på lastning och det är minsann inte enkelt alla gånger.
För mig är det dock tydligt att Kreon inte lyssnar på skänkeln vid tuffa tillfälle.
Du skriver att han fattar fina galoppfattningar hemma och det är ju en bra början. Det som man kan analysera är hur väl han svarar på skänkeln, behövs det mycket eller lite för att tex sätta igång i trav. Nästa steg att analysera är hur igångsättningarna är. Det ska ju inte bara vara att han ”lufsar” igång lite lagom utan ska gripa tag ordentligt och man ska nästan lyftas ur sadeln.
Nu till lite konkreta tips:
1) Göra ordentliga tempoväxlingar i framför allt galoppen, samt analysera dessa. Ökar han verkligen så mycket som du vill eller är det inom hans bekvämlighetszon? Han ska reagera direkt om man lägger till skänkeln.
2)Ta honom ur bekvämlighetszonen genom att tex hänga något ”otäckt” i ridhuset eller på marken. Går han där du vill även om det finns nya läskiga föremål i hans ridhus/paddock? Vad som Kreon är läskigt vet jag inte, endast fantasin sätter gränser. Viktigt vid denna övning är att Kreon får titta men inte sänka tempot eller försöka vända eller dylikt.
3) Egentligen inget konkret men mycket av ridning är ”transportsträcker” dvs man ska kunna sitta helt stilla och när skänkeln läggs till ska det komma en reaktion. Detta tycker jag är väldigt svårt och jag skulle gissa att din ridning har en tendens att bli seg(Arv från Archie)
Lycka till
Katrin
Tack för dina tips Katrin- jag ska absolut beakta dom så fort djuret går att rida på :(.
Håller med Katrin, bra tips ( som jag själv har prövat med min unghäst). Jag ställde in en massa ofarligt ” skräp” och dylikt i ridhuset. Detta för att faktiskt testa min häst och hans lydnad för skänkeln. Funkade mkt bra och fick rejäla reaktioner men också bekräftat att han faktiskt är påverkningsbar och lydig under stress.
Lycka till/Anna.