Ja, det får bli dagens promenad-betyg för den gode Kreon och jag misstänker att jag vet vad det kan bero på.
När jag hjälpte till hos NN förra året och hon hade 2 konvalescenter som inte var några segproppar precis kom jag för första gången i kontakt med något som jag själv har tänkt att tillämpa med Kreon under hans konvalescens: jag ska leda honom inspänd!
Mina tidigare djur har i jämförelse varit just segproppar men med Kreon, som jag dessutom vill gå med på asfalt för att inte riskera att smuts kommer in under bandaget, vill jag inte ta några risker.
Och inspänningstyglarna verkade ha en mycket lugnande inverkan eller så var det nyhetens behag som gjorde att Kreon gick som ett litet lamm bredvid mig under vår knappt 20 minuter långa promenad. Vi får väl se hur det blir imorgon.
Fastspänd :)!
Jag hade Alfred inspänd också på promenader, funkade finfint med att hålla han lugn och fokuserad på mig och inte allting annat 🙂
Jag kan inte förstå att jag har missat denna metod i alla dessa år?!?!?
Det är bara för att du haft för flegmatiska hästar :-). Jag har alltid utnyttjat inspänning vid »igång-ledande«. Jag tänkte på det du skrev; att du numera inte kommer hoppa upp och SKRITTA hästen innan han galopperat på lina… Nej, det var länge sedan jag gjorde så!
Det är för att du har haft handväskor 😉
Lina och Ann:
Ni har givetvis rätt.
Minns när jag skulle sätta igång (läs: skritta i ”tusen” veckor) Décima efter hennes buköppning. Jag fick släpa henne med mig från dag 1.
Fråga: Du har berättat om (och visat foton) på de ”NH-träningar” du gjort med hästen vid hand t.ex med pisk och plastpåse och där du sa att Kreon var mer eller helt blasé. Där använde du en repgrimma.
Varför nu träns?
Läser av andra ovan att de också använder sig av träns, så jag kanske är regelns undantag?
Eva:
Jag ÄGER ingen repgrimma, på de filmer du sett hade Kreon en vanlig grimma.
DÅ var han gudasnäll- att han skulle gå att leda i vanlig grimma efter 10 dagars stillastående betvivlar jag.
Min erfarenhet är (andra får gärna rätta mig om ni inte håller med) att det är extremt ovanligt att ”vanliga” hästägare (läs: de som ej rider akademiskt, western eller jobbar mycket med NH) äger repgrimmor.
Har aldrig sett NÅGON på varken ridskolan eller på nuvarande anläggning ha en.
Det handlar väl (?) om vad man är van vid/ lärd att använda och känner sig trygg med och ”vi” känner oss nog säkrare med träns gissar jag?
Min vän va ute och promenerade med sin travare på nästan samma sätt efter en allvarlig skada, hon använde longeringshjälpen den med snörena. Detta gjorde så att hon kunde starta hästen en månad tidigare än planerat. Veterinären så att hon hade aldrig tidigare sett en häst som läkt så bra så fort 🙂
Så det e bara att promenera på 😉
Ännu bättre då om du inte använde repgrimma och hästen var ”blasé” på träningen.
Det är nog annorlunda i Sverige vad gäller repgrimmor då, för säkerligen hälften av alla jag känner här – och de är ”normala” ;o)ryttare – äger en repgrimma. Liksom jag, men den används alltså bara vid speciella tillfällen, såsom promenader med konvalescent Calvin och lastning.
Man tar vad som funkar, helt enkelt!
Förstår dig. Kan säga att när Dancer hade
”unghästdamp” leddes han ner till ridhuset inspänd!
Sofia M:
Känner igen det där.
Efter att Décima buköppnats skulle hon skrittas vid hand i….har faktiskt förträngt hur länge det var men det handlade nog om 6 eller 8 veckor (läs: EN EVIGHET).
Detta djur sniglade sig fram om hon fick välja takt och att leda (läs: DRA) omkring på henne 2 gånger om dagen i typ 30 minuter per gång (!) under alla dessa veckor bedömde jag som det mest själsdödande både hon och jag kunde ägna oss åt- dessutom noll ”arbete”.
Jag kom nästan direkt på att jag kunde tömköra i skritt i stället för att leda henne och VILKEN SKILLNAD!
Det blev tusen gånger roligare, kändes mycket mer som ett jobb än ett nödvändigt ont och jag kunde träna skolor, skänkelvikningar, halter, ryggningar mm i skritt.
Precis som du skriver Sofia så kunde jag efter dessa evighetsveckor i princip bara hoppa upp och börja rida direkt. Det var inte mycket kondition som hade gått förlorad och hon var ju mjuk och lösgjord efter allt skrittande i form.
Ja, skritträning är underskattat 🙂