”Hej. Efter några år på ridskola börjar jag fundera på att köpa egen häst och jag har alltid fått för mig att när den dagen kommer så ska jag köpa ett sto. Nu har jag hört från flera håll att valacker är mycket fogligare och ha att göra med och jag undrar vad du tycker”.
Som framgår av min blogg har jag ägt både ston (Menelli och Décima) och valacker (Heron, Archie och Kreon) och för min egen personliga del måste jag nog säga att jag har varit lika nöjd med alla- i alla fall vad deras kön beträffar.
Jag är också väl bekant med snacket att ston är mer lynniga eller vad man nu väljer att kalla det men kan inte påstå att jag upplevt detta det minsta med mina 2 ston- kanske har jag haft tur?
Jag skulle inte kategoriskt avfärda inköp av varken sto eller valack utan se till INDIVIDEN framför allt men däremot skulle jag inte råda någon som inte har eget stall att köpa en hingst.
Nu är det ju gudbevars väldigt ovanligt med hingstar inom ridsporten och det finns det så klart goda skäl till och får man en sådan idé i sin skalle (att man vill ha just en hingst) så ska man vara medveten om att många stall/ anläggningar inte tar emot dessa som inackorderingar.
Man anser (på goda grunder menar jag) att det blir för ”bökigt” att hantera en hingst eftersom det kan vara så att det är flera/ många olika personer som hanterar hästarna vid exempelvis in och utsläpp och hur det än är så är det inte lika riskfritt om en hingst kommer lös som om ett sto eller en valack skulle göra det.
Men som sagt, fixera dig inte vid könet (eller färgen ha ha) utan ha en ”open mind” och lycka till med ditt hästköp.
När vi skulle köpa vår första häst skulle det vara en valack och ett halvblod. Det blev ett sto med mycket fullblodsgener. 🙂 Vi har varit väldigt nöjda med henne. Nu har vi två hästar. Henne och en valack, halvblod och jag måste säga att är det någon av dom som busar så är det valacken. Se till individen, prova ”alla sorter” när du provrider så ska du se att du hittar ”din” häst, oavsett om det är ett sto, valack, svart eller fux. 🙂
Nä, det är väl långt från alla ston som tokbrunstar eller är helt omöjliga att ha att göra med var tredje vecka. Men OM hästen är så så ÄR den ett sto. Och har man råkat ut för det så vill man nog göra allt för att undvika det i framtiden. Jag har också haft flera ston som fungerat alldeles ypperligt men jag har också sett de som tampas med allehanda idéer i samband med brunst. Värst är om det yttrar sig i ovilja att arbeta och med dagens karenstider är det svårt att hitta tillåtna preparat att ge. Men är det ett sto som bevisligen tränar/tävlar utan problem – ja då skulle jag inte tveka ett köp.
Jag skulle inte heller tveka att köpa ett sto. Om den startat Grand Prix!
Faktiskt så är det nästan så. Jag har haft ett 10-tal hästar varav knappt hälften ston. Jag brukar säga att »jag har bara blivit avslängd av min ston« och lite så är det. Det är banne mig BARA ston jag gjort mig illa på. Och då är det inte bara avramlingar utan ALLT från sparkar till att bli trampad på.
Jag har en hel del elever och det är möjligt att mitt intryck färgas av min åsikt, men nog sjutton är det stona som i högre grad är knepiga, stannar, blir istadiga och reser sig.
En äldre elev köpte ett sto som gått Int1 och var 18 år. Givetvis hade jag INGET emot det köpet – det var perfekt – men den hästen hade dels passerat sina busiga år och dels visat att hon kunde uppföra sig.