Ibland hör man ju talas om människor som blir helt besatta av katter på gamla dar och samlar på sig en hel drös….jag får kanske passa mig så jag inte trillar dit ha ha.
Dels finns det en kattsamlare i släkten och dels är jag numera otroligt populär hos de 2 stallkatterna Gullis och den katthona som jag kallar Mimmi.
Gullis var ju fullständigt förvildad de första månaderna av sitt liv- ingen kunde vidröra honom ens och nu kan man bära omkring på honom hur lätt som helst; han bara spinner och verkar hur nöjd som helst.
Och Mimmi var lika ovillig att acceptera ens den minsta klapp, försökte man närma sig henne sprang hon iväg som en pil. Nu låter även hon sig klappas men jag skulle inte gå så långt som till att försöka lyfta henne, därtill är hon för skygg.
Men det är roligt med katterna nu när jag inte kan roa mig så mycket med Kreon.
De sitter på stalldörren och väntar på mig eller så kommer de rusande när jag stannar bilen och så klart fattar jag att det inte är just mig, Birgitta de väntar på utan snarare på att mitt stallskåp ska öppnas för att de ska få lite torrfoder men roligt är det oavsett :).
Våra är också duktiga på att komma när de hör våra bilar!
Med mat kan man få väldigt fina resultat när man tränar djur :).
Det är inte bara maten, tro mig, de finner föda när de är hungriga, exellenta jägare och allätare som de är.
Om en katt tyr sig till dig, är de om möjligt mer tillgivna än en hund. Men det visar sig på helt andra sätt. Den bestämmer sig efter noga övervägan, för att ”accepterar” dig NÄSTAN som sin like om du har tur (beroende på hur man upplever denna ära). De gillar att vara ”med” och överblicka vad som händer. Tror de faktiskt ROAR sig av vårt sällskap och generellt anser sig överlägsna alla andra levande varelser.
Älskar katter och deras självständighet! Så du kan känna dig stolt över att vara en i gänget.
En lustig grej just med dem är att de kan bli väldigt förnärmade om man ignorerar dem. Min bror och ett par av mina vänner som är allergiska, har varit som magneter för mina katter!
Hi hi…det är just därför jag föredrar hundar framför katter; katter är för självständiga och låter sig inte ”kuvas” som en hund.
Men jag har alltid haft lätt för att få kontakt med djur, även sådana som ansetts som ”svåra” så jag är väl inte helt förvånad över mitt nya entourage :).
”Hunden bor hos dig. Du bor hos katten”
Det hörde jag för länge sedan och jag tycker att det säger precis hur katter är.
Har f ö en bekant med två raskatter som han fick lämna till sina föräldrar 6 mån pga utlandsuppdrag. Han hade ett bra förhållande till sina katter, men när han kom för att hämta dem (och hunden) så ignorerade de honom fullständigt. Det tog en vecka för honom av smicker och annat innan de tog honom till nåder igen.
Hunden blev ju jätteglad så fort han öppnade dörren, där var allt som förut direkt.
Rie