Sedan jag upptäckte Dalby för 2 år sedan har både jag, Åsa med whippet-pojkarna och Bodil med Salli-saluki BURIT våra hundar över denna trappa.
Lite bökigt, framför allt när det varit lerigt och/ eller isigt ute, inte helt lätt att balansera sig själv och en sprattlande hund men vad skulle vi göra- hundarna har inte velat gå i trappan för egen maskin.
Men så plötsligt i förra veckan så tyckte Salli ”kan själv” och traskade lätt över trappan som om hon aldrig gjort annat.
Och då ramlade poletten även ner hos kinesen för plötsligt…..
…så kan hon själv också :)))!
Eller så har hon läst på Facebook att syrran Zahra börjat på agility och klarar det bra så hon ville väl inte vara sämre eller vad tror du Görel?
Det är klart Soya vill kunna det själv! Och kan syster yster så kan jag, tycker hon nog. Gick det åt mycket köttbullar?! 😉 Det går åt mycket köttbullar för att lära Zahra vissa saker, men sedan när poletten trillat ner går det av sig själv… nästan. Åtminstone ibland, hon är ju en whippet och vill man inte så gör man det inte. 😀 Fast jag tror att hon tycker att det är riktigt roligt. Det krävs ibland lite övertalning innan hon gör övningarna, men på den punkten är hon precis som de andra hundarna i gruppen. Undrar om det inte är hund-humor att inte riktigt göra som man ska och få matte eller husse att göra en massa innan man gör som man ska. Som att bli buren över en trappa för att sedan visa att jag kan själv!
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Görel:
Det krävdes faktiskt NOLL köttbullar :)!
Så bra. 😉 Balanshinder kräver en hel del köttbullar. Zahra gillar inte höjder. Fast A- hindret som påminner om trappan springer hon över utan köttbullar, liksom tunneln numera. Utanför agility banan fungerar det med mycket kel och beröm. Köttbullar är en snabbare belöningsform.
Efter en kväll med köttbulle belöning kommer hon hem och rapar köttbulledoft i Hildas ansikte. Gissa om Hilda blir avundsjuk! Då ser Zahra så nöjd ut.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
”Rapar köttbulledoft”…ha ha ha…den var bra!
Jag är usel på att ha med mig godis på promenader så Soya vet att det aldrig kommer något ur ägarens hand.
Whippet-Åsa tex brukar alltid ha något gott att bjuda på och min gam är snabbt framme där när Åsa ropar :).
Jag har nästan aldrig med mig något godis till hundarna när vi är ute på promenad. På agilityn är det ett måste om man inte vill försöka övertyga Zahra hela kvällen. 😉 Pappa har nästan alltid med sig godis och Zahra och Hilda ser honom som en godisautomat och han kan inte ta upp en näsduk ur fickan eller flytta handen åt fickan innan de vill ha något. Kompisen Sigges matte har också alltid godis med sig som töserna får utav. Zahra tar sig nästan in i Sigges mattes ficka, hon vet precis var godiset finns.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ha ha…jag känner igen allt, så är Soya också mot de hon vet har gotter. En glufsande gam :).