Som jag har berättat om känner jag sedan ett bra tag till flera hästar som varit till salu- en del under ganska många månader vid det här laget.
Nyligen blev jag ganska förvånad då jag fick höra att en person som varit väldigt intresserad av Archie då HAN var till salu (läs: förra sommaren) nu uttryckt liknande intresse för en av de hästar jag vet är till salu.
Att jag blev förvånad är för att det i min värld är ganska konstigt om man under ett helt år, med en budget på över 100.000 och då det idag är ”köparens marknad” FORTFARANDE inte lyckats hitta ”sin” häst men det är kanske jag det? Det kanske inte alls är konstigt, eller?
Så dagens fråga lyder som följer:
Ungefär hur lång tid tog det innan ni hittade och köpte er häst?
Ska jag svara på min egen fråga så gissar jag att snitt-tiden då jag hittat mina hästar handlat om 1-2 månader och på den tiden har jag oftast hunnit titta på i vart fall säg 10 hästar IRL samt ringt på massor av fler.
Nu bor ju jag i Skåne där utbudet är enormt- bara då jag skulle titta på Décima fanns det tex nästan 10 mer eller mindre lämpliga hästar i samma (seriösa) försäljningsstall.
För mig är det själva åkandet och tittandet på hästar som tar lång tid – kan inte bara släppa allt och åka iväg över dagen utan har varit tvungen att förboka besöket hos hästen/stuteriet,så då har det ofta gått någon eller några veckor mellan det att jag svarade på annonsen och att jag åkte och såg hästen. Några (eller 6) månader tycker jag det tar, har hållit på sen i mars, men med flera långa luckor då jag bara ”väntat”. Beror kanske också på hur specifik man är med vad för häst man vill ha?
Min första häst inhandlades på åringsauktion, så det tog inte så lång tid :). Den andra köpte jag efter att ha ringt runt till några olika tränare och hört mig för vad de hade. Det tog inte heller så mycket tid. Kanske någon dag eller så. Åkte och tittade – hämtade. Klart :).
Men ju äldre jag blivit desto kräsnare har jag också blivit. Den senaste köptes efter kanske några månader och då hade jag hunnit titta på mååånga.
Mina har blivit ”serverade”, en himla tur ! Fleur köpte jag efter att ha haft henne i pension ett år.
Calvin levererades som 3-åring av samma ägare och jag testade honom en månad och bestämde mig för att köpa honom, trots hans galna morsa och eländigt fula kropp, innan jag ens suttit på hästen.
Prima (också 3 då) föreslogs av en Trakehner vän, jag åkte dit, blev genast begeistrade och bestämde mig bums. Hon var också oinriden.
Ja, så lätt kan det gå! Säkerligen ligger jag i kategorin ”ta en rövare no 1”.
CeciliaL:
Pratade med en säljare nyligen som också konstaterade att köparna agerar annorlunda idag än för något år sedan- de har mycket mer is i magen och inte särskilt bråttom med att komma och provrida eller återkomma.
Själv tillhör jag de otåligas skara- har jag sett något jag vill ha så vill jag ha det nu, genast, meddetsamma och helst redan igår.
Jag minns när jag köpte Archie.
Jag var den första som kom för att provrida- dagen efter annonsen kom ut. Jag blev så förtjust i honom att jag varken vågade pruta eller vänta- var livrädd att någon annan skulle falla lika pladask som jag så jag bestämde mig på stående fot så att säga.
Idag verkar folk mer tänka att det finns så mycket hästar till salu så blir det inte denna så blir det någon annan….
Ja, så tänkte väl jag faktiskt – finns hur mkt hästar som helst att välja på, känns det som. Fast när jag hittade den jag köpte igår så var jag rätt så desperat att hindra säljaren från att sälja till nån annan! Erbjöd t o m handpenning, men hon nappade inte på det. Nåja, nu är han iaf min!
CeciliaL:
Ja, man är ju olika.
Jag har alltid velat hitta en ny häst så snabbt som möjligt, av flera olika anledningar.
Jag VILL ju RIDA för det första och för det andra har jag i perioder stått med en dyr stallhyra vare sig det stått en häst i boxen eller ej.
Ovissheten har nästan varit värst- att inte veta NÄR man skulle hitta ”sin” häst.
Att leta i ett år som personen i mitt ursprungsinlägg hade jag aldrig orkat med.
Grattis till ditt hästköp- hoppas det blir så bra som du önskar!
Nä, fy, ett år, det är FÖR lång tid, så länge skulle jag inte hålla ut och tänk om man letade ett helt år, köpte den PERFEKTA hästen och så gick något fel… näää… Har jag inget eget att rida så finns det ju för övrigt huuur många som helst som vill ha sina fina hästar ridna, så ridsuget har inte varit ett problem för mig, då det är lätt fixat.
Har aldrig stått med dyr stallhyra och tom box, och nu har jag ju eget så kostar inte per häst längre s.a.s.
Väntar nu otåligt på att det hela ska bli klart så vi kan sätta igång!