Månadsarkiv: maj 2012

Torsdag- bättre

Efter måndagens bandageomläggning kände jag mig ganska deppig och även Kreons veterinär var orolig över att såret hade öppnat sig lite- kanske skulle ett drän behöva sättas in.

Idag kändes det hoppfullare- såret har dragit ihop sig bra på bara dessa få dagar och det är troligen att Kreon stått stilla som har hjälpt så bra så nu får det bli så framöver.

Om någon undrar varför jag inte själv lägger om såret så är det så att det verkligen inte bara är att vira några varv bomull runt alltihop och hoppas på det bästa utan tvärtom krävs det rätt mycket skills för att det ska bli rätt.

Bandaget måste dras tillräckligt hårt för att hjälpa såret att dra ihop sig men inte så hårt att blodtillförseln till benet hämmas och det kräver som sagt sin man…eller i detta fallet en kvinna :).

Såret i måndags.

Såret idag efter att bandaget tagits av.

Såret efter tvätt.

Så här såg bandaget ut efter att vetrapen tagits av. Som synes vätskar det mycket.

ÄNNU ett hästförsäljningsråd!

Tro det eller ej men det finns ännu fler tips jag kan ge er som vill köpa/ sälja häst och åter baseras detta på egen och andras (tråkiga) erfarenhet.

Jag har flera gånger påtalat att det på gott och ont har blivit lättare att kommunicera på andra sätt än genom att man faktiskt PRATAR MED VARANDRA-man kan maila och skicka sms tex och många använder sig flitigt av detta; av blygsel, bekvämlighet, för att inte störa i onödan, för att få chansen att ösa ur sig sådant man inte hade våga säga IRL osv.

När det kommer till ”hästaffärer” är det nog ganska vanligt att man läser en annons på nätet och vill svara på denna och det kan man så klart göra både muntligen och skriftligen men efter den allra första kontakten vill jag absolut råda till att fortsatt kommunikation INTE sker via sms/mail.

Det skrivna ordet kan många gånger missuppfattas och alla har inte heller så bra förmåga att uttrycka sig och jag vill mena att man kan bespara sig mycket onödig tid om man inte sitter och väntar på att ”motparten” ska författa en skrift.

Jag gjorde själv detta misstag när jag skulle sälja Archie- en mängd mail och sms utväxlades men det blev ändå missförstånd på vägen vilket var synd och trist ur flera aspekter.

Onsdag- som sommar

Är det bara jag som tycker att övergången från kyla, långkalsonger och dunjacka till värme, t-shirt och ingen jacka sker mycket, mycket hastigare än åt motsatt håll?

Ena dagen hackar man tänder medan man nästa nästan svettas trots att man går utomhus utan jacka?!?!?

Ja, ja…jag klagar INTE- jag njuter!

Efter sedvanligt stallbesök som inte innehöll så mycket mer än mockning, fodersättning och genomborstning så cyklade Soya och jag en runda och det var till och med så att snabbspringarens röda slips började skymta efter ett tag.

Annars ska det mycket till innan hon flåsar men just värme brukar få tungan att hoppa ut lite grann :).

Som synes börjar rapsen bli vackert gul….sug på den nedersta bilden stackars norrlänningar :)))!


Tveksam artikel

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Varlden/2012/5/Friska-hastar-ror-sig-ojamnt/

Måste säga att jag tycker att denna artikel var aldeles för ”mager” för att man ska kunna säga varken bu eller bä och jag hoppas innerligt att den inte används som ursäkt för att rida på ”halvknackiga” hästar.

Min erfarenhet är snarare att ryttare GENERELLT väntar lite för länge med att kolla upp en häst med ursäkter som att hästen är obalanserad, ung, att hältan värmer ur efter en stunds ridning, att hältan inte uppträder varje dag osv.

Så gjorde jag själv när jag köpte Archie och han direkt efter köpet tog några ”konstiga steg” då och då när jag red i ridhuset.

Han var bara 3 år, mycket lite riden innan han kom till mig och jag hade inget att jämföra med (dvs hur han BRUKADE kännas) så jag bortförklarade dessa enstaka ”hoppsan-steg” med att han nog var obalanserad.

När det inte gick över efter några månader (!) åkte jag slutligen in och kollade honom och då hade han knäledsinflammation båda bak. Så kan det gå.

Tillbakablickar- den enda gången jag blivit rasistiskt påhoppad

När jag läste denna artikel påmindes jag om något som jag hoppas och tror är ganska ovanligt inom ridsporten (rätta mig om jag har fel): rasistiska påhopp.

Som ni kanske vet (eller inte) har jag själv utländskt ursprung, än om jag är född i Malmö och har varit Skåne trogen hela mitt liv så kommer ingen av mina föräldrar från Sverige utan båda är från fd Jugoslavien och kom hit året innan jag föddes.

Ni som träffat mig IRL har hört min breda skånska :), ingen brytning där inte och jag skriver ju också helt felfritt vilket kanske bidragit till att jag aldrig mött rasism inom ridsporten för egen del utom vid ett enda tillfälle och det var för många år sedan.

I en hetsig diskussion med en annan hästägare skrek personen plötsligt till mig ”Sådana som du passar inte in i svenskt föreningsliv”.

Jag blev ärligt talat ganska chockad och fann mig inte och då jag berättade om händelsen för andra hästägare tyckte de att jag skulle ”driva detta vidare” vilket jag av olika anledningar valde att inte göra.

Personen fick sitt ”straff” ändå- jag upplevde det som att många vände sig emot personen efter denna händelse, personen hade helt enkelt gått för långt och det var inget folk bara ryckte på axlarna åt.

Det tog lång tid innan jag och denna person var på ”speaking terms” igen- personen tog första steget mot en försoning och jag accepterade och så slutade den historien.

Tisdag- what to do…what to do….

Tja…rubrikens fråga behöver man ju aldrig ställa sig som hund, häst eller husägare- det finns alltid saker att göra.

Sedan om man alltid har LUST att göra dom (se bild nedan)- det är en annan femma.

Även denna dag har bjudit på soligt väder- dock med otroligt hårda vindar som tillbehör och jag har nog aldrig cyklat i sådan motvind med Soya som idag. Det var inte kul.

Att rensa kirskål, detta av mig hatade ogräs var inte heller kul men som sagt: en trädgårdsägare has got to do what a trädgårdsägare has got to do.

Det är inte bara på hästfronten som det är dystert just nu- insåg i morse att risken börjar bli överhängande att det blir ännu dystrare på kattfronten.

Gullis mamma- Sveriges fulaste katt, AKA ”Fulkatten” har jag inte sett till på ca 3 veckor vilket aldrig någonsin inträffat.

Hon har brukat göra mig och Gullis sällskap VARJE morgon utan undantag sedan jag började mata honom så försvinnandet bådar ju inte gott.

Och Gullis själv då…som jag tycker sååå mycket om…han har börjat krypa in under min bil!!! Inte bra och inte smart!

Risken är så klart att jag en dag kör över honom- det vore väl något det! Huuu!

På Kreon-fronten inget nytt.

Om någon uppfinner en kamera med vilken man kan titta på sår under kilovis med bandage så HÖR OMGÅENDE AV ER TILL HUGAD SPEKULANT!!!!!