Idag på Facebook är det många som länkar till denna artikel och jag tänkte också orda lite om den för den är väldigt klok tycker jag.
När jag hade läst den slogs jag av tanken ”jamen precis, så ÄR det ju” och jag vill mena att jag själv är ett mycket bra exempel på detta.
Född av invandrarföräldrar fick jag aldrig någonsin några svenska böcker lästa för mig, inte heller en sekunds läxhjälp, tro det eller ej.
Trots detta gick jag ut både grundskolan och 3-årig humanistisk linje på gymnasiet med vad som idag skulle vara MVG i ALLA ämnen utom gymnastik, en imponerande bedrift både på den tiden och idag.
Jag har också alltid haft ett stort ordförråd, otroligt lätt för att uttrycka mig i skrift, även till exempelvis myndigheter å yrkets vägnar.
Hur detta kan komma sig tror jag beror jättemycket på den kopiösa mängd litteratur jag förbrukade sedan jag upptäckte biblioteket på mellanstadiet.
Jag bar hem så mycket böcker att jag knappt orkade gå och utvecklade också läsningen så att jag läste ut böckerna snabbare och snabbare.
Här tror jag alltså absolut att grunden för läsförståelse, förmågan att uttrycka mig, stava rätt osv lades.
Alla har så klart inte detta intresse i barndomen och inte heller så oförmögna/ ointresserade föräldrar men därför borde de föräldrar som KAN i alla fall försöka uppbåda energi hos både sig själv och barnen med att hjälpa dom med svenskan.
Nu när det finns tusentals ungdomsbloggar och man också kan läsa vad/ hur ungdomar skriver på tex Facebook så blir i alla fall jag många gånger helt bedrövad, det vet ni som följt bloggen länge att jag tidigare ondgjort mig över.
Och om det handlar om en 15 årig pojke från ett krigshärjat land som kom till Sverige för 2 år sedan så kan jag absolut ha förståelse för felstavningar, syftningsfel och ett uselt ordförråd men när det handlar om ”helsvenska” 18 åriga tjejer som precis gått ut gymnasiet….nääää!!!!!
Ett fattigt språk kan absolut vara ett hinder i arbetslivet och också bidra till hur andra ser på dig som person- sedan kan man tycka vad man vill om det men så ÄR det- påstår jag.
Så jag säger som artikelförfattaren; satsa lite lästräning på era ungar- det kommer högst troligt att löna sig!
Haller absolut med, har alltid varit lasgalen och bar ocksa hem tonvis med bocker fran biblioteket varje vecka. Laste klart alla ungdombsocker och borjade pa vuxenavdelningen i tidig alder. Min dotter, 5 ar, ar tokig i att lasa – igar kvall fick jag ga in 4 ganger for att ta ifran henner bockerna och saga till att NU MASTE DU SOVA!
Kommer nog att fortsatta med hoglasningen ratt lange tror jag, for hon maste ju fa i sig svenskan pa det viset och vi pratar aven om texten. I skolan far hon ju bara engelskan, sa det kanns viktigt. De far hemlaxa de flesta dagarna och extra laxor over loven (som jag inte bryr mig om att gora – nan gang ska hon val fa ledigt?!) och hon tycker bara det ar kul. Kan stava OTROLIGT bra, och jag kan inte begripa hur en 5aring kan vara sa bra pa att stava. Lustigt! 🙂
PS hade samma betyg som du forresten, 5a i allt utom gympa, haha! 🙂
Ja, jag vet – du och jag känner likadant inför det (numera) erbarmliga svenska språket!
Alla nysvenskar ursäktade (jag skriver inte alltid korrekt på främmande språk jag heller, men jag gör alltid mitt bästa i mina, t.ex, engelska texter), men – som du påpekar – dessa unga människor som nyss gått ut plugget = grundskola/gymnasie, de borde väl ändå kunna stava till de, förhållandevis enkla, blogginlägg som de trots allt författar. Tycker man. Jag menar, hur svårt är det att stava till ”festa”, ”plugga”, ”partaja” (helt inkorrekt iofs) och ”supa”… NU var jag riktigt fördomsfull. Nästan elak. 😉
Fast jag tänkte på rubriken i artikeln du refererade till; ”Lästräning lika viktigt som idrottsträning”. Jag skulle nog – med dagens mått mätta – vilja säga att ”Lästräning är ännu viktigare än idrottsträning”.
Anledningen är ju denna att folk idag har som en vardaglig rutin att röra på sig, på ena eller andra sättet – gym, spåret, fotbollen, eller vad det nu månde vara. Så var det inte på säg 70-80-talen.
Så jag tror att ”det fysiska” för närvarande är så pass övervägande i form av frivilligt utövande, att man gott kan säga att lästräningen är ÄNNU viktigare.
Framförallt också/kanske med tanke på alla invandrare/nysvenskar, som jag definitivt anser behöver komma in i språket och lära sig svenska ”pronto” om allt ska fungera.
Att du skriver bra, ja det är ytterst väl bekräftat genom alla dina flitiga blogginlägg, genom åren.
Jag tror definitivt att din blogg inte alls blivit så uppskattad och följd, om du skrivit ”illa”. Det är alltid en fröjd att läsa väl skrivna ord!
/Anonym-M.
Vad gäller ”dagens idrottande” tycker jag att man ser 2 ”läger” idag- de som är medvetna om motionens väl för kroppen och knoppen och de som ALDRIG tränar en sekund och det gäller tyvärr både barn och vuxna.
Vad gäller skrivandet försöker jag att använda ett rikt språk och både variera mig och använda lite ovanligare ord även om jag (Birgitta, surkärring 75 år) ibland tänker att ”det där är det ingen ungdom som förstår” (fast det är nog inte så många ungdomar som läser bloggen heller….).
Jag tror att de ungdomar som läser din blogg, helt enkelt är seriösa dressyr- och/eller regelrätt hästintresserade ungdomar.
Och sådana både hoppas/tror jag existerar, därför tror jag också att de finns här och läser utav bara tusan! 😉
/Anonym-M, ”just nu: 20 år gamla optimisten” (?)
Jodå…en del ungdomar hittar hit och det är väldigt roligt tycker jag.