Jag tycker att det är intressant med denna typ av inlägg och de svar man får eftersom de faktiskt, inbillar jag mig, kan få en att stanna upp och tänka till.Det är inte alltid så självklart hur man agerar- det är lätt att TYCKA en massa tills den dagen det är dags att leverera så att säga.
Även jag, som ibland kanske framstår som kaxig på bloggen (?) är en fegis i vissa situationer och skäms över detta.
Scenario:
Du följer med en vän till en dressyrträning.
Medan din vän rider fram hör du hur tränaren med vad du antar är hennes kompis pratar om den elev hon precis haft i väldigt trista ordalag.
När eleven ska få feedback på lektionen är tonen helt annorlunda och inget av det som tränaren precis sagt till sin kompis tas upp.
Du råkar känna den som tränat ganska väl.
Vad gör du:
* Låtsas som ingenting.
* Släntrar bort till personens transport när hon ska lasta och köra hem och berättar vad du hört.
* Säger till tränaren att du tycker att det är högst olämpligt att ”snacka skit” om sina elever på detta vis.
Två OCH tre!
En bra tränare ska ju lyfta sin elev och inte främst påpeka brister. Tyvärr är ju tränare också människor och det är ju olyckligt och lite ogenomtänkt att högljutt berätta om sina elever på det sätt som beskrivs. Jag hade inte gjort något alls. Att berätta för eleven vad som sagts är inget annat än skvaller och varför göra någon ledsen? Vilket syfte liksom? Det troliga är ju att det som tränaren sedan sa till eleven OCKSÅ är sant och saker som förhoppningsvis får eleven att rida ännu bättre sikt.
Är det en god vän till mig klämmer jag först åt tränaren och sen berättar jag faktiskt för min vän vad jag har hört. Allt för att min vän ska få möjlighet att träna för någon annan. En tränare som pratar skit om sina elever är inte en bra tränare någonsin. Svårt att engagera sig positivt i någon man pratar skit om. Detta vet jag att jag hade gjort i skarpt läge. Har varit i liknande situationer och om någon pratar skit om de jag känner och gillar när de inte är där så ryter jag till. Tål det bara inte>(