I kväll har jag, Soya, Åsa och Vilda varit i Dalby och gått en lång stärkande promenad.
Ett tag blev vandringen väl stärkande då vi plötsligt befann oss mitt i en ko-flock som inte verkade så intresserad av att flytta på sig.
Jag hann faktiskt bli lite rädd och Åsa erkände samma känsla då våra doggysar kom till vår undsättning och gjorde lite halvhjärtade men ändå tillräckligt effektiva utfall mot kossorna.
Vovvarna skällde och skuttade lite och då äntligen skuttade även korna iväg bort från oss!
Nog för att kossor är relativt söta, men jag beundrar de hellre från andra sidan staketet! 🙂
Jag instämmer! Undviker helst närmare kontakt fast Dalby är ett naturreservat så där har jag inte mycket val om jag vill gå där.
Det var härligt, trots kossorna.. Kanske ska anmäla Vilja till en kofösartävling? Vad tror du? 🙂 tack än en gång för idag!
Om Vilja blir kofösare tror jag faktiskt att Soya skulle kunna satsa på agility:).
Hennes syster har ju gått kurs och efter att ha sett Soya hoppa, kliva, klättra och balansera i skogen tror jag att hon nog hade klarat sig rätt så bra i jämförelse med raser som man mer tänker agility än just whippet.
Vi kan ses någon dag på Svedala brukshundsklubb och testa Soya! jag är ju medlem och har tillgång till hinderna.. 🙂 Det ÄR roligt med Agility också…