Månadsarkiv: september 2012

Torsdag- nedräkning

Ok, då var den första vilodagen avklarad 🙂 och än så länge går det bra.

Kreon får ju under denna vila gå i vanlig grushage och slipper stå sin sjukruta och det gör väldigt stor skillnad, om inte för honom så i alla fall för mig :).

Jag led av att se honom ihopklämd i den sistnämnda även om det så klart är fantastiskt bra att vi HAR sjukhagar.

Första dosen Metacam gav jag i morse- återstår 4 dagar.

Annars har jag bara Magic Brushat djuret idag (är fortsatt förtjust i denna borste) och sedan åkte jag hem.

Man ska lita på sin magkänsla!

Sedan kanske 2 veckor tillbaka har jag varit lite ”skum” på Kreon- jag har tyckt att han har gått liiiite ”konstigt” emellanåt.

Om jag ska försöka att förklara detta så kan jag väl säga att jag tycker att han har travat verkligen jätte, jättefint så länge han har fått göra detta i en lång och låg form oavsett om jag har ridit lätt eller suttit på honom men om jag har krävt en ska vi säga ”tävlingsform” så har det ibland och bara i höger varv känts som om bakbenen inte driver jämnt.

Jag talar här om mycket små nyanser, inte något ”hoppande på tre ben” och när jag har longerat har jag inte sett NÅGOT i varken höger eller vänster varv.

Igår under träningen visade jag Christina skillnaden mellan låg och tävlingsform och hur jag upplevde denna och Christina tyckte som jag; att det verkade komma bakifrån, Christina tyckte höger bak.

Och eftersom höger bak varit Kreons svaga ben från dag 1 sedan jag köpte honom så förvånade detta mig inte så jättemycket men vad jag funderade över var om det kunde vara något muskulärt eller en ”ren” hälta.

Efter träningen ringde jag till ”min” fysioterapeut och vi enades om att jag skulle ringa och försöka få en kliniktid så fort som möjligt och sedan ”take it from there” (jag hade egentligen en tid hos fysioterapeuten i nästa vecka som var bokad sedan tidigare).

Efter  en sömnlös natt kastade jag mig på telefonen 7.50 (telefontiden börjar 8 men jag tänkte chansa…), fick prata med ”min” veterinär i Bollerup och….halleluja…fick en besökstid samma dag.

För det sistnämnda är jag evinnerligt tacksam och denne veterinär brukar faktiskt alltid kunna ge mig en tid inom några dagar (dock aldrig så här snabbt) för han vet väl hur dåligt jag mår och att jag vill komma NU, NU, NU och helst redan igår.

För att korta ner historien något så kunde veterinären efter longering, diverse böjprov samt röntgen av höger bakben (has och knä) ställa diagnosen knäledsinflammation.

Höger bakben var det enda benet som visade böjprovsreaktion (1-2 grader!!!) och bara då det böjdes högt, röntgen var tack och lov helt ua.

I  sak är  jag som sagt inte förvånad över att det handlar om höger bak även om jag tycker att benet verkar ha blivit starkare under det år jag ägt Kreon och jag tycker inte heller att varken jag eller någon annan pressat Kreon för hårt eller fel.

Men…och nu spekulerar jag bara….vem vet hur länge han egentligen
har känt av sitt ben?

Han ramlade ju rejält på bakknäna då han skadade sig i april (då var båda knäna ytligt uppskrapade) och vem vet vad som hände redan då?

Hur som helst är jag mycket glad att min vad jag själv har tyckt KÄNSLIGA häst har traskat på hur villigt som helst utan att protestera men när jag tittar i backspegeln så ÄR det också så att nästan allt bakutsparkande osv  uteslutande har varit med just höger bak.

Så på det sättet är det skönt att nu behandla benet ”en gång för alla” och hoppas att allt läker ut och INTE KOMMER TILLBAKA.

Kreon är sprutad med cortison, ska vila helt en vecka och skrittas i 2 (får väl se om jag vågar mig på detta eller om jag leder honom för hand) och därefter blir det ett återbesök med TROLIG ombehandling.

Bra att veterinären redan nu aviserade det sistnämnda så att jag vet vad jag ska förvänta mig och jag minns att det var ett likadant scenario när Archies bakknän sprutades när han var 3 år gammal (och han blev aldrig mer behandlad i bakknäna så länge jag ägde honom).

Så klart är detta med hältan jättetrist- NN kommer om några dagar, X skulle tävla till helgen osv men när det nu är som det är så är jag ändå tacksam över att jag litade på min magkänsla och att jag fick veterinärtid så snabbt.

Och min fina häst skötte sig exemplariskt hos veterinären- verkligen!

Även tänderna sågs över och raspades lite men annars såg munnen och slemhinnorna fina ut.

Vågen visade på 560 kilo- också det precis som det ska var tyckte både veterinären och jag.

Onsdag- halt häst!

Idag har det inte blivit någon ridning av den ”enkla” anledningen att Kreon är halt.

Jag har, hur otroligt det än kan tyckas i vissas öron kanske, redan varit hos veterinären och fått detta konstaterat så det är tyvärr inte bara en farhåga utan ett faktum.

Jag lovar att berätta ”allt” i ett separat inlägg men just nu är jag faktiskt för trött och måste vila.

Utvärdering av de magiska sockorna

Då var det dags att skriva en liten utvärdering om vad jag tyckte om de magiska sockorna som skulle förvandla fötter fulla av förhårdnader till baby-diton :).
 
Det handlar alltså om plastsockor som är indränkta i någon gelé och som man ska ha på fötterna i 90 minuter innan man sköjer av geggan.
 
Geggan sägs ha en peeling-effekt som inträder efter några dagar- då ska fötterna bokstavligen börja ömsa skinn och när detta är avklarat ska man ha lena, mjuka fötter  som aldrig förut.
 
Jag köpte mitt set via nätet men man kan också handla det på Apoteket där sockorna kostar ca 250 kronor vad jag har hört (har ej kollat detta själv- mina kostade lite över 100 kronor).
 
”Behandligen” var lätt att utföra- man trädde bara på sig sockorna, tog på ett par vanliga strumpor utanpå och sedan satte i alla fall jag mig framför tv:n i 1½ timme.
 
Effekten: tja…jag kan inte påstå att jag upplevde någon revolutionerande effekt på just mina fötter men det tillskriver jag faktiskt det faktum att jag aldrig haft några större ”problem” med dessa utan de har alltid varit förhållandevis släta och utan direkta förhårdnader och dylikt.
 
Men visst tusan ”fjällade” fötterna- MYCKET till och med och i flera dagar.
 
Kommer jag att göra om det? Högst troligt NEJ och det av just ovanstående anledningar.
 
Dels har jag som sagt helt ok fötter i mig själv och dels tyckte jag faktiskt att det var lite småäckligt med allt detta lösa skinn som ramlade av en masse. Inte läge att gå barfota inomhus precis om man säger så…
 
Men har man problem med förhårdnader och annat och inte ids fila på fötterna i tid och otid tror jag säkert att man blir nöjd även om man lämnar spår efter sig både här och där :).

Tisdag- som vanligt

Tisdag = Christina-träning, så även idag.

Vändningar för ytterhjälperna i galopp, bakdelsvändningar och lite travslutor stod på programmet och Kreon jobbade på bra med detta.

Christina tyckte att det syntes skillnad på bakdelsvändningarna sedan föregående träningar- kul!

Har faktiskt inte så mycket mer att orda om denna träning så jag sätter punkt här och fortsätter med mitt kategoriseringsarbete i stället…pust…

Vill du miljöträna din häst i Skåne?

Jag har ju berättat om dessa träningar tidigare, de som hålls av en polis som heter Magnus.

Tyvärr gick det inte att kopiera in informationen från www.ssrf.nu men om ni går in på deras hemsida så hittar ni lätt alla uppgifter om dessa miljöträningar.

Nästa kurs börjar redan nästa lördag (22/9) och det kostar 300 kronor per gång.

Jag VET att det finns platser kvar så det är bara att anmäla sig och man behöver INTE vara medlem i klubben!

Ingen gård för oss tack!

Sedan den ”nya” bloggen öppnade har jag varit rätt så sysselsatt med att försöka kategorisera de över 4000 inlägg jag skrivit hittills- något av det drygaste jag gjort på länge och det kommer att ta flera veckor till, minst.
 
I detta sisyfos-arbete har jag ju fått gå tillbaka och läsa inlägg jag skrev för evigheter sedan och när jag har sysslat med detta påmindes jag om mitt och makens gårdsletande som vi ägnade oss åt för några år sedan.
 
Även en nylig kommentar från en mångårig bloggläsare fick mig att minnas en miljon Hemnet-tittar och en del gårdsbesök IRL,  något jag inte ägnat mig åt på länge för även om man väl aldrig ska säga aldrig så känns det idag som om jag/ vi nog har gett upp tanken på egen gård helt.
 
Skälen till detta är flera och det handlar om både ekonomi, tid och lust samt givetvis också UTBUDET.
 
Vi har idag lån på 1,5 mille på nuvarande bostad vilket innebär att ALLT vi skulle köpa skulle medföra en kraftigt ökad boendekostnad, det finns inte en enda vettig gård i våra trakter utan världens renoveringsbehov som inte kostar i varje fall det dubbla. 

Jag har räknat på nuvarande stallhyra vs eget stall och ärligt talat skulle jag inte tjäna många kronor på att flytta hem hästen, snarare kanske tvärtom då jag hade fått köpa en häst till eller skaffa en inackordering.

Och att ha inackorderingar är verkligen inget som man tjänar på- det har jag tusen exempel på utan det skulle då enbart vara för att Kreon skulle ha sällskap om jag som sagt inte köpte ytterligare en häst som ju också kostar att försäkra, verka, fodra mm.

Nej- här ser jag bara ökade utgifter och mycket mer arbete än vad jag har idag. 

Som det är nu arbetar jag dessutom ibland av nästan hela stallhyran genom diverse jobb i stallet- med egen gård hade inte detta fungerat.

Idag kan jag unna mig alla träningar och tävlingar jag vill och köpa ”allt” till hästen som jag känner för- med en egen gård och snävare ekonomi skulle jag vara tillbaka i ungdomens ”suga-på-ramarna”-tider och det känner jag ärligt talat att jag har passerat och blivit för gammal och bortskämd för.

Bortsett från alltså ökade kostnader måste jag också förlika mig med det faktum att varken jag eller maken är särskilt händiga och maken är dessutom HELT ointresserad av hästar.

Att kräva det engagemang som krävs när man har en gård av någon som innerst inne inte vill/ är intresserad känns varken rätt eller ökar sannolikheten för att en flytt skulle slå väl ut och jag har insett att jag har det bättre i nuvarande stall där stallägarna ordnar allt från foder till snöskottning och lagning av allt som går itu.

Det låter säkert fjantigt att skriva ”vi blir inte yngre precis” men lite så känner jag också. 

Jag ÄR ofta trött efter jobbet och att dra på mig mer jobb med egen gård- nej…

 Jag ser hur ofta som helst att de med egna gårdar knappt hinner/ orkar/ vill RIDA- det är så mycket annat som går före och i den sitsen vill jag absolut inte hamna.

Avslutningsvis så ÄR jag en trygghetsnarkoman och de sista årens dalande försäljningssiffror och gårdar som har varit till salu hur länge som helst har absolut fått mig att dra öronen åt mig även av detta skäl.

Skulle det någon gång hända något som gör att maken och jag måste sälja vill jag inte stå med ett flermiljonersobjekt som ingen av oss kan bo i ensam och som kanske förblir osålt i många månader eller rent av ÅR!