Månadsarkiv: oktober 2012

Var jag grym?

Idag hittade jag den här urgulliga lilla rackaren i vårt havretråg.

Vet inte om det syns på bilden men det var en pytteliten musunge.

Jag skriver var för tack vare mig befinner han sig numera i Gullis mage.

Jag slängde nämligen i Gullis i havren och poff…så hade han gjort sitt jobb på 2 sekunder.

En del av mig kände mig grym medan den andra tänkte att detta är livets realitet och hur söt en musunge än är när den är liten så vill jag varken att han/ hon ska producera en miljon nya ungar eller förstöra min utrustning i stallet.

Hemma sätter jag av och till ut fällor och har fångat en del vuxna möss genom åren och det är samma där- jag vill inte ha dom käkandes på varken kablar eller annat.

Dagens (vargtands)fråga

Idag funderar jag lite på det här med vargtänder…hos hästar alltså :), inte vargar!
 
Har ni koll på om er häst har vargtänder eller inte?
 
Har ni vid något tillfälle så att säga gjort ett ”aktivt val” att behålla dessa?
 
Kreon är den ende av mina hästar som hade kvar vargtänderna när jag köpte honom och så länge han inte har några besvär av dom så tänker jag inte väcka den björn som sover utan låta dom vara kvar.
 
Annars är det relativt lätt att mejsla bort dom enligt vad ”min” veterinär berättade men han tyckte inte heller att man ska göra något om hästen inte besväras.

Veckan som gått

Då har ännu en vecka med en vilande häst passerat och min vana trogen räknar jag dagarna till veterinärbesöket där jag ska få veta om Kreon ska behandlas om (mest troligt) eller kan sättas igång.

Vi har skrittat 30 minuter om dagen varje dag och på pluskontot får jag väl säga att Kreon känns jättefin, mjuk och följsam, snäll och lydig.

Hade jag ridit som vanligt nu hade jag tveklöst plockat fram min klippmaskin; Muppis har satt en tjock och tät päls även om den inte är speciellt lång. Men när det nu är som det är så väntar jag med klippningen; det känns löjligt att klippa en häst som kanske ska skritta i flera veckor till.

Soya har då inte satt någon vinterpäls kan jag lova så hon får numera gå med täcke när det är för kallt ute.

Än så länge är det runt 12 plusgrader på morgnarna men det har blåst och regnat en hel del och då känns det ju mycket kallare.

Dalby har fått besök några gånger och där har vi vandrat både ensamma och i sällskap av Åsa och Vilja.

På bloggen har vi haft intressanta diskussioner tycker jag och ni som längtar efter att ”samvetsfrågorna” ska ta slut får (tyvärr?) vänta ett tag till – än återstår en del att grunna över.