Läste på Facebook igår att det snöade i bland annat Stockholm och tänkte ”stackars satar” men frågan är om inte vi skåningar också kommer att drabbas snart?

I morse var det nämligen en minusgrad medan det för bara en vecka sedan rådde rena sommartemperaturerna.

Jag frös något så hemskt efter ridningen, hade inte tänkt på att ta med termobyxorna och det straffade sig i kylan.

Turligt nog hade jag ett par långkalsonger med mig som jag kunde ha under jeansen på jobbet för även med dom på och värmeelementet på ”full speed” tog det lång tid att bli varm.

Någon som blir varm varje ridpass är Kreon, trots helklippning blir han liiite fuktig på halsen och under sadeln och jag kan bara tänka mig hur han hade sett ut om jag hade låtit honom gå kvar med sin björnfäll.

Dagens övningar bestod i övergångar mellan trav och skritt och galopp och skritt och jag försöker också få traven lätt och luftig genom tempoväxlingar.

Lite tramp försökte jag också få till men det är mycket svårare när Kreon är lugn än när han är lite på tårna och man bara behöver nudda honom med skänklarna. I avslappnat tillstånd skrittar han bara vidare för samma hjälper och även lite kraftigare dito men jag föredrar faktiskt ändå när han visar den lugna sidan :).

Soya har fått nästan en timmes cykeltur och medan jag nu sitter och skriver detta, fortfarande högröd i huvudet av ansträngning (motvinden tog bra….) så sprang doggy på fjäderlätta ben bredvid och står just nu och tigger mat av pappi…helt oberörd!

Muppe-puppe väntar på veterinärens dom

En mycket intensiv dag….pust….

Morgonen inleddes som många föregående, uppstigning 04.30 och ridning av en stycken Mupp.

Nu får jag förresten snart (gud give….) byta namn på Muppe till….kanske Puppe (hade en chef för länge sedan som kallade hästar för PUPPAR, don´t ask me why…) för nu kan man inte med bästa vilja anklaga djuret för att muppa sig, i alla fall inte när jag rider solo.

Nej, dagens pass var lika lugnt som de föregående och vi skrittade och travade som vanligt samt tog även någon kortare galopp.

Jag känner mig lite ringrostig efter att inte ha ridit mer seriöst på så många veckor men tycker att tex Kreons form har förbättrats: läs han har kommit upp bättre i formen, en av våra akilleshälar ju.

Efter några timmar på jobbet var det dags för ett nytt stallbesök; denna gången för att köra till vår veterinär.

Eftersom Kreon nu ska börja ridas mer ordentligt om några dagar ville jag försäkra mig om att knäledsinflammationen läkt till 100 % så att jag inte riskerar att inom kort åter rida på en halt som biter ihop och traskar på.

Och veterinären gav mig verkligen det bästa beskedet jag kunde få; han tyckte att Kreon rörde sig fullständigt ua, spänstigt och bra vid longering och böjprov runt om visade inga som helst reaktioner.

Det som återstår är en något sämre muskling av höger korshalva vilket jag varit medveten om länge och som det gäller att försöka arbeta upp utan att knät överbelastas och skadas igen. En balansgång absolut.

Hur som helst känns det oerhört skönt att veta att Kreon är helt återställd för stunden, sedan kanske detta knä kommer att besvära honom fler gånger tills han är till fullo uppbyggd och stark men just nu är det bara att ”köra på”- klokt och avvägt, precis som jag tycker att jag gjort hela tiden.