Måste säga att man ibland läser en del som får i alla fall mig att dra på smilbanden på Bukefalos.

Läste nyligen en tråd som handlade om ”roliga svar/ bemötande man fått när man sökte medryttarhäst” och från denna har jag klippt ut en del highlights som jag hoppas att ni har lika roligt åt som jag.

Vad sägs om dessa exempel på ”lurade medryttare”:

Vad sägs om att få adressuppgifter och vägbeskrivning till fel stall? Hästen flyttade veckan före och ägaren glömde att den flyttat. Där stod jag och kände mig som en idiot.

Jag träffar ”dressyrhästen” som visar sig vara en 4-åring travare. Ägaren står i en klunga med sina kompisar, tar inte i hand vid hälsning, visar inte sadelkammare, visar inte ryktsaker, följer inte med ut när jag ska ”provrida” i paddocken.

Hästägare möter upp i stallet med sin häst som är sadlad och klar. Jag ska hoppa upp direkt och rida iväg ensam ut i skogen, ”hästen hittar”. När häst och jag kommer tillbaka är ägaren borta och jag får försöka räkna ut vilken av de omärkta boxarna den bor i och om den ska ha någon mat.

Hästen som tränas och tävlas har, visar det sig när jag kommer till stallet, varit halt i fyra månader och ska nu skrittas lika länge. Först för hand, sedan uppsuttet.

Får ett mail med raderna: ”Jag har en häst. Kom ut och rid vilken dag du vill, det kostar 300/gång och bokas dagen innan”.
När jag mailade tillbaka och frågade så basic saker som hästens ålder, storlek och kön så fick jag inget svar alls tillbaka. Begriper ingenting.

Ett annat mail: ”Jag har en 3-åring som behöver utbildas”.
Jag har i min annons uttryckligen sagt att jag inte har unghästvana och därför inte kan hjälpa till med sånt. Är man inte rädd om sin häst?

Och ett tredje: ”Jag har fyra hästar som måste lämnas ut på foder och de måste gå tillsammans, annars går de till slakt. Du behöver inte köpa dem, bara ha dem på foder”.

Provridning: Vi kommer till ett stall som ligger på en gård. Väldigt mysigt med får och grisar. Ägarna (ett par) kommer ut och ska följa med oss och hämta hästarna.
Jag går med mannen och hämtar min häst…..som står 20 min promenadväg bort. 20 min promenad hem med en totalt respektlös häst som slänger runt mig som en vante.
Väl framme vid stallet berättar de att hästarna har gått på sommarbete och inte ridits under hela sommaren.
Vi rider ut alla 4 tillsammans i skogen där de precis har fällt halva skogen. Det är bara traktorspår djupa som dalar och fällda träd överallt.
Kompisens häst hoppar, bockar och skuttar HELA ridturen, inte en enda gång har den alla hovar i marken. Tack, men nej tack blev det där.

En annan provridning: Kommer dit en kväll, det är mörkt ute. Men de har ridbana, som vi förutsätter att vi ska rida på. Nej, vi rider istället ut. Ägaren går med vid sidan.
Sen tar gatubelysningen slut och vi rider i becksvart mörker.
Jag ser inte ens öronen på hästen jag sitter på.
-Hästarna hittar vägen, låt dem bara gå på säger ägaren. Visst, till slut kommer vi tillbaka till stallet, men mycket till ridning var det ju inte.
Tack, men nej tack där med.

På tal om några kommentarer kring hagvistelsens välgöranade egenskaper för hästar i allmänhet nyligen tänkte jag berätta att jag för ett tag sedan fattade ett beslut som känns lite trist med också klokt vad gäller just Kreons hagvistelse.

Vi har ju mest små grushagar men även större gräshagar på vår anläggning och fick jag välja fritt skulle jag tveklöst valt det sistnämnda som ett permanent alternativ för min häst.

Nu finns det alltså inte tillräckligt med gräshagar till alla hästarna och stallägarna vill också försöka att spara dessa vid dåligt väder för att de inte ska bli helt söndertrampade och detta innebär att hästarna får turas om att gå på gräs och i perioder ganska sällan.

Jag har tidigare sagt ifrån att först Archie och nu Kreon kan gå i gräshage så mycket som det går men har faktiskt ändrat mig helt sedan Kreon blev halt och vill numera inte att han ska gå där alls.

Förklaringen är att jag ända sedan jag köpte Kreon har noterat att han kan ha väldigt svårt att slappna av när han går i gräshagarna; så fort någon häst tas in för att ridas så tror han att han står på tur och kan börja vanka omkring.

Detta kan han göra även om de andra hästarna står helt stilla och beteendet kan börja redan någon timme innan det egentliga intaget och i värsta fall också utmynna i inte bara vankande utan även spring.

När Kreon går i de små grushagarna håller han inte alls på så här och ytan tillåter inte heller några direkta ruscher.

Nu när det ändå inte finns något gräs kvar i hagarna att tala om utan mest lerig mark om man ska vara ärlig har jag bestämt mig för att inte låta Kreon gå där och bli potentiellt stressad- även om det var långt ifrån varje dag han höll på med sina idéer så vill jag inte riskera att han halkar i slipprig lera och skadar sig och inte heller att han ska må psykiskt dåligt av att fara rundor.

Så; jag som alltid önskat mig större hage och med lite att pilla i har fått inse att just Kreon inte passar för detta just nu- väldigt tråkigt men som jag nämnde också klokt tror jag.

Hade vi kunnat ha våra hästar i gräshagar ALLTID hade han säkert vant sig och blivit lugn men om han ändå bara kan gå där på sin höjd någon enstaka gång i veckan får han vänta tills det blir vår och det finns gräs som kan avleda honom.