Redan medan jag red idag blev det så kristallklart för mig, Kreons beteende på tävlingen i lördags.

Jag ”visste” redan då vad som troligen utlöste hans lilla ”scen” inne på banan men idag blev det så uppenbart och det känns faktiskt skönt att kunna fastställa det.

Kreon har, vill jag påstå, en 8-mässig galopp och den är otroligt ”skönriden”, man bara åker med :).

Denna härliga känsla har fått mig att missa att galoppen faktiskt inte är så spikrak som den känns, tittar man från marken kan det på långsidorna se ut som om Kreon går i en ”dålig sluta”, utan tillräcklig tvärning men alltså inte helt rak.

Och fin galopp eller ej, Kreon har (som alla andra karlar….) hittat ett sätt att spara sig, dvs sin bakben, genom att just inte ha dom 100 % under kroppen och när jag nu, sedan jag återupptog träningen för Christina försöker ”tvinga” honom att göra det blir han sur.

Djuret har ju hela ridlivet glidit fram på en räkmacka, det sa till och med X om honom redan när han skulle ridas in, han kändes väldigt ”färdig”.

Och det kan man ju tänka sig hur någon som alltid haft väldigt lätt för sig och som dessutom bara fått en massa beröm OCH som är känslig med humör reagerar när han håller på att glida av räkmackan- det brukar inte ske utan protester.

I Kreons fall så tycks han anse att om han inte får galoppera ”på sitt sätt”, dvs med bakbenen i vilo-läge så ska han antingen bryta av till trav eller byta galopp vilket han har gjort flera gånger med mig de senaste veckorna om jag inte passat honom.

Och med passa menar jag att jag inte får kräva för mycket utan bara balansera på gränsen- att kräva men inte kräva för mycket, för häftigt.

X krävde uppenbarligen ”för mycket” med Kreons mått mätt i lördags och därför fick han smaka på Kreons  ”medicin”, en mindre känslig häst hade så klart aldrig reagerat så häftigt, om den ens HADE reagerat.

När jag nu har blivit medveten om detta får jag nog försöka justera strategin för rakriktning lite och prata med Christina om detta.

Så klart ska hästen fortfarande förmås att använda sina bakben bättre men med kanske ännu mer ”lirkande”, man får lura honom lite, prova andra övningar osv.

Det får ju inte bli en ”grej” av detta med att byta galopp eller bryta av till trav och så klart är det inte Kreon som bestämmer men jag tror i detta fallet mer på list än att försöka TVINGA fram något.

”Kvinnans list övergår mannens förstånd” har fungerat på den lilla Muppen förut och ska nog fungera framöver också….

I övrigt kan jag bara säga att jag var tvungen att avbryta passet efter 30 minuter för jag hade bara inte mage att kräva mer av Kreon som kändes så fin, så fin. Som sagt….med list kommer man långt….

Ja, det hoppas och tycker jag…vad jag sedan tror…tja..vi får väl se.

Jag syftar idag på mina och Kreons uteritter när vi är ensamma och än har någon trägen Birgitta inte vunnit i alla fall.

Trots att vi har ridit samma runda en miljard gånger så stannar Kreon fortfarande och vill inte gå, bajsar en massa löst bajs och låter sig slutligen övertalas.

På hemvägen går han som en klocka dock, inget nytt under solen här heller.

Jag kommer absolut att FÖRSÖKA rida med sällskap när det går eftersom det då går som på räls men finns det inga snälla hästar att ta följe med så ”måste” jag rida själv.

Eller måste och måste…men jag vill inte behöva vänta i ytterligare kanske flera dagar/ en vecka innan vi kommer ut och att rida ut med ”osäkra kort” kommer inte på fråga.

Jag kommer inte heller att rida ensam om Kreon börjar visa otäcka tendenser men så länge han ”bara” (djup suck….) stannar och möjligtvis backar så fortsätter jag.

Idag var vi ute i 1 timme och 20 minuter men då skrittade vi alltså inte precis heeeela tiden utan det gick tid både här och där åt våra ”diskussioner”- jobbigt så klart men ändå skönt att det GÅR att lyda ägaren även om det sitter långt inne ibland.

Det ska bli spännande (eller inte) att se om detta stannande någonsin upphör- hoppas I live to tell!