Hade en intressant diskussion nyligen med en annan hästmänniska där priset på hästar diskuterades och frågan ”vad får en häst kosta” kom upp.
Själv skulle jag vilja säga att man enligt mig kan köpa en så pass dyr häst som man anser att man har råd med.
När det gäller hästar är det enligt min erfarenhet ofta så att ”man får det man betalar för” även om man så klart kan ha världens tur och göra ett riktigt fynd- vare sig man fattar det eller inte vid inköpstillfället.
Så var det tex när jag köpte Heron som kostade 30.000 vilket var billigt även ”på den tiden”. Vem kunde ana att han några år senare skulle hoppa 130 på tävling och sedermera även starta St Georges flera gånger…ja, inte jag i alla fall….
Men att hoppas på ”tur” är dumt- ett långt säkrare kort är att köpa en ”fin” häst även om sådana oftast kostar ganska mycket pengar.
Nu beror det ju så klart också på VAD MAN VILL HA HÄSTEN TILL; tänker man tex mest promenadrida i skog och mark behöver man ”givetvis” inte köpa en häst för måååånga tusenlappar men vill man TÄVLA FRAMGÅNGSRIKT så ska man nog försöka lägga så mycket pengar man kan på detta projekt.
Jag känner till ganska många barn och ungdomar (ja, en del vuxna också) som köpt hästar för allt mellan 100 och flera hundra tusen kronor och jag kan på rak arm inte komma på någon som inte haft större eller mindre framgångar därefter, just pga hästen, skulle jag vilja påstå.
De personer jag känner till har inte själva haft tillräcklig kunskap och skicklighet att utbilda en häst från grunden och upp till säg medelsvår B/A och utan sin fina häst hade de knappast nått så långt som de faktiskt lyckats komma.
Har man väl haft en fin/ bra häst är det lättare att utbilda nästa häst men är man oerfaren men vill ha framgångar måste man för det mesta upp med plånboken- det är min erfarenhet- om man vill upp över LA-nivå i alla fall.
Jag tycker att man ibland hör missunnsamma kommentarer om folk som får/ köper mycket dyra hästar men själv ser jag det som att dessa personer bara är att GRATULERA som kan UNNA sig detta.
Jodå…jag kan också känna avundsjuka eftersom jag OCKSÅ skulle vilja ha en 300.000-kronors häst men att säga att det är ”fel” eller ”fusk”- näää….varför göra det svårare än vad det behöver vara?
Ridning är enligt mig svårt nog ÄNDÅ- även de med svindyra hästar har sina bekymmer så JAG skulle absolut inte tveka att investera i tex en häst som redan går medelsvår A om jag ”bara” hade råd- vilket jag inte anser att jag har.
Fast det är lite kul att fynda med;)! Själv har jag aldrig haft några större summor att lägga på hästar så jag har fått köpa ungt och billigt! Har gjort två fynd varav båda i dag går 1.30 med kapacitet för mer. Den första sålde jag för nästan tre gånger priset jag köpte den för och nya ägaren har som mål att starta 1.40 i år. Knatten som jag har i dag, hittade jag billigt på landet som tvååring och är nog i dag värd bra mycket mer! Han går 1.30 och har kapacitet för mer!
Jag hade nog inte velat lägga mer än max 60 000, för det kan man får en riktigt fin två- treåring för i dag, med bra stam och utvecklingspotential. Jag har faktiskt aldrig velat ha en färdig häst det är så kul att göra allt själv tycker jag. Sen kanske jag hade tänkt annorlunda om jag någon gång ridit på en häst som gick 1.50 klasser från början?
Det här med pris på hästar är intressant. Det finns ju lite alternativ. Första är väl om man ska ha en läromästare dvs en häst som kan det mesta och man själv kan lära sig på. Eller om man vill ha en häst som är klar för tävling nu och är utvecklingsbar. Då får man räkna med att betala ganska mycket pengar.
Själv är jag rätt förtjust i tanken att utbilda hästen själv mest för att jag tycker det är vansinnigt roligt. Men det gäller ju att hitta en häst som inte alldeles för svår och räkna med att man kanske måste ha hjälp. Däremot vill jag inte rida in själv.
Ibland tycker jag att det går lite inflation i att man ska ha extremt fina hästar. Ofta är de inte helt lätta att rida heller. Så en lagom talangfull häst som man kan rida och ha roligt med. Som går att utveckla. Just nu är det fyndläge på marknaden om man ska köpa häst. I synnerhet unga hästar är extremt billiga och många uppfödare står med alldeles för mycket hästar som man inte fått sålt. Många vill ha bra betalt för hästarna och får helt enkelt inte sålt. Till slut måste de minska antalet och sälja av.
Idag har det ju kommit mer tävlingar för unga ryttare på stor häst och därav tror jag många köper rätt så bra hästar ( färdiga) när de går ifrån ponnytiden. För det blir lite samma grej som på ponny, man har bara en viss tid på sig i klasserna. De hästarna är oftast rätt dyra.
Visst är det så att man generellt får vad man betalar för MEN i dagens läge så kan man absolut göra riktigt fina fynd. I synnerhet om man går på kontakter och letar unghästar. Se vad priserna hamnade på hopphästauktionen på flyinge!
Fast inköpet av häst tycker i alla fall jag inte är den tunga biten. Det är att ha dom som verkligen kostar!
Det är ju som du säger att man lite får det man betalar för. Men man ska nog också se upp om man inte är kunnig, för när man kollar på annonser så tycker jag att det många gånger är priser som är väldigt högt satta i förhållande till hästens utbildningspunkt/potential. Självklart ska alla ha rätt att ”unna” sig en fin häst om man har råd. Själv skulle jag nog aldrig lägga flera hundratusen på en häst eftersom man aldrig har råd att försäkra den för det värdet och man vet ju hur snabbt olyckan kan vara framme… Sen ska man ju klara av hästen också! Många gånger är dyra hästar heta och känsliga och kräver bra ryttare. Vad som är dyrt är ju också relativt. Tycker själv min häst egentligen inte var dyr utan värd sina pengar men det är ändå en relativt stor summa. Men han är riktigt fin och jag bara hoppas han får hålla sig frisk så man får ”valuta för pengarna” framöver. 🙂 Hästen innan hade jag inte försäkrat så högt (pga av höga premier) och fick bita i det sura äpplet när hon fick en senskada som inte läkte och hon dömdes ut och jag fick bara ut 30 000:- när hästen hade kostat betydligt mer. Nu har jag försäkrat lite högre men inte ändå hela köpesumman. (Här är ännu ett ämne som kan diskuteras, hur högt är det smart att försäkra sin häst? Man borde kunna räkna ut det ”optimala” försäkringsbeloppet, dvs när man tjänar på att spara pengar själv varje månad…) 😉
Min erfarenhet (ur dressyrsynpunkt) är att man lär sig mer på en häst som inte har så mycket gratis gångartsmässigt även om man kanske aldrig kommer vinna alla klasser. Sen måste den ju dock ha bra ridbarhet. För man lär sig rida ordentligt och att maxa varje rörelse på dressyrbanan. Vilket man har stor nytta av på nästa häst som kanske har större potential, då kan man både rida bra OCH har en bra häst 🙂
Håller helt med om att priserna på hästar ibland är upphaussade och framför allt om hästen säljs via någon form av handelsstall/ ”proffsryttare” så ser prislappen ibland helt annorlunda ut än om ”Stina i skogen” skulle försöka sälja samma häst.
Det jag kan se som en FÖRDEL om man köper av någon som handlar professionellt med hästar är att man har lite annan ”service” än om man köper av en privatperson, i alla fall om försäljningsstallet/personen är SERIÖS och rädd om sitt rykte.
Är man inte nöjd med sitt köp är det oftast lättare att lämna tillbaka hästen, att byta till en annan eller att få hjälp med befintlig häst på olika vis.
Jag vet ett mycket känt stall som i princip tar tillbaka alla tidigare sålda hästar vid minsta ”mankemang”- de är så rädda om sitt grundmurade rykte och säljer dessutom hästar i den allra högsta prisklassen där man inte har råd att ”skita ner sig”.
Vad gäller att ”fynda” kan man absolut göra det idag när, som någon skrev, en del stall står med överfulla boxar men min erfarenhet är ÄNDÅ att de RIKTIGT fina hästarna alltid finner sina köpare ganska lätt och att just dessa hästar sällan ”reas” rejält. Man får liksom aldrig en 300.000-kronors häst för 100.000 (så vida det inte är något ”fel” på den veterinärt) men kanske för strax över 200.000 om man har en jäkla tur och köparen behöver pengar snabbt.
vi har en häst på klubben som jag, om jag inte minns fel, är köpt för max 50 000 som idag går stadiga rundor i 1,30 – 1,35. sen är den lite ”spännande” att hantera på marken, men fortfarande en otroligt rolig tävlingshäst.
Ekvationen fin häst, ålder, utbildningsnivå och pris är minsann inte lätt att få ihop. På någon punkt måste man kanske vara beredd att kompromissa. Själv valde jag att betala så mycket jag kunde för att få en ”fin häst” med bra gång och som var någorlunda ung, men inte FÖR ung: Fick kompromissa med utbildningsståndpunkten alltså 🙂 I stället får jag lägga en del pengar på träning och hjälp med ridning men det hade jag kanske fått göra ändå. Hade jag valt en mer välutbildad häst hade en varit för gammal för den peng jag kunde lägg. Jag vill ha en kompis för många år framöver. Jag tror jag har hittat rätt, men et är inte lätt alla gånger, men det går långsamt framåt och vi har ingen brådska…
Vi satt faktiskt härkomkvällen och roade oss med att titta på hästannonser – ingen av oss har ju köpt häst på rätt många år. Vi har absolut inget behov nu heller, men influensahängiga som vi var fick man ju roa sig med något. Det som slog oss var att det var så liten skillnad mellan många hästar för ca 150 tkr och 350 tkr. Det var nästan omöjligt att gissa rätt i det intervallet. Över 350 tkr verkar det vara en markant kvalitetshöjning, men då pratar vi ju rejält stora summor. Upp till ca 150 tkr kronor känns det som om man betalar för att slippa potentiella problem. Det behöver givetvis inte vara så, jag köpte på 90-talet en häst för 35 tkr som fungerade extremt bra för mig, tog mig från LB till start i George, red de flesta svårklassrörelser på samt hoppade, red terräng, hubertusar, ridhästgalopp, gjorde allt som är roligt med. Den typen av fynd går ju alltid att göra, men sannolikheten är ju lägre ju mindre man betalar.
Hos vissa försäljningsstall har jag också reagerat över priset som ENLIGT MIG inte stått i proportion till hästens kunnande mm.
Jag tror helt enkelt att vissa stall kan ta mer betalt ”bara” på sitt namn, inte bara på den service de ger och hästens kvalité. Och det kommer alltid att finnas folk med mer pengar än förstånd som tjusas av att kunna skryta om att de har köpt en häst av XX (sett det…hört det…).
Förresten finns det även privatpersoner som FÖRSÖKER få ut fullständigt orealistiska summor för sina hästar men de misslyckas nästan alltid i de fall jag stött på.
Där tycker jag att deras tränare har ett ansvar att försöka vägleda dom så att man inte står med en häst till salu i evigheter bara för att man själv inte begripit att prissätta den korrekt. För ”allt” går att sälja men kanske inte till det pris man tänkt och det kan vara känsligt för en tränare (men mycket justare) att säga som det är.
Ge mig en miljon och jag kommer ta större delen av summan och gå raka vägen till närmsta säljare av en välutbildad, snäll, god och vacker pojk-dressyrhäst!
Jag har tagit flera hästar från bara inriden/grundriden till Int1 och även svår klass men jag är inte ett dugg sugen på att göra det igen. Skulle gladeligen köpa en mer färdig häst nästa gång. Min nästa minigräns kommer vara en häst som är befäst i bytena, dvs på nån slags medelsvår nivå. Men jag hoppas det dröjer innan jag ska kolla på hästen igen.