Tillhör du dom som vet med dig att du ständigt måste påminna din häst om att gå mer fram genom att smacka på den?
Efter att ha studerat några ryttare som har denna, enligt mig, OVANA, misstänker jag att de flesta som smackar så pass frekvent inte alls är medvetna om detta utan att det sker mer eller mindre omedvetet, som någon form av tics.
Och eftersom jag bara ser nackdelar med denna ibland missbrukade HJÄLP skulle jag önska att de som KONSTANT smackar skulle sluta med detta.
Dels upplever jag det som direkt störande att rida tillsammans med någon som inte håller munnen stängd mer än 5 sekunder i taget och däremellan alltså smackar precis hela tiden (tro mig….jag har upplevt det flera gånger…det är knappt man tror att det är sant) men framför allt så bidrar detta oväsen till att ganska snabbt trubba av den aktuella hästen för ryttarens hjälper och det är väl knappast det man önskar uppnå med smackandet?
Jag har studerat de hästar vars ryttare ständigt påminner dom ”genom munnen” och det intressanta är att ingen av hästarna verkar reagera det minsta för smackningarna så man kan ju verkligen undra varför ryttaren ändå fortsätter att ”låta”?
Det som jag också har tyckt har varit konstigt är att ingen av ryttarna har använt sporre/ spö till att ge hästen en REJÄL ”uppväckare” vilket högst sannolikt hade gett ungefär 500 % mer effekt utan man sitter alltså med ganska stilla skänklar, utan att använda spö och smackar konstant medan hästen går i exakt samma, för långsamma tempo precis, exakt hela tiden.
Nej, helt obegripligt för mig och jag tolkar det alltså som att ryttarna egentligen inte är medveta om ATT de smackar hela tiden och ATT detta bara har trubbat av hästen, ingenting annat.
Det enda man uppnår är att man ”stör” andra som rider (ja, jag ÄR väldigt känslig för vissa ljud) och troligen också riskerar att trubba av sin häst även för andra hjälper, inte bara smackningen.
För har hästen väl lärt sig att gå in i sin egen bubbla för att tex slippa lyssna på detta ljud så tror i alla fall jag att den också kommer att ha lättare för att stänga av annat- om man ger även andra hjälper på ett nötande vis utan pauser.
Håller med dig, men det kan säkert vara så att folk inte tänker på att de smackar… Ungefär som att det finns folk som säger att det är ”fult och obildat att svära” och sedan lägger in en svordom i varje mening när de pratar själva… De har nog inte heller riktig koll på vad de gör/säger… 🙂
Fast ett ännu mer irriterande ljud än NÅGOT av ovanstående är ju när folk i stallet maler på OAVBRUTET om sin häst, eller hund, barn eller något annat som i grund och botten är HELT ointressant för alla andra. Får man en syl i vädret under dessa människors monologer så avbryts det snabbt av ”men MIN häst, han är iallafall inte etc etc” Det är sjukt mer irriterande än smackande tycker jag.
Å den typen avskyr jag också, det vore väl något att skriva om Birgitta?
Vilket sammanträffande! Jag HAR faktiskt redan skrivit ett inlägg på ett LIKARTAT tema för en tid sedan men inte prioriterat att publicera det ännu. Jag gör så ibland- har allt från några till 10-15 inlägg som ”ligger på vänt”, ifall inspirationen skulle tryta.
Men det inlägget kommer när som helst :)!
Jag bara måste dela av mig av en länk…
http://nehrusminne.com/las-hela-nehrus-historia/
Fy satan!
Vilken fruktansvärd historia! Stackars ägare och stackars häst!
Nu kommer jag att studera både mig själv och andra vad det gäller smackandet. Kan säga att Nozze var superkänslig för ANDRAS smackande och spöanvändande när han kom, men har vant sig vid att allt inte gäller honom. En kul grej som hände var när vår lille svarte var samtidigt i ridhuset som en häst som skulle öva tramp med medhjälpare, som gick efter med långpiska och smackade rytmiskt. Vem började trampa först? Jo, vår lille 🙂
När jag började rida Kreon med andra i ridhuset for han iväg varje gång någon smackade- jättejobbigt och då om inte förr blev jag verkligen medveten om hur ofta vissa personer FAKTISKT smackar.
Numera bryr han sig inte ett dugg vilket bara bevisar att man även kan avtrubba ANDRA hästar än sin egen genom frekvent smackande.
Efter att jag hade skrivit detta inlägg för ett tag seda gjorde jag ett experiment och provade att smacka konstant på Kreon. Inte ens han reagerade nämnvärt efter de första smackningarna, dvs han sprang inte fortare och fortare bara för att jag inte stängde munnen :).
Jag håller med på att när det blir ett ”tics” hos ryttare är det väldigt störigt. När jag rider kan jag smacka på min häst vid enstaka tillfälle, då reagerar han ALLTID med att öka det jag vill. Det betyder ju att jag inte gör det särskilt ofta, för då hade han inte lyssnat. 🙂 De människor som gillar att prata om sig själv brukar ofta (enligt min erfarenhet) börja med att fråga tex hur gick träningen idag? Eller tävlingen? Och svarar man då bra, hämtar andan lite så är de i full gång att prata om sig själv, hästen, hunden, barnen osv… Ja, jösses vad energikrävande dessa typer är. jag har en fantastisk kompis som helt enkelt vänder sig och går när sådana människor sätter igång, jag är allt för väluppfostrad (tyvärr) för det.
Måste säga att jag håller med helt om självupptagna människor som bara pratar om sitt eget. Tycker tyvärr att många hästmänniskor är just sådana (inte alla, tack och lov). Jag kan t ex fråga om hur ett ridpass gått eller träning/tävling och personen blarrar på och jag lyssnar intresserat och ställer lite frågor, för jag ÄR intresserad av hur det går för mina hästbekantingar. Sedan kan jag tycka att det hör till normal artighet och hyfs att den andra personen kanske kan förhöra sig om hur det går för mig och min häst, men ofta kommer inte den frågan. Ibland blir jag ganska provocerad och börjar prata om mitt bara för att… 🙁 Det finns faktiskt personer i min närhet som inte en enda gång ens kommenterat min nya häst. Varför kan man undra?
JA rackemarie, Precis så som du beskriver det upplever jag det också! Har varit aktiv i andra sporter tidigare och aldrig upplevt det så som jag gör i ”hästeriet”. Jag och min man började rida som väldigt vuxna, och båda upplevde vi detta fenomen snabbt. När man pratar med de man gillar inom sporten om detta är det väldigt många som håller med. Är det för att sporten är så individuell? Min man som spelat fotboll har aldrig upplevt den sporten så egofixerad som hästsporten. Vid en tävling (när jag blev 4:a) gratulerade jag tjejen som vann och hon tittade på mig som om jag kom från yttre rymden.. 🙂 Innan hon förstod att jag faktiskt menade det och tackade med ett stort leende, det värmde mig som var väldigt glad för min 4:e placering. Tänk om vi kunde vara mer så här mot varandra? Jag undrar om de som inte ens kommenterat eller gratulerat dig till din nya häst inte hade gratulerat en nybliven mamma med en baby?? Skulle inte tro det…. Den kommentaren som INTE kommer är nästan värre än om de hade sagt att de inte gillade hästen..
Jaga nvänder smackningar när jagr ider, oftast som ”taktpinne”. Antingen för atts nabba upp takten ”klick-klick” eller för att hålla takten i en rörelse. Vet att jag använder smackningar ganska frekvent vid ridning ensam men tar t ex bort den helt utan besvär på tävling och har den definitivt inte som förstärkning av skänkeln, där kan man ju kicka till med skänkeln, lägga till sporre eller spö istället medan takten faktiskt är svårare att förstärka hjälpen i tycker jag.
Mitt sto brukar påstå att ALLA andras smackningar låter JÄTTEHÖGT och sprätter iväg när andra smackar, mattes smackningar innebär oftast att man ska jobba på lite hårdare (kvickare fötter i samling) och kan med andra ord höras lite dåligt ibland! 😉
Då är du i alla fall MEDVETEN om ATT du smackar vilket jag tror att många faktiskt inte är, i alla fall inte de som gör det konstant.
Jag minns med fasa, från min ungdom, hur en tjej alltid – ALLTID! – skrek ”HOPP!” till (alla) sina hästar just i avsprånget, på såväl träning som tävling. Åh, jag kan höra dessa utrop än idag om jag tänker efter.
Visst, hon skrek även lite grann precis när som helst (det lät t.ex ”Ahhhh!” ”IIhhh”! och ”OOhh!” ungefär), men just dessa ”HOPP!” var det som störde mig allra mest, höga, gälla utrop som ljöd över hela banan/ridhuset. Behöver jag ens nämna att hon dessutom var en kronisk smackare? 🙁
Nu med åren så har jag ju allt mer insett hur rädd/ osäker hon verkligen var, men ändå! På den tiden – när jag dessutom behövde rida/ träna ihop med människan – så tyckte jag det var näst intill olidligt.
Nä. Har man inget vettigt att säga (läs: skrika), så säg inget alls. 😉
Men gud så pinsamt! Och jag hade absolut blivit störd om någon skrek HOPP på detta vis stup i kvarten.
Detta påminner mig om en pinsam/ jötterolig händelse jag bevittnade en gång för många år sedan på en hopptävling.
In på banan kommer en medelålders man på sin häst och sätter igång att konversera med denna medan han hoppar. Jag minns att han började med att säga (HÖGT!!!) något i stil med ”Jaaa du pojken…nu var det länge sedan vi gjorde något sådant här…” och sedan fortsatta han att prata/ kommentera medan hästen tog sig över hinderna. ”Det var mitt fel” utropade han tex vid en rivning osv. Gulligt eller pinsamt….välj själva….
Ehum.., Birgitta, jag TROR jag vet vem du kanske menar… Om jag minns rätt, så var det nämligen ingen engångshändelse. Med detta sagt (läs: skrivet) så yppar jag inget mer här i offentlighetens ljus…
Men Skånes tävlingsbanor var trots allt inte sååå många/ stora ”förr i tiden”…. 😉
Hihi…faktiskt tror jag INTE att du vet vem jag menar för även om jag var extremt flitig som hopptävlare på den tiden så var mannen en person jag aldrig hade sett tävla förut. Tänk hobby/promenadryttare som inte rider särskilt bra på en inte särskilt duktig häst. Och jag har ingen aning om vad han hette (tävlingen var i Landskrona ridklubbs lilla ridhus minns jag dock).
OK. Jag tänkte på en medelålders man, klädd i typ gubbkavaj (alltså inte tävlingskavaj!) som red på en häst som knappt hade sadel (nåja…) men en sliten vojlock (!) och ja.., alltihop var extremt just SLITET.
Han pratade oavbrutet inne på banan, både med hästen, med/ till sig själv (!) och ibland också – tror jag – till/ med publiken (?).
Nu har jag skrivit mer än jag borde — såhär offentligt! 😉
Ha ha….ja, det kanske var han? Vet vet :)?
Jag låter nog endel när jag rider, dock inte med smackningar utan mer ”Braa” osv! Kan komma på mig själv med att säga – rätt rätt rätt om W gör något ansträngande typ piruettjobb, genom hela piruetten och några steg efter..kanske inte så störande för andra utan mer ett ”bra” fördömme för dom som aldrig berömmer sina hästar 🙂
Jag brukar smacka för att hålla takten vid ridning och longering.
Ibland när jag känner mig nervös eller osäker på min häst humör kan jag sjunga eller vissla.
Om det är irriterande för andra ryttare så bjuder jag på det.
Jag har nog inte råkat ut för den där eliten inom smackning, men kan nog själv lägga in en och annan onödig smackning. Håller på att träna på att flytta det till mina andra hjälper ^^’,
Jag är en väldigt pratsam dressyrryttare. Smackar och visslar under alla passen då jag ju tränat min häst på även ljudkomandon. När vi kör på piaffen i så är den inte befäst utan då krävs smackningarna för komando och takten.
Dessutom är jag som någon skrev ovan även mycket för superlativer då det eggar hästen med beröm, ”Braaa, rätt så”, förstärker mina hjälper med ”fram” ”vänta på mig” osv. Mycket möjligt att folk stör sig på mig, Men det skiter jag blanka fan i, jag betalar min hyra och har lika stor rätt att vistas där inne oavsett mina ljudmetoder.
Något som stör mig nått fruktansvärt däremot är folk som har hästar som frustar i varje steg i exempelvis galoppen, det tycker jag är horribelt att behöva lyssna till! Så det finns väl en nagel i ögat för oss alla när man försöker samsas med olika tycken och individer på liten yta. =P
Det som fick mig att skriva inlägget var inte så mycket det eventuella störningsmomentet för OMGIVNINGEN om man smackar ständigt utan det faktum att jag är övertygad om att smackandet får motsatt effekt.
Ryttaren smackar för att den vill att hästen SKA GÅ FRAM- hästen STÄNGER av och LYSSNAR INTE.
Givetvis är smackningar en bra hjälp ibland och i olika syften men då får det inte ske KONSTANT, precis som man inte konstant kan trycka på en häst med skänklarna eller konstant slå med spöt.
På tal om störande ljud förresten var det en häst nyligen som gnisslade tänder heeeela tiden- det störde mig men det är ju knappast något jag kan påverka.