Månadsarkiv: mars 2013

Mer om de rumänska gatuhundarna

Intressant artikel tycker jag och belyser på ett bra sätt att även om man vill väl så kan det bli så fel.

Jag propagerar än en gång för att i första hand rensa upp i det hundöverskottsträsk vi har i Sverige (samt att sluta med obetänksam avel) innan vi börjar blicka utåt i världen.

Och när vi väl gör det kanske vi ska inrikta oss på att hjälpa djuren PÅ PLATS (genom tex kastrationer, kunskapsspridning osv) i stället för att transportera hit ibland sjuka, traumatiserade djur som kan ha svårt för att anpassa sig i en helt annan miljö.

Till syvende och sist kan det inte bara bli mycket svårt för djuret i sig utan också medföra enorma kostnader för den som ville göra gott samt faktiskt också FARLIGT- både för ägaren och omgivningen.

Tisdag- fortsatt nöjd

Jag undrar hur många tisdagar i rad jag har skrivit typ ”träning för Christina, bra, duktig, nöjd”.

Men man ska inte ljuga och det ÄR verkligen både roligt att träna och går himla bra tycker jag.

Idag började vi med att samla galoppen på en stor volt och jag fick tänka på att inte bromsa med händerna och att ha hästen framför mig och bärig och kvick.

Det gick riktigt bra i vänster varv som är Kreons upprörda varv i galoppen och där jag inte brukar kunna samla/ kräva lika mycket utan att få någon form av protest.

I högervarvet går det lättare och där fick jag i stället träna mer på att få bra övergångar mellan galopp och skritt utan att Kreon fastnar i handen utan gör övergången mer ”flowig”.

Numera är fattningarna ur skritt och till höger galopp linjal-raka- jag minns när det protesterades även i detta moment.

Efter galoppen ville Christina se skänkelvikningar över diagonalen och när jag hade visat ganska många som nästan alla var väldigt fina sa Christina att det syntes att Kreon blivit starkare och att han numera gör dom mycket bättre med större övertramp med bakbenen.

Enligt Christina som ju tillika är dressyrdomare har skänkelvikningarna gått från att vara initialt 5-6 mässiga till att vara 7,5 mässiga så det kändes ju skönt att höra.

Bakdelsvändningarna blir också bättre och bättre och detta är ju något jag har jobbat mycket med den senaste månaden.

Hela känslan under passet var bra, härligt sug i bettet och med Kreon över lag framme för skänklarna även om det kommer en del stopp och ojanden då jag hör Christina sucka i sin hörna. Själv bryr jag mig inte så mycket- det går så snabbt över och kompenseras med råge övrig tid :).

Att Kreon förändrats både vad gäller utseende (rejält kraftigare hals och bakdel) och i hur han känns och orkar utföra det jag begär tillskriver jag dels vad jag vill tro min genomtänkta träning som följer en plan och inte bara sker utifrån vad jag ”känner för” och dels studshoppningen som jag har berättat flera gånger om.

Även om allt kan hända vad gäller tex skador så är det ändå verkligen roligt att så tydligt se vilken utveckling som skett och precis så som jag önskat och hoppats. De SKA ju löna sig att träna tycker jag.

Dagens (prioriterings)fråga

Scenario:

Du deltar i en tävling ordnad av en stor hästtidning och vinner densamma.

Förstapriset är något av dessa alternativ som du får välja fritt:

* 1 timmes ridning/träning för VALFRI ryttare/ tränare (Kyra, Edward Gal, Adelinde C, Jan Brink..vem du vill) i ridhus som du själv väljer (dit du tar hästen på egen bekostnad).

* Hjälm av valfritt märke för upp till 10.000:- (som du inte får sälja vidare eller byta mot kontanter)

* Valfri produkt för max 2.000:– från valfri hästaffär/ grossist

Vad väljer du och varför?

Måndag- i väst

Eftersom det inte blev någon studshoppning igår tog jag igen detta idag- jag vill gärna ha denna variation till all dressyrridning och tror dessutom på träningsformen som sådan.

Kreon hoppar numera mycket rutinerat och slösar inte energi på att försöka springa förbi hinderna och vi river av de ca 100 sprången inom en halvtimme inklusive lite longering som uppvärmning i början.

På eftermiddagen blev det 10-15 minuters kravlös longering i vår utepaddock och sedan fick det vara nog med hästmotion för idag.

Vädret har varit soligt och jag noterade att flera hästar hade passat på att rulla sig i den nu upptöade leran- så även Kreon.

Både när jag longerade honom och därefter cyklade en halvtimme med Soya skedde detta UTAN JACKA….vad säger ni om det?!?!?!

Nu är min täckväst förvisso rejält fodrad men ändå….våren är definitivt i antågande!

En liten katt-uppdatering

För de kattintresserade 🙂 tänkte jag skriva en liten uppdatering om hur de små misarna framlever sina dagar i Grevie.

För stunden kan man räkna till 3 katter på vår anläggning; Gullis, den bästa, Katten med Hatten som genomgår en fortsatt socialiseringsprocess och Skyggis som har återvänt efter en exil på hemlig ort sedan ganska många månader tillbaka.

Katten med Hattens mamma, Mimmi, får vi nog räkna ut- hon har varit borta i flera månader.

Gullis är lika underbar som alltid- vidare förklaringar är överflödiga :).

Katten med Hatten har blivit riktigt tam med sina mått mätt- han kommer nog aldrig att kunna ha en lika avslappnad attityd till mänskligheten som sin gula vän utan har liksom alltid ett öga i nacken och är alltid beredd på flykt.

En annan katt-tokig familj i stallet har jobbat en hel del med att tämja den lilla Hatten så både dom och jag kan numera hålla honom i famnen, om än motsträvigt. Han vill liksom helst inte men om man klappar honom tillräckligt intensivt så kan man distrahera honom i alla fall någon kortare minut.

Hatten har också utnämnt sig själv till min ”morgon-välkomnare”- VARJE morgon springer han fram till min bil när jag parkerar. Man får inte klappa honom då men han vill liksom visa vägen till stallet, läs: till min plastlåda med katt-torrfoder.

Från början var detta Gullis uppdrag, sedan mötte både katterna och ibland också Mimmi upp mig men numera kommer alltså Hatten i ensamt majestät.

Kanske har jag inte så höga krav på nöjen i livet men denna morgonrutin förhöjer helt klart min dag och är absolut värd de typ 10 kronor i veckan jag lägger på torrfoder :).

Skyggis har jag inga planer på att försöka ändra till något som inte skulle passa ihop med det namn jag gett henne- hon är flera år gammal och där känner jag att jag inte vill inleda projektet ”man kan visst lära gamla katter att sitta” (eller låta sig vidröras).