Minns ni att jag ganska nyligen skrev om en bloggläsare som misstänkte att hennes häst var halt, DELVIS utifrån vad hon läst kring mina beskrivningar av Kreons bak-knähälta.
Läsaren mailade mig och beskrev sin hästs förändrade beteende vid ridning och frågade vad jag tyckte- jag rekommenderade att läsaren skulle lita på sin känsla och det gjorde hon också och beställde en veterinärtid.
Summan av den kardemumman vet vi inte till fullo än då fullständig diagnos ännu inte kunnat fastställas utan fortsatt utredning då hästen visade hälta på flera ben och behandlades lite överallt.
Läsaren är så klart glad att hon följde SIN känsla och inte lyssnade på tex den som rekommenderade henne att ”ut och galoppera mer”.
Så…än en gång bekräftas det jag ofta hävdar; att det går omkring långt fler halta hästar än vad ägarna alltid förstår initialt.
Just när det handlar om subtila rörelseförändringar är det lätt att bortförklara dessa som att hästen är otränad, ung och vinglig, att underlaget inte bra osv.
Kanske ber man någon titta på hästen utan att denna person kan se något direkt- jag har varit med om att man både kunnat träna och tävla utan att ”andra” reagerat på att hästen inte gått 100 % rent.
Så vad kan man då göra om det nu är så himla svårt att säkert veta om en häst bara är ”svag och otränad” eller faktiskt halt och behöver behandlas?
Ja, som jag redan har föreslagit flera gånger så återstår nog inte mycket mer än att just lita på sin egen känsla, att inte försöka sticka huvudet i sanden om man har ett ridproblem som sitter i under en längre tid.
Att tro att en halt häst kommer att visa sin hälta genom PROTEST är att göra det för enkelt för sig- åter igen vet jag hästar som kunnat gå med ledinflammationer i många, många veckor utan att varken hoppa på tre ben eller försöka slänga av ryttaren.
Ibland kan det hjälpa att longera hästen på hårt underlag- hältor kan framträda tydligare då men man ska också själv vara skicklig nog att kunna SE en orenhet.
Som redan nämnts i tidigare inlägg kan man be någon skicklig hästperson att titta på hästen när man rider/ longerar om man är osäker men inte heller detta skulle jag lita på till 100 % om min egen osäkerhetskänsla kvarstod.
Några andra tips har jag tyvärr inte- i min värld åker man in till klinik och kollar hästen- är den frisk får man betala ur sin egen ficka för detta glädjebesked (och det hade i alla fall jag gladeligen gjort) eller så hittas något och då har man gissningsvis hästen försäkrad och får hjälp med kostnaderna den vägen.
Jättebra att du tar upp detta Birgitta!! Fick ju själv lära mig den här läxan den hårda vägen förra vintern. Beter sig hästen konstigt så åk till klinik och gör en utredning, även om hästen inte visar den minsta hälta så kan det ändå vara det som spökar.
Larde mig ocksa denna laxa den harda vagen for nagra ar sedan! Gud vad jag kanner mig IDIOTISK nar jag tanker tillbaka pa hur jag tyckte hasten var lat….. grrr… Numera involverar jag veterinaren pa en gang om det ar nagot jag oroar mig over. Live and learn!
Been there -done that och det är som sagt inte särskilt ovanligt enligt min erfarenhet.
Och om man har denna känslan så ska man helst inte få en veterinär på klinik som tycker att man är tramsig, hästen vilade bort orenheten och friskförklarades för att 4 månader efter igångsättning visa ännu mer orenhet som dåvarande dressyrtränare ansåg skulle ridas bort. Hittade rätt veterinär som kiropraktigade och sprutade bort denna orenhet och hästen är fullständigt frisk. Men det läskiga är om man gått efter första veterinärens åsikt istället för att att gå vidare.
Det är därför jag har valt en veterinär som jag alltid anlitar till hältor- jag litar på hans omdöme och han i sin tur känner mig och vet att jag tex vill komma NU, NU, NU och inte vänta i många dagar eller till och med 1-2 veckor innan besök.
Dessutom anser jag att det är ganska viktigt/ bra om veterinären känner till hästen väl, framför allt om hästen varit halt flera gånger.
Då har samma veterinär en historik, vet hur hästen BRUKAR röra sig som frisk, lite halt, mycket halt, hur den svarar på olika behandlingar osv.
Jag är på tok för otålig för att vara intresserad av att min häst ska exmperimenteras med, prova att VILA bort hältor (jag kräver BEHANDLING) och annat som inte riktigt känns seriöst och beprövat och dessutom vill jag att hästen ska ha den behandling som kräver kortast konvalesvens (med lika bra resultat givetvis).
Ja jag har också fått lära mig att ens magkänsla oftast stämmer!!
Jag red lektion för tränare/dressyrdomare ena dagen, gjorde kalasfina ökningar och hästen fick mycket beröm från tränaren.
Dock kände jag att jag de senaste veckorna behövt mina längre sporrar och fick ”trycka på” mycket mer med skänkeln än normalt, hästen hade blivit ”seg”.
Så jag bokade en check-up…
Och mycket riktigt, frambenshälta BÅDA ben, inte ens veterinären kunde se en antydan till hälta förrän efter böjprovet! Smärttålig häst i kombination med hälta på båda fram som kamouflerar. Vid röntgen kunde det konstaterats att detta hade funnits där ett tag…
Hemskt jobbigt att tänka på i efterhand att man tränat en häst som haft ont, men man får ju tänka som veterinären sa. Att det var en extremt välkamouflerad hälta på en arbetsglad häst och jag hade ju i alla fall kommit in när jag misstänkte att något var fel istället för att ignorera det.
6 månader konvalescens blev resultatet och sedan ännu långre igångsättning och uppbyggnad…
Min sambo har flera gånger hört när en häst inte gått rent.
De gånger han lyssnat och tyckt att ”kolla upp det där” åt hästägare så har det faktiskt visat sig vara någon mycket liten rörelsestörning/hälta.
Huruvida allt går att hitta den vägen låter jag vara osagt, men hörseln kan nog vara ett komplement till annan undersökning.
Jag tror absolut att hörseln kan vara till nytta men då ska man ha ”känsla” för detta.
Ja, kan bara instämma och säga att lita på DIN magkänsla, och inte vad andra tror eller tycker. Känslan är nog oftast rätt. Vi kör nu litovet och BoT och hoppas på att allt är lite bättre till återbesöket om en vecka. Den veterinären jag var hos bekräftade till min frågvisa pappa att han lyssnade mycket på ljudet i löpargången.