Om det hände er häst något- hur snabbt skulle den person som upptäckte detta kunna nå er via telefon (eller på annat sätt)?
Själv lever jag sedan mobiltelefonerna blev var mans egendom med min egen som en kroppsdel nästan.
Här spelar väl mitt kontrollbehov den största rollen men även det faktum att jag tidigare har haft en ”kolikhäst” har absolut satt sina spår.
Mig kan man således nå 24/7 inom minuter, kanske tar det en mycket kort stund innan jag svarar på sms och mail kan absolut vänta i till och med någon dag (beroende på vad det handlar om givetvis) och eftersom jag själv är så lätt att få tag på tycker jag det borde vara lika lätt att nå andra (med mobil) även om jag vet att man kan resonera heeelt annorlunda mot hur jag tycker och tänker.
Nu har jag bara mobil och ingen hemtelefon så mig kan man ju nå 24/7 med andra ord!
Privat glömmer jag mobilen hemma ibland och på jobbet har vi mobilförbud (sjukhus) så det är rätt begränsat kan man väl säga. Fast är det viktigt och akut kan man ju alltid ringa till jobbet och söka mig.
Jag stämmer nog in rätt bra på det där om att mobiltelefonen är en kroppsdel… Jag är väldigt beroende utav den. Gör dock inte att jag svarar på varken samtal, sms eller mail (smartphone) direkt för jag gillar helt enkelt inte att vara nåbar jämnt. Dvs jag screenar allt. Vanligtvis så vaknar jag av att folk ringer eller sms:ar medan jag sover, så jag screenar snabbt då med bara (och eftersom jag nattjobbar så sover jag dagtid så det blir en hel del samtal att vakna för ibland…).
Vet däremot inte hur stor hjälp det verkligen är att ringa mig om något akut skulle hänt, dels bor jag en bit bort så då ska jag hinna ta mig till stallet för att sedan utvärdera och ringa veterinär? Är ju en annan sak om man bor nära stallet, men för mig som har 5,5mil till den hästen som är närmast och ett par km mer till den andra så förlitar jag mig på att stallägarna eller ev annan inackordering som ringer kan avgöra om det är akut och allvarligt och i så fall ringa veterinär före mig. Enda riktiga undantaget jag kan komma på är att det är så pass akut och allvarligt att man bör åka in till sjukhus direkt, vilket jag inte riktigt förväntar mig att stallägare eller annan inackordering ska ta tag i även om jag nog stått i flera stall där folk gjort det för varandra om det varit riktigt akut.
Själv har jag under den absoluta merparten av mitt hästägande bott på max 5 minuters körväg från stallet.
Vill också kunna bli nådd när det gäller både livsavgörande beslut och ”petitesser”- jag har som sagt ett väldigt stort kontrollbehov och svarar hellre en gång för mycket än att ”man” gör något som retar mig i efterhand.
Mig kan man nå 24/7 i stort sett, men jag brukar inte svara om jag sitter på hästen. Kommer jag ihåg brukar jag sätta mobilen på ljudlös då. Å andra sidan vet jag ju då att hästen mår bra 😉
:), nä sitter du på hästen behöver du nog inte oroa dig för den!
Under dagtid når man mig lätt på jobbet, det är ju liksom jag som alltid svarar i telefonen där. På min fritid är jag hemma på gården hos hästarna, är jag ute når man mig inte, jag har inte mobilen med mig, jag gillar faktiskt den inte alls, kan hända när jag är ledig att jag inte kollar den på flera dagar. Däremot är den bra att ha när man kör bil fall det händer något. Nä, jag gillar inte alls att vara lätt att få tag på, jag vill pyssla med mitt och inte svara telefon. Hade jag inte haft hästarna hemma hade jag kanske tänkt annorlunda. När jag är hemma når man mig på hemnumret (jag tillhör de stofilerna som ff har fast telefon), mobilen vet jag inte ens var den är någonstans.
Sedan min häst hade en mängd kolikanfall i vintras så är jag nästan löjligt noga med att telefonen är med överallt! Naturligtvis fick hon första anfallet när jag var i Danmark och det var snöstorm, så jag hade ingen möjlighet att komma dit. Just detta är väl varje hästägares värsta scenario – att hästen blir supersjuk och man inte kan vara där!!! Egentligen är jag inte så förtjust i detta att alltid vara så nåbar, men hästen har gjort att jag numera känner att jag alltid måste vara det. Erkänner utan omsvep att jag alltid får hjärtsnörp varje gång jag ser att det är ngn som ringer som är det minsta stallrelaterad…
Jag får inte ha mobilen på mej på jobbet, men har jobbnr till både mej och maken i stallet så jag är lätt att få tag i, är jag inte på jobbet så är alltid mobilen på. Jag har hästarna hemma men tänker mer om någon granne skulle se att något är fel med dom.