Veckan som gått

Ja, den gångna veckan började på sämsta tänkbara vis- mitt under ett ridpass i måndags började Kreon att galoppera väldigt konstigt (stötigt) och när jag hoppade av för att se hur det såg ut på lina gick det inte ens att få honom i höger galopp när jag inte längre satt på.

Min tappra häst hade nog ganska ont och såg oren ut även i traven så sedan dess är han inte sutten på utan har både varit hos ”sin” veterinär och blivit remitterad till en annan klinik för en titthålsoperation som ska äga rum idag.

Jag är så klart väldigt ledsen över händelseförloppet men samtidigt också hoppfull.

Jag har länge varit skum på Kreons högra bakknä och funderat på varför han musklat sig ojämnt och fått knäledsinflammationerna och hoppas på att man kan finna en förklaring under operationen.

Så klart kan alla hästar få en ”vanlig” ledinflammation och den kan så klart också återkomma men i just Kreons fall så har det varit annat som gjort att jag tvivlat på att han blivit halt av ”bara” min ridning.

Ja, det är inte lönt att gå händelserna i förväg- nu får min fina häst först bli opererad och sedan får vi ta det därifrån och jag ÄR verkligen beredd på allt.

Jag har ”varit med” så länge så jag vet att alla scenarion är tänkbara och är också inställd på vad som än händer och har planer för detta.

Inte nog med att Kreon blev halt, Soya fick sitt 7:e EP-anfall i onsdagsnatt och nu har jag definitivt bestämt mig för att hon ska medicineras även om detta kan ge både övergående biverkningar som vinglighet, ökad törst och hunger mm men också ÖKA anfallens frekvens i värsta fall (och då får man ju givetvis avbryta behandlingen).

När jag läser om hundar som har anfall flera gånger om dagen är jag så rädd att Soya ska komma dithän i sin sjukdom, det finns för mig gränser för vad jag vill utsätta ett djur för.

Men…nu ska jag inte måla allting svart på den fronten heller utan vi börjar med medicinen på tisdag kväll (den är tyvärr en beställningsvara) och så får vi se vad som händer.