Att leva efter tvärtom-filosofin

Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan….föga anade jag då vad jag vet idag…. :

Jag vet inte om ni ibland tycker att jag verkar ovanligt neggig och liksom förutsätter det värsta och i så fall är ni inte helt fel på det och jag tänkte förklara varför.

Jag lever sedan många år efter vissa övertygelser varav en är att ju mer man oroar sig över något som ska hända desto mindre bekymmer blir det när det väl inträffar medan man, om man tex verkligen ser fram emot något garanterat kommer att bli besviken.

Jag kan ta miljontals exempel på detta ur mitt liv och det slår tyvärr nästan aldrig fel, felmarginalen är försvinnande liten.

I jobbet tex är detta mer eller mindre en sanning som bevisas dagligen och mina kollegor är fullt införstådda med vad jag menar när jag ber dom att oroa sig lite extra mycket för något :).

Vi jobbar ju med social problematik i olika former och det är som sagt nästan ALLTID så att när vi tror att klienterna ska bli glada så blir de i stället ledsna, arga, förtvivlade medan de som vi knappt vågar berätta vissa budskap för i tron att det ska bli upprörda känslor knappt reagerar eller reagerar positivt.

Vad gäller mitt liv utanför jobbet är det exakt samma sak så fort det handlar om något som så att säga avviker från det dagliga.

Således brukar tex inte den dagliga ridningen eller ens träningarna överraska eftersom de tillhör just det vardagliga men om jag skulle se fram emot en viss tävling tex och tänka att ”den kommer säkert att gå bra” så kan man sätta ganska många pengar på att den kommer att bli ett fiasko- om vi ens kommer dit.

För det är också något som är jättevanligt- ju mer jag ser fram emot en händelse eller en resa av något slag desto större är sannolikheten att den inte ens blir av.

Så för att inte ständigt bli besviken så försöker jag att luttrat hålla mig ganska neutral och framför allt inte göra för många storslagna planer.

Jag har tvärtom alltid i beräkningen att något kan gå snett och det finns alltid en både plan B och C i min bakficka.

Visst kan man tycka att det är tråkigt att se på livet på detta vis och det ÄR det också på sätt och vis men samtidigt har jag blivit besviken så otroligt många gånger att jag hellre ”förutsätter det värsta och sällan blir riktigt ledsen/ chockad/ förvånad” än att sväva på rosa moln i förväg och sedan ramla hårt ner på den steniga verkligheten.

44 kommentarer Skriv kommentar

  1. Trasselkvast

    Utan att vilja vara respektlös tycker jag det där var det sämsta sätt att se på tillvaron jag någonsin hört faktiskt. Det finns en stor glädje i att se fram emot saker också, och en fullständigt onödig stress i att tänka att saker kommer gå dåligt. Skulle kunna skriva en roman om detta eftersom jag varit i samma tankesätt som du, men tagit mig ur det, och mitt liv har bara blivit bättre av det.

    Sade hon utan att alls vilja skriva någon på näsan.

    Svara
    • Birgitta

      Tja, man är ju olika och mig stressar det inte alls att ha ”alla” (nåja…) scenarion i beredskap- det ger mig tvärtom trygghet att veta att jag inte kommer att stå handfallen OM något oönskat inträffar. Det är också därför jag ofta agerar klokt även under press- jag är van att hantera det mesta.
      Och givetvis går jag inte runt och tänker att allt ska gå åt skogen i alla lägen men jag är inte heller naiv och liksom tar saker för givet, hade jag levt så hade jag blivit besviken många gånger.
      Och absolut finns det en glädje i att se fram emot saker men jag gör det mer stillsamt och liksom för mig själv- jag basunerar inte ut allt och gör upp helt vilda planer OCH jag har som sagt alltid i bakhuvudet att det kan bli annorlunda än jag tänkt.

      Svara
      • Trasselkvast

        Men jag är också världens planerare (i ALLT) och har alltid en plan för vad jag ska göra i alla lägen, UTAN att för den skull faktiskt oroa mig för vad som skulle hända om det eller det händer. Jag kan ta hand om det om/när det händer, men det betyder definitivt inte att jag vare sig vill eller tänker bry mig så mycket om det innan det faktiskt är verklighet.

        Jag förstår som sagt ditt tänk, för jag har varit där. Men man kan göra en light-version av det hela, utan att behöva bli spontan eller sprallig (mina två värsta ord hahaha).

        Svara
  2. Petra

    Jag är nog likadan, blir nog så när man blivit för mycket besviken.
    Tycker det är vettigt att ha back up i bakfickan. Den steniga asfalten är inte kul att landa på.

    Svara
  3. Cristel

    Jag är precis tvärtom! Tänker att det alltid är roligare att vara förhoppningsfull och ivrig och ta ut glädjen i förskott. Antingen går det bra och då blev det dubbel glädje eller så går det åt skogen och då var jag ju iallafall glad en stund innan.
    Jag hade gått sönder om jag hela tiden trodde att allt skulle gå dåligt. Livet bjuder på tillräckligt många käftsmällar ändå.

    Svara
  4. Åsa T

    Du fascinerar mig… Jag skulle aldrig ORKA tänka ut plan B eller C.
    Jag ser framemot saker i livet hela tiden. Bara livet i sig ÄR något att se fram emot tycker jag. Visst händer det med jämna mellanrum att livet är svårt, jobbigt och direkt plågsamt men de lyckliga stunderna ser jag fram emot och njuter av. Jag kan också ”nojja” till det ibland, mest när jag blir rädd, tex när jag flyger. Jag gillar det verkligen inte, men för att ta mig till platser i världen där jag vill njuta MÅSTE jag flyga och då får jag jobba med mig själv. När jag bokat en resa är halva nöjet att se fram emot den, bara det i sig ger mig positiv energi. Det är likadant med ridningen, jag ser alltid fram emot träningarna tex, ÄVEN om en träning skulle gå dåligt har jag ju varit glad lång tid när jag sett fram emot den. Eller hur? 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Hmmm…din kommentar låg som skräppost (????) så jag hittade den först nu.

      För mig handlar det inte om att ORKA tänka ut planer- det sker helt på autopilot i min hjärna, liksom automatiskt.

      Och absolut ser jag också fram emot en massa mer ”vardagliga” saker som är kul, mina egna träningar och när vi åkte till X tex men jag sitter liksom inte och fantiserar i förväg om hur bra det kommer att gå tex, även om det i 99 % av fallen gjorde just detta.

      En del människor är liksom mer ”åhhh så roligt det ska bli…det kommer säker att gå jättebra…gud vad nöjd jag kommer att vara” medan jag är lite mer laid-back så att säga :).

      Så det är verkligen inte så att jag inte ser fram emot saker för det GÖR jag (så klart) men jag bygger inte upp världens förväntningar som en del människor gör mer naturligt där de liksom FÖRUTSÄTTER/tar för givet att allting ska bli precis som de vill.

      Svara
      • Anna-Kajsa

        Fast där gör du ett felaktigt antagande igen. Att hoppas på något eller se fram emot något är inte alls samma sak som att förutsätta eller ta för givet att det blir så. Jag gillar att se fram emot saker, och ibland även att drömma, men jag är fullt kapabel att inse att det inte självklart blir så.

        Svara
        • Birgitta

          Åter igen beror det på vilken personlighet man är. Jag hoppas ständigt på en massa saker för egen del och har alltid gjort men vet att det inte alltid blir så.

          Andra människor både hoppas och nästan förutsätter att det ska bli på ett visst sätt och blir sedan både förvånade och tagna på ett helt annat sätt än vad jag skulle bli.

          Det kan enligt mig ha med både personlighet och mognad att göra- ofta blir man mer luttrad med åren och sina erfarenheter.

          Svara
  5. Anna-Kajsa

    ”Var dag har nog av sin egen börda” är ett gammalt ordspråk – och jag tycker det ligger en hel del i det. Jag förstår att man vill ha beredskap för att något går åt skogen, och att det kan vara skönt att tänka igenom vad som kan hända och vad man kan göra då. Men ett problem är ju att då, i förväg, känner man inte till alla förutsättningar. Det är inte heller möjligt att agera för att lösa problemet – som ju ännu inte finns. Jag är rätt bra på att agera och lösa problematiska situationer – i förväg kan jag ju sällan göra något. Det är frustrerande tycker jag.

    Svara
    • Birgitta

      Jag tycker att mitt förhållningssätt att ”vara beredd på allt” vad gällde tex Kreons titthålsoperation har hjälpt mig MASSOR. Visst blev jag ÄNDÅ både chockad och otroligt ledsen men att jag i alla fall hade TÄNKT TANKEN att detta skulle kunna hända hjälpte mig. Som kanske framgår tänker jag redan framåt, jag planerar nytt hästköp och sitter inte hemma sjukskriven och gråter TROTS att jag är en otrolig känslomänniska OCKSÅ.

      Det värsta jag varit med om i mitt liv hittills skedde just otroligt oplanerat och jag var TOTALT oförberedd. Min dåvarande sambo lämnade mig och jag, som som sagt alltid är beredd på det mesta bröt ihop totalt. Hade jag inte haft min häst och mitt jobb undrar jag verkligen hur det hade gått för min pliktkänsla gjorde att jag skötte båda lika bra som alltid. MEN: jag grät varje dag i 3 månader (helt sant) och kunde gå och lägga mig klockan 7 på kvällen av ren utmattning och sorg. Förhoppningsvis slipper jag uppleva detta igen- det var verkligen fruktansvärt.

      Svara
      • Anna-Kajsa

        Men tror du verkligen att du hade blivit mindre ledsen om du gått och oroat dig för att han skulle lämna dig innan det skedde?

        Svara
        • Birgitta

          Förtydligande:
          Jag oroar mig inte ständigt för djuren- bara när de är sjuka.

          Och jag hade definitivt blivit mer ledsen kring att ta bort Kreon om jag inte oroat mig INFÖR operationen.

          Svara
  6. Lisa

    Jag är också bra på att agera i stressiga situationer samt även lösa problem som uppstår ”i livet” men för det behöver jag absolut inte gå och ta ut allting i förskott som eventuellt kan hända om ” det regnar och vinden blåser från fel håll”. Jag tycker det är viktigt att man lever i nuet och att man kan se fram emot saker utan att hela tiden ha en olustkänsla som gnager ”tänk om det eller det händer”. Men jag blev inte det minsta förvånad över att du resonerar på det här sättet Birgitta som du beskriver i dagens blogginlägg, det är ju precis den här ”andan” som genomsyrar din blogg i stort sett hela tiden och som i alla fall får mig att tänka ”gör den människan aldrig något som är roligt och kanske inte helt genomtänkt”….

    Svara
    • Birgitta

      Nej, jag gör sällan icke-genomtänka saker och har ingen önskan om att leva så heller. Däremot gör jag STÄNDIGT roliga saker (sådant som i alla fall JAG tycker är roligt) och det behöver i min värld inte ha det minsta med att göra om det är genomtänkt eller inte.

      Att vara SPONTAN ses många gånger som ”finare” än att PLANERA men i min värld är det bara olika sätt att agera- inget är mer rätt än det andra utan det får man avgöra SJÄLV vilket som passar en bäst.

      Sedan så finns det så klart nyanser av allting vilket man kanske inte riktigt hänger med i om man bara läser inlägget rakt av och inte känner mig som person.

      Exempelvis så är det ju verkligen inte så att vi springer runt på jobbet med jätte-klumpar i magen osv- själv trivs jag tex YPPERLIGT med mitt arbete vilket jag verkligen inte hade gjort om jag hade behövt gå omkring och oroat mig dagarna i ända :).

      Svara
  7. Titti

    Jag kan helt och hållet relatera till din filosofi även om jag inte lever den fullt ut själv, men jag köper den rakt av!! I mitt fall tänker jag så här fast i lite mer light form, är man förberedd på det värsta kan det ju inte bli värre utan bara bättre! Jag tycker inte att det hindrar att man ser fram mot saker och ting, bara det att man gör det på ett annat sätt.

    Jag har lättare att relatera till människor som tänker så här i stället för de som är klämkäcka och odelat positiva hela tiden! Ilska, besvikelse och ett mer pessimistiskt synsätt på livet kan vara en källa till drivkraft hos vissa medan den hos andra bara leder till handlingsförlamning.

    I vilket fall som helst så är det bra att det finns olika sätt att ta sig an livet precis som att människor är olika varandra här i världen!/ Titti

    Svara
    • Birgitta

      Bra skrivet- det är precis det jag menar! Som jag redan nämnt går jag inte omkring och ser världen i nattsvart men jag är REALIST med beredskap på det mesta och det funkar för mig. Och det är ju egentligen det som är viktigast- vad som funkar för en själv.

      Svara
  8. Dressyrtant

    Tänker som du Birgitta. Skulle dock vilja leva mer i nuet men som du säger, livet motbevisar en med käftsmällar…
    Har en mycket god vän i stallet vars häst en dag efter en synnerligen hård träning blev kraftigt halt höger bak. Det gick över på en dag och hon red på men hade ute massör. Alla i stallet tror att det är muskulärt, utom jag. Vännen tar en dag i taget och verkar ta det hela ganska lätt. Hon har dock bokat tid på klinik nu. Hästen har haft svårt att hålla galoppen och vill inte flytta sig åt sidan. Jag är övertygad om att det är bakknäna som spökar. Jag försöker dock hålla god min och uppmuntra henne samtidigt som jag har försökt säga lite fint till henne att hon inte ska bli ledsen om det är en ledinflammation. Det kanske är egoistiskt men det är jag som får ta hand om henne på kliniken om det är illa.
    Efter det som hänt Kreon är jag beredd på allt!

    Svara
    • Birgitta

      Jag ÖNSKAR att jag kunde ta lika lätt på mina djurs sjukdomar som en del andra verkar göra men tyvärr…så fungerar inte jag.

      Jag är en känslomänniska som älskar väldigt intensivt och blir väldigt ledsen, oroar mig osv.

      Livet har också lärt mig att verkligen ALLT kan hända och med den erfarenheten är det också svårt att bara rycka på axlarna och tänka ”det blir nog bra det här….”.

      Svara
    • Anna-Kajsa

      Fast detta är två helt olika saker. Bara för att man tar hästens skador på allvar och utreder minsta lilla symptom så behöver man inte gå och ha ont i magen för allt som kan hända hela tiden. Och bara för att man försöker ta var sak i sin tid behöver man inte vara nonchalant med att följa upp allt som kan vara tecken på att något är tokigt.

      Svara
  9. JohannaB

    JAG tycker det låter heltrist!
    Orkar man göra någonting alls när man intalar sig att det värsta kommer hända?
    Jag skulle nog varken våga ha häst (kan dö), sambo (kan dö) eller hus (kan brinna upp) om jag när jag gjorde valet att ”skaffa dem” skulle ha fokuserat på det värsta som kunde hända?
    Nej då drömmer jag hellre om det idealiska drömlivet och ramlar med i asfalten ibland! 😉

    Svara
    • Birgitta

      Jag har svårt att tro att man kan leva ett bra liv om man är STÄNDIGT orolig- det skulle i alla fall för mig vara för påfrestande.

      Jag ”nöjer” mig med att inte ta ut en massa hysterisk glädje i förskott samt att oroa mig inför saker där det KAN finnas FOG för oro.

      Jag försöker också ha en plan B kring det mesta men för mig innebär det ingen oro eller att jag går omkring och mår dåligt.

      Svara
  10. rackemarie

    Jag köper din inställning rakt av. Var alltid förberedd på värsta tänkbara scenario. Förbered olika strategier för att lösa det som kan hända. När åtminstone jag är förberedd på att saker inte alltid är bra har jag lättare att glädjas i och njuta av nuet. Har ju en lång period av utbrändhet, sjukdomar i familjen, dödsfall av nära och skadade hästar, avlivning etc. Gläds oerhört av det jag har men är förberedd på att det kan vara förändrat i morgon.

    Svara
  11. Linda

    Tycker det låter otroligt trist och risken för att bli bitter och trångsynt känns överhängande!
    Och att oroa sig i onödan har ju inte det minsta att göra med att vara en
    ansvarsfull hästägare och kolla upp skador att göra??

    Nej, min filosofi är att inte oroa sig i onödan och som en kompis sa:
    Det värsta som kan hända är att man varit lycklig i onödan’ 😉
    //L

    Svara
  12. camilla

    Jag resonerar som du -att om jag går in med tanken att det KAN skita sig så blir jag inte så vansinnigt besviken om det gör det, och jag blir glatt överraskad om det faktiskt går riktigt bra. Jag känner ofta att om man går in alltför självsäkert och inte har en tanke på några ev bekymmer så kan man ge sig fasen på att de kommer.
    När jag åker till veterinär med hästarna så är jag numera alltid inställd på att det kan vara ganska allvarligt-helt kört, för handlar det då bara om nån månads vila (eller inte ens det) så blir jag ju väldigt lättad, och är det allvarligt har jag redan förberett mig psykiskt. Tex när unghästen kom in från hagen med en spik i hasleden -då var jag inställd på att det var kört, eller iallafall att han skulle få bli promenadhäst… men en vecka på klinik och sedan 4 veckors helvila hemma så var han på g igen. Lucky me!

    Svara
  13. Maj

    Det finns väl inga rätt eller fel i detta? Måste finnas (nästan) lika många sätt att hantera som det finns människor. Allt ifrån ett ohejdat positivt tänkande/varande i nuet till ”det trevliga med att vara en pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad”. Mina egna erfarenheter i hästvärlden kan sammanfattas till att det blir aldrig som man har tänkt sig men ibland blir det bättre!

    Svara
  14. sofia

    Nä men nu får du lugna ner dig! 😉

    Du kan inte mena att du lever efter principen att du förväntar dig ”det värsta” eller har tankar att saker ska gå åt fanders.

    Då är du ju värre än R.Eriksson i Euskefeurat :-p

    Nä, man måste våga tro på det goda, fina att saker har någon mening ÄVEN om det ser nattsvart ut för stunden.

    Som min mormor brukar säga ”det var inte meningen du skulle göra de saken/ha den saken” osv

    Ta hand om dig nu 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Som jag redan har försökt att förklara så lever jag INTE i en ständig tro att det värsta ska hända- herregud då hade man ju gått under!

      MEN: jag är medveten om ATT olika tråkiga scenarion kan inträffa i livet och när det gäller SPECIFIKA saker/ händelser (en operation tex) så är jag beredd på det värsta. Men det gäller som sagt SPECIFIKA saker som inte hör vardagen till.

      Svara
  15. sofia

    PS!! Det är ju skillnad på att vara negativ och realistisk 😉 Man blir mer realistisk med åren och vet av erfarenhet att mkt KAN hända……men det är väl en annan sak?!

    Svara
    • Birgitta

      Fast en realist KAN uppfattas som neggig av andra som inte ser på livet på samma sätt utan är mer vad JAG tycker oreaslistiska i sitt sätt att se på livet.

      Svara
  16. Hedwiginnan

    När man har levt såpass länge som vi har gjort så är man alltför medveten om att livet inte alltid är en Hollywoodfilm med ”happy ending” och rent instinktivt så förbereder man sig på att det kanske inte går vägen. Jag uppfattar inte dig som en negativ människa alls faktiskt. Snarare tvärtom. Du kämpar dig vidare trots att du precis har gått igenom varje hästägares värsta mardröm. Dessutom har du Soya som har drabbats av en jävla lömsk, obotlig sjukdom som hon faktiskt kan dö av. Hur ska man låta bli att oroa sig?

    Det handlar väl inte om att man går o väntar på att allt ska gå åt helvete men samtidigt så vet man att alla historier inte har lyckliga slut. Det kallas väl även livserfarenhet.

    Svara
    • Birgitta

      Tack för dom orden.

      Nu kanske mitt inlägg var lite tillspetsat men jag kan lova er som inte känner mig att jag varken går runt och mår dåligt eller är arg och bitter, tvärtom är jag väldigt tacksam för det jag har (jobb, bostad, familj osv).

      Svara
  17. Åsa T

    Vilken härlig diskussion. som min Mormor alltid sa, världen behöver alla sorters människor, och vilken tur att vi är olika, hur skulle vi annars kunna lära av varandra? Det var en klok tant. 🙂

    Svara
  18. Birgitta

    En annan sak vad gäller att måla orealistiska förväntningar:

    Det är ju en allmän sanning bland tex familjerådgivare att många skilsmässor blir ett faktum efter tex semestrar.

    Folk bygger inför dessa upp sådana förväntningar att verkligheten sedan ter sig så hemsk att man vill gå skilda vägar.

    Svara
  19. Lisa

    Behöver väl inte vara pga förväntningar som de målat upp? Kan väl istället vara – vilket jag snarare tror – pga att semestern blir ”spiken i kistan” då de tillbringar mycket ledig tid tillsammans och inser att de har noll gemensamt? Sedan tycker jag att du talar emot dig själv lite i det här för du är ju ganska bra (milt uttryckt) på att berätta om hur FANTASTISK din häst är osv och då blir fallet ganska hårt när den sedan inte presterar. ”Upp till bevis” är ofta svårare än att ”slå ur underläge”.

    Svara
    • Cecilia

      Så sant som det är sagt Lisa! Fast det är ju en brist som många hästägare har, inte bara Birgitta. Högst mediokra hästar blir till Totilas själv när dom sätter igång 🙂 Nåja, det är kul att folk gillar sina djur.

      Svara
      • Birgitta

        På vilket sätt tycker du att det är en BRIST (!) hos mig att jag har tyckt att jag har haft en jättefin häst FÖR MIG och I MINA ÖGON?

        Jag har så vitt jag kan påminna mig aldrig på allvar påstått att Kreon var en häst för varken Sverige-eliten, VM eller OS och har jag jämfört honom med Totilas har jag gjort det SKÄMTSAMT.

        Och ja, jag instämmer till fullo i att det är kul att folk gillar sina djur- det är väl det som är meningen med att vara djurägare?

        Tyvärr får man i landet lagom (Sverige) och framför allt som VUXEN inte lov att skryta om sin häst eller känna för stor glädje över den utan att det alltid finns någon (gärna anonym eller under olika ”alias”) som gladeligen vill trycka ner en och påpeka att ”din häst är MINSANN inte alls så fin som du inbillar dig”. Min erfarenhet (jag har till och med skrivit ett inlägg om det tidigare).

        Svara
        • CeciliaL

          Tycker inte du skrutit – tvartom har du val berattat ALLT – warts and all, s.a.s.! Dvs bade det bra och det daliga! Baserat pa vad Birgitta har skrivit skulle jag absolut inte ens VAGAT satta mig pa Kreon, hur underbar dressyrhast han an var, just for att Birgitta OCKSA (och mkt malande) beskrivit alla hans daliga sidor. Tycker ocksa det ar bra om djuragare gillar sina djur – och har sjalv haft djur som jag faktiskt inte varit nojd med. Inte kul.

          Svara
    • Birgitta

      Nu förstår jag verkligen inte dels vad du menar öht med din kommentar om Kreon och framför allt vad den har med inlägget att göra? Förklara gärna och ge exmepel.

      Svara
  20. Åsa T

    Jag tror inte det är enbart därför folk skiljer sig efter semestern. Jag tror att när folk har semester tillsammans har de TID att reflektera över sitt liv och leverne och vem de delar detta med… Jag tror att detta är en större anledning än att de tänker att NU är det semester och den ska bli helt fantastiskt….

    Svara
    • Anna-Kajsa

      På samma sätt har det visat sig att många faktiskt börjar söka nya jobb under semestern. Det är då de hinner reflektera över om de trivs på jobbet eller inte.

      Svara
  21. Minstral

    Jag är expert på att oroa mig för ALLT, jag hatar det och försöker verkligen leva i nuet. Och jag vet att livet kan vara pest och att saker kan gå åt helsike, men för det mesta upplever jag att det går bra. Själv ser jag fram mot våra utlandssemestrar länge innan vi åker och vi har alltid lika härligt. Jag är jätterädd för att planet ska störta men om jag skulle gå och tänka på det från vi bokade till jag skulle flyga så hade jag ju förstört flera månader av mitt liv på något som kanske aldrig blir av. Händer det så händer det liksom.

    Min man har verkligen varit en klippa för mig i mitt negativa tänkande. När jag frågar om han ”tror det ordnar sig” säger han ”det gör det väl alltid på ett eller annat sätt”.

    Jag har utifrån hemska erfarenheter och tunga sorger i mitt liv mer lärt mig att leva här och nu. Det hemska som ska hända händer ändå och det lär mig att verkligen njuta av den korta tid jag har här med mina nära och kära. Vad är det som säger att inte plan B och C skiter sig? Hur många planer ska man ha? Nä det är bättre att vara och leva här och nu med en viss måtta av framförhållning och tillförsikt inför livets överraskningar. Plan B och C brukar bäst lösa sig genom ”nöden är uppfinningarnas moder”, tycker jag iaf:)

    Har idag kommit hem från ännu en utlandssemester med min älskade man och dotter och överlevt både semester och flygning…….den här gången;)

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>