Månadsarkiv: juni 2013

Mera måndag- hejdå Kreon!

Eftersom jag vet att många vänner och bekanta samt givetvis en hel del bloggläsare väntar på att få höra om hur det har gått idag samt då jag inte orkar prata med någon och ändå finner lite tröst i skrivandet så är det lika bra att jag berättar som det är direkt:

Kreon finns inte mer.

Jag hade ju hoppats att man skulle hitta förklaringen till hans hältor vid operationen och nog hittades det saker alltid- något av det värsta veterinären sett på flera år och som även han var HELT oförberedd på utifrån det jag berättat, remissen och det han pratat med ”min” veterinär om.

För att inte själv trassla in mig i medicinska termer skriver jag nu rakt av vad som står i den rapport jag fick (veterinären är dansk):

Diagnostisk artroskopi knä hb dorsalt-lat/med timfebled och plant medial tib.fem.led. Grundlig genomgång alla ledavd, palperat med trubbig probe. Dorsalt: extremt kraftiga ledbroskskador ffa medial men också lat kondyler, med totalt frilagt subkondralben i mycket stor del av viktbärande ledyta. Kvarsittande ledbrosk mycket kraftigt uppfransat och totalt skadat. Korsband delvis rupturerat ffa bakre distalt, men också instabilt främre korsband. Vid manipulation kunde det kännas att knäskålen var instabil. Vid manipulation av menisker kunde ledbroskskada ses på prox tibia med delvis blottat ledbrosk ffa lat. Plant: tydligt stora delar av ledbrosk fritt flytande i leden och ”packat” i bakre avdelning som resultat av avslitning i övrig led. Öppnat membran mellan ledavd dorsalt. Allmänt våldsam synovitis i hela leden.

Prognosen är mycket dålig för chanser att leva ett rimligt smärtfritt liv utan kraftiga smärtor. Atletisk funktion är helt uteslutet. Avlivning bör kraftigt övervägas av hänsyn till hästens smärtor och kraftiga osteoartros i knäleden som bara kommer att bli sämre över tid. Det är tydligt en traumatisk skada och ej förslitning eller osteokondros som har förorsakat skadorna.

Som jag förstod det saknade Kreon i princip ledbrosk i knät, det var som nerhyvlat till benet/skelettet och veterinären sa att han måste ha varit extremt ”hård” för att ha kunnat gå med detta.

Det går inte att säga när skadan uppstod men på min beskrivning av det fall Kreon ådrog sig förra våren så är det möjligt att det uppstod då eller senare, Kreon ska egentligen inte ha kunnat gå med detta så länge utan att ha visat mer hälta men samtidigt är det den enda skadan som jag vet om som har hänt.

Att han skulle ha lyckats skada knät senare och så rejält utan att bli halt verkar osannolikt- den första ledinflammationen i höstas kom ju väldigt smygande.

Men- ingen vet och det nyttjar inget till att veta heller; det förändrar ingenting.

Jag är, trots att jag påstod att jag var beredd på allt ändå helt chockad- jag har tack och lov aldrig fått ta bort en häst så abrupt.

Samtidigt var det ingen tvekan hos mig- jag såg ingen anledning att ta hem en smärtpåverkad häst för att säga hejdå hemma och få alla papper klara av försäkringsbolaget.

Vad de än säger så kunde ju Kreon aldrig bli frisk igen och när jag ringde DINA för ett förhandsbesked så sa de ok till att han skulle tas bort redan idag.

Ni som känner Kjell Felt förstår att jag är mycket glad att det fick bli hans uppgift att sköta detta, precis som han gjorde med Heron för många år sedan. Ett proffs ut i fingerspetsarna och jag såg ingen anledning att stanna kvar på kliniken för att försäkra mig om att det sköttes perfekt- det ”vet” jag.

Jag skildes från Kreon redan när jag lämnade honom på morgonen- skojade om att de inte skulle kunna ta ögonen ifrån ett så vackert djur och det är så jag vill minnas honom.

Att ta ett sista farväl behövdes inte för min del och jag tror inte att Kreon hade mått det minsta bättre av att se sin ägare i tårar.

Jag är som sagt fortfarande helt ….ja kanske inte chockad men jag kan liksom inte FÖRSTÅ att jag inte har någon häst mer.

Visst är jag oerhört tacksam över att allt ändå gick så snabbt- det hade varit mycket, mycket värre att få en ”halvhjärtad” prognos, att kanske låta hästen vila i många månader och sedan ÄNDÅ konstatera att det är kört.

Jag måste försöka se det positiva fast jag bara tänker att jag aldrig kommer att hitta en lika fin häst igen.

Och det är väl kanske därför jag inte är helt förvånad över utgången trots allt- jag har hela tiden tänkt och då vet ni ändå hur mycket svårigheter jag haft med Kreon att ”han är för bra för att vara sann” och tja….så blev det ju även om andra kanske inte förstod hur fin han var för MIG.

Jag har aldrig ridit på några svår-klasshästar och i jämförelse med dom var han säkert ”ingenting” men för mig, en ”vanlig hobbyryttare” så känns det absolut som att jag aldrig kommer att få uppleva den härliga ridkänslan igen- alla de underbara passen som jag tjatat om på bloggen så ofta men så VAR det verkligen.

Nu får jag se vad framtiden har i beredskap åt mig- jag ska ”givetvis” leta efter en ny häst men hade gjort sååå mycket för att få behålla min mupp i stället.

Måndag- han lever i alla fall :) och en sorglig tillbakablick

Blev precis uppringd av kliniken- Muppis står på sina ben och kan avhämtas om ca 2 timmar :).

Tyvärr visste inte den som ringde mer än detta, hon var inte med på själva operationen men jag ska givetvis få all info när jag hämtar djuret.

Känns skönt att i alla fall uppvaket har gått bra- det är ju en mer ”kritisk punkt” än vad man kanske tänker på.

Minns med sorg en händelse för många år sedan då en häst jag kände blev buköppnad.

Man ringde till ägaren som våndats i många timmar och sa att allt hade gått bra.

Hennes lättnad var så klart stor och jag glömmer aldrig mina egna ord då hon berättade om telefonsamtalet: ”åhhh så skönt…då ska du se att DU SOVER GOTT I NATT”.

En halvtimme senare ringer man från djursjukhuset igen och berättar att hästen brutit benet när den skulle resa sig upp efter operationen?!?!?!?!

Så första samtalet kom alltså innan hästen stod på benen och det borde enligt mig aldrig ha ägt rum just eftersom det är så kritiskt.

Dagens (operations)fråga

Om Kreon var er häst och utifrån det jag har berättat om honom och hans skada:

Skulle ni vilja vara med på dagens operation?

Varför/ varför inte?

Jag skulle faktiskt gärna vilja vara med- detta är ju inte en direkt blodig historia där jag tror att jag hade riskerat att tuppa av och jag hade tyckt att det hade varit intressant att studera hantverket in action så att säga.

Hade det handlat om en buköppning är jag mer tveksam eller något annat som involverade mer blod, stora synliga inre organ osv.

Veckan som gått

Ja, den gångna veckan började på sämsta tänkbara vis- mitt under ett ridpass i måndags började Kreon att galoppera väldigt konstigt (stötigt) och när jag hoppade av för att se hur det såg ut på lina gick det inte ens att få honom i höger galopp när jag inte längre satt på.

Min tappra häst hade nog ganska ont och såg oren ut även i traven så sedan dess är han inte sutten på utan har både varit hos ”sin” veterinär och blivit remitterad till en annan klinik för en titthålsoperation som ska äga rum idag.

Jag är så klart väldigt ledsen över händelseförloppet men samtidigt också hoppfull.

Jag har länge varit skum på Kreons högra bakknä och funderat på varför han musklat sig ojämnt och fått knäledsinflammationerna och hoppas på att man kan finna en förklaring under operationen.

Så klart kan alla hästar få en ”vanlig” ledinflammation och den kan så klart också återkomma men i just Kreons fall så har det varit annat som gjort att jag tvivlat på att han blivit halt av ”bara” min ridning.

Ja, det är inte lönt att gå händelserna i förväg- nu får min fina häst först bli opererad och sedan får vi ta det därifrån och jag ÄR verkligen beredd på allt.

Jag har ”varit med” så länge så jag vet att alla scenarion är tänkbara och är också inställd på vad som än händer och har planer för detta.

Inte nog med att Kreon blev halt, Soya fick sitt 7:e EP-anfall i onsdagsnatt och nu har jag definitivt bestämt mig för att hon ska medicineras även om detta kan ge både övergående biverkningar som vinglighet, ökad törst och hunger mm men också ÖKA anfallens frekvens i värsta fall (och då får man ju givetvis avbryta behandlingen).

När jag läser om hundar som har anfall flera gånger om dagen är jag så rädd att Soya ska komma dithän i sin sjukdom, det finns för mig gränser för vad jag vill utsätta ett djur för.

Men…nu ska jag inte måla allting svart på den fronten heller utan vi börjar med medicinen på tisdag kväll (den är tyvärr en beställningsvara) och så får vi se vad som händer.

Söndag- omslag

Idag har det varit min tur att ha stalljour, föga betungande när vi bara har 5 hästar kvar i stallet just nu.

Regnet strilade på ganska mycket i morse- ni vet sådant där fint regn som man blir jätteblöt av väldigt fort.

Kreon fick gå utan täcke ändå- det är ju så varmt i luften nu men jag hade mina tvivel om den planerade grillningen till middag. Inte så kul att stå och vakta kolbädden i ösregn så jag köpte faktiskt plan B-mat (falukorv) när jag ändå handlade frukost.

Efter några timmar blev det dock hur soligt som helst (nästan ångande hett) och Kreon som hade passat på att lerinpacka sig fick ett bad inför operationen imorgon. Tror inte att det hade varit så poppis att leverera mer än 500 kilo leradammig häst och så tacksam som jag är över den snabba tiden imorgon så vill jag verkligen inte komma dit med en sanitär olägenhet :).

Grillat blev det också, se nedan och nu bär det av till en god vän för att prata av sig lite.

bild(72)

Kaninerna har spridit ryktet!

Där vi bor, omgivna av en hel del åkermark, finns det både harar och kaniner som Soya genom åren har jagat mer eller mindre framgångsrikt när hon har fått chansen.

Sedan hon fick lunginflammation för lite mer än 2 veckor sedan och därför är förpassad till strikta (och korta och LUGNA) koppelpromenader är det som om hela Skånes bestånd av de jäkla skadedjuren har flyttat till Staffanstorp.

Jag har aldrig varit med om maken till mängd av både harar och kaniner- de är precis överallt och har vid något tillfälle nästan hoppat rakt emot oss de jäklarna!

Hararnas och kaninernas riksförbund måste ha gått ut med ett meddelande om att en av deras största ärkefiender, whippeten Soya Karlsson nu är indisponibel och att det därmed är FRITT FRAM!

Jag håller på att bli tokig på deras upphoppande både här och där- i förrgår hade vi till och med en inne på tomten och han (eller hon) kan ju tacka sin lyckliga stjärna över att Soya var kopplad.

Och nej, jag tycker inte att kaniner och harar är de minsta gulliga- de är bara väldigt förvirrade djur som rusar runt som huvudlösa yrpottor i stället för att springa till närmsta håla (och gärna gräva ner sig där om ni frågar mig).

Lördag- som söndag

Tack vare den extra lediga dagen i går känns det som att det är söndag idag tycker jag.

Många tog nog en extra lång sovmorgon misstänker jag- när jag körde in till Malmö vid 7-tiden mötte jag inte en enda bil på 1,5 mil :).

Kreon har ägnat dagen åt att slappa i hagen- maken och jag tog däremot ett alltid lika trist tag med diverse ogräs i trädgården.

www.utrotakirskålföralltid.se skulle få mig som medlem direkt :)!

Petig vid bete?

Sitter och läser en tråd på Buke om en person som av olika anledningar är missnöjd med betet hennes hingst går på.

Det intressanta i historien tycker jag är att personen skriver att hon pga avstånd inte hade möjlighet att åka och titta på betet innan hästen släpptes där.

Är det bara jag som har ett onaturligt kontrollbehov och känner att jag ALDRIG skulle släppa min häst på ett bete jag inte sett dessförinnan?

Jag brukar ju inte ha mina hästar på bete eftersom jag tycker att sommaren är den bästa tiden att rida på men när Décima var 4 och 5 år gick hon på bete (samma bete 2 år i rad) och när Archie var unghäst gick han på ett ”dagbete” (de togs in i stallet på kvällen), också samma 2 år i rad.

Jag minns så väl då jag letade bete till Décima- jag var hur noga som helst och sorterade bort det mesta tills jag fann det jag ansåg verkligen var det ULTIMATA betet för henne.

Hon gick med 3 andra ston i en jättehage som var kuperad, full med gräs, hade träd som skydd och en bäck att dricka ur.

Jag besökte betet en gång i veckan och kände en sådan lycka varje gång jag åkte därifrån- allt var så perfekt och jag fick också hem en häst utan en skråma och bara lite lagom betesfet.

Även Archies dagbete valdes med omsorg- han fick gå i en stor gräshage tillsammans med sin kompis från ridskolan och även detta var fullständigt problemfritt just för att vi varit så noga.

Så åter igen; att släppa sin häst på ett bete man tidigare inte sett finns inte ens på världskartan för min del men hur resonerar ni?