På tal om en kommentar en läsare skrev igår undrar jag hur det gick till när ni flyttade till det stall där ni har hästen nu?
Fick ni stallplatsen ”bara sådär” eller var ni tvungna att lämna någon form av referenser eller dylikt? Kände ni stallägaren sedan innan kanske?
Om ni som har stall och tar emot inackorderingar: enligt vilket system gör ni detta eller ni har kanske inget system utan är bara glada att någon vill ha sin häst hos er?
Första stallet var ingen ”kontroll” alls. Jag åkte dit, tittade och svarade sen ja via mail. Men det är också lite mer av ett transit-stall.
Nya stallet hade rigorösa rutiner. Två intervjuer, kontroll av referenser och kontroll av hästen. Mycket bra tycker jag (som ju slapp genom nålsögat). Är också ett fantastiskt stall, med anställd personal och perfekta rutiner. Total kunskap, bra kontroll och bara trevliga människor i stallet. OM jag någonsin tog emot inackordering skulle jag köra något liknande, men mest gå på magkänslan.
Min nästa inhyrning kommet att kollas noga!
Jag vill veta hur dennes ekonomiska situation ser ut, vad det är för häst, både häst plus ägare kommer att googlas, idag har ju många bloggar som bra är, och så vill jag veta hur den ser på hästhållning och får svara på mina frågor innan jag säger mitt och hur jag vill ha det.
Jag hatar ju slarv över allt annat, och sena inbetalningar…
Jag förstår att alla inte kan tycka lika, men jag vill varken ha skitsnack eller otrevliga människor i mitt stall, vill att de ska kunna ta kritik utan att ta ton emot mig om jag påpekar att tex paddocken ska mockas efter ridning eller att man får sopa stallgång och plocka undan efter sig efter ridning.. Inte självklart för alla!
Jag är väldigt rätt fram och spontan i mitt sätt att prata med människor, vill inte behöva linda in tillsägelser i bomull så personerna måste kunna ta att jag säger saker direkt..
När jag letat stallplats har det varit så att jag kommit till stallet, fått en rundvandring och ”intervju”. 🙂
Jag har eget stall utan inhyrningar. Det är SÅ skönt. Det är jag och mina två barn samt våra fem hästar/ponnysar.
Barnen får gärna ha kompisar med hem och hålla på i stallet men att ha inhyrningar är skönt att slippa.
Jag är nog rätt försiktig med vem jag släpper in i mitt stall och när jag själv varit inhyrd har jag varit noga med betalningar och stallordning/regler.
Jag har haft en inhyrning, en bekant som tidigare haft eget stall. Det var hennes val att flytta ut, personliga skäl som inte hade med stall/häst att göra.
Detsamma gäller medryttare, också skönt att slippa. Nu är barnen så stora att vi hjälps åt.
Barnens kompisar är just kompisar och inget vi är beroende av. Det är inte självklart att det ska ridas bara för att man är hemma hos oss.
Har haft annons men de som flyttat in har ändå varit bekanta eller bekantas bekanta, dvs aldrig helt okända. Referenser är viktigt man ska ju kanske mötas varje dag i flera år!
Första stallet jag hyrde, hyrde jag av mina föräldrars goda vänner. Där var jag under 18 år. Sedan flyttade jag från byn, och fick stallplatser till båda hästarna på annat ställe via en bekant som hade rekommenderat mig.
Därifrån flyttade jag efter ett par år då vi hade köpt hus och byggt eget stall.
Jag har under åren haft fem personer som hyst in hästar hos mig – som varit aktiva hästägare så att säga. Jag har även haft inhyrda ”vilohästar”, men där har ägarna ju bara hälsat på då och då samt att jag har/har haft foderhästar som sällskap åt pållen.
Av de fem personerna kände jag tre – en av dem min gamla (nåja, hon började som 12åring) hästskötare som under många år skötte gammelpållan i min hemby. De andra två visste jag vilka de var och att vi nog hade ungefär samma synsätt på hästar och skötsel.
De två okända knackade på och frågade om stallplats. Jag bad att få återkomma om någon dag.
Den ena kollade jag upp via kompisar. Den andra hade inte bott här i stan så där chansade jag och gick på min magkänsla.
Nu underlättar det nog för mig att de flesta vet vem jag är, var jag jobbar och hur min hästhållning är.
Rie
Har bara haft hästen inackorderad på ridskolan i stan där jag bodde förut, så det här med privata stall var nytt för mig när jag flyttade.
Det första stallet hade stallplatser ute på annons på Blocket och en kompis hade stått i det stallet när det hade andra ägare och trivdes där.
Stallet jag står i nu tar bara in folk på rekommendationer från de som står/stått där så det var så jag fick nuvarande stallplats.
Utifrån mina erfarenheter är det mer noga med vilken typ av inackordering man tar in ju mindre stallet är och/ eller ju mer man förväntas att ställa upp med som hästägare.
I stora inackorderingsstall med fullservice blir olikheter inte så påtagliga och framför allt inte STÖRANDE så länge man följer reglerna och betalar som man ska men i små stall och där man ska hjälpas åt med allt möjligt vill det nog till att man har en hyfsat likadan syn på det mesta för att det ska löpa friktionsfritt.
En del är ju tex jättepetiga med exakta tider för fodringar och in och utsläpp medan andra han ”höfta” på flera timmar och det är ju bäddat för irritation och konflikter om alla gör lite som de tycker. Bara ett exempel….
Jag är storstadsbo om det nu påverkar något. Tror jag lite grovt varit och tittat på inackorderingsplats i närmare 30 stall här i området. Utav dem kan jag minnas EN som frågat efter referens om jag varit intresserad av att flytta in. Jag har nog fått alla mina stallplatser ”bara sådär”, ett par gånger har jag och stallägaren känt till varandra eller att jag känt någon annan inackordering.
Vi kände stallägaren sedan tidigare då Pappa sambo hade haft sin häst uppstallad där under många år! 🙂