Ännu en dag med härlig/olidlig (väljs själva) hetta!
Redan när jag kom till stallet klockan 9 för lite fix med mockning och foder kände jag nästan omedelbart att jag blev svettig utan att ens ha börjat anstränga mig.
Det enda som stör mig i värmen är den mängd små svarta pytteinsekter som sätter sig överallt på mig (vi kallar dom ”milimetrar”- vet inte vad deras officiella namn är) – det kliar gräsligt när man får dom i håret.
Ni som känner mig vet att inte ens en värmebölja som denna rubbar mina ridplaner- således blev det ett dressyrpasss i gruspaddocken idag.
Om det var för att jag skulle skona honom och avsluta så snabbt som möjligt eller om det var av någon annan anledning låter jag vara osagt men Zack gick jättebra och avslutade med några jättefina travökningar- hans paradnummer skulle jag vilja säga :).
Dessförinnan hade vi jobbat mycket med galoppen och det finns en hel del för mig som ryttare att tänka på med en häst som inte är automatiskt självbärig och som gärna vill dra mig framåt och uppåt i sadeln.
Till att börja med gäller det att inte fasta i ”driv-fällan”- något jag gjorde med Archie tex och som säkerligen bidrog till att han kändes så seg vår sista tid ihop.
Även om Zack ibland kan kännas som att han behöver understödjas i galoppen så tänker jag på att inte STÄNDIGT bearbeta honom med skänklarna utan att jag slappnar av i benen, låter dom hänga ner utan att klämma och behövs det så kan jag ge en lite klatsch med spöt i stället, liksom ”hey…glöm inte bort att gå av dig själv grabben”.
En annan viktig sak är att inte varken låta sig dras framåt eller låta tyglarna bli längre och längre- visst känns det bekvämt men dels ser det ju inte klokt ut och dels får man ingen självbärighet på detta vis.
Idag blev det till och med lite förvänd galopp som var helt ok med våra mått mätt, dvs med bärighet på långsidorna och bara lite extra fart på kortsidorna för att inte få avbrott. Att bara låta hästen ”plöja iväg” i snabb galopp ser jag ingen mening med- det är samlingen som ger träning, inte att springa ifrån jobbet.
Efter 40 minuter kändes Zack verkligen jättefin och längde iväg i sin mellantrav så lätt som bara han kan :).
Kreon kunde ju inte öka med ”häng” och Archie var inte heller någon mästare på mellan/ökad trav så det var många år sedan jag fick känna på den härliga känslan när hästen bara skjuter iväg mjukt och gungande och man kan sitta i detta utan att skumpa ut diverse kroppsdelar.
Efter passet följde sedvanlig dusch där jag gärna hade gjort Zack sällskap, själv fick jag åka hem genomblöt av svett men väldigt nöjd ändå.
