Månadsarkiv: juli 2013

Fredag- bättre sent än aldrig

Idag har jag i ärlighetens namn inte gjort många knop- det har faktiskt mest blivit en massa solande i trädgården.

Jag var glad att jag hann gå en lång promenad med Soya tidigt på morgonen för sedan hettade det till rejält- bra för solbrännan men man har inte sådär jättemycket energi till annat tycker jag.

När jag kom till stallet kom jag på att jag skulle kunna tömköra Zack som omväxling och för att se hur han egentligen rör sig; ibland kan det ju vara så att det KÄNNS på ett sätt och SER UT på ett annat.

Och det var synd att jag inte fick denna idé tidigare under vår tid tillsammans för det visade sig (så klart höll jag på att säga) att gossen dels är väldigt lätt att tömköra och dessutom jobbade på riktigt bra trots värmen.

Och galoppen såg banne mig mycket bättre ut än vad den känns :)!

Att göra en massa galoppfattningar på töm var också ett smart drag, utan mig på ryggen går det tydligen lättare :).

bild(89)

Upsss…gick visst inte så bra att fota med solen i ögonen och tömmarna i en hand och telefonen i den andra.

Mycket intressant artikel om knivskärningar

Tycker att detta är en mycket intressant artikel som jag kan ”köpa” rakt av.

Jag har tidigare ställt mig skeptisk till all möjlig skrämselpropaganda som matas ut via tex Facebook om ”mystiska män som smyger runt i hagarna” och denna artikel gör mig inte mer benägen att tro på allt man varnas för.

Visst finns det allsköns ”wackos”, absolut, men ibland måste man ändå titta på både sannolikhet och möjlighet innan man drar förhastade slutsatser.

Varför jag inte köper Zack

Flera har frågat mig varför jag inte köper Zack då jag verkar så förtjust i honom på alla vis. Och jag förstår frågan för han passar mig verkligen på så många plan, absolut!

Tja, det korta svaret på den frågan är helt enkelt att hästen inte är till salu :)!

Om ni vill ha en längre utläggning kan jag säga att jag inte hade köpt honom ens om han VAR till salu och detta av främst en anledning: jag tror inte att Zack ”räcker till” för att hävda sig i medelsvår klass.

Utan att förhäva mig är jag tämligen övertygad om att vi hade kunnat bli ett rosettplockande par i lätt klass om jag hade fått rida honom regelbundet i säg ett halvår till men om det var det jag ville; att plocka rosetter på lokala tävlingar, hade jag ju aldrig behövt  sälja Archie till att börja med.

Archie var lika snäll som Zack, i mina ögon jättevacker och så länge man höll sig till ”icke-medelsvåra saker” så var han rolig och lätt att rida på hemmaplan och hävdade sig utmärkt på tävling på denna nivå (hade ju över 20 placeringar och någon seger redan som 5-åring).

Det var när jag började kräva MER som motståndet kom och det blev så jobbigt, främst på tävling men även hemma och då började jag tappa glädjen.

Och för mig är ridningen en så stor del av mitt liv och påverkar mig så mycket att jag inte vill hamna där igen; att ridningen gör mig nedstämd på olika vis för att jag kräver mer än vad min häst har ”lust med” eller inte har tillräckliga fysiska förutsättningar för att utföra LÄTT.

För det är ju det som jag alltid har hävdat; att det ska vara både ROLIGT och i alla fall relativt LÄTT att rida.

Man ska inte behöva rida så det svartnar för ögonen, vara helt utpumpad redan medan ridpasset pågår och man ska inte ofta känna att man pressar hästen till något som den inte verkar bekväm/ nöjd med.

Givetvis ”måste” det komma både motgångar och bakslag IBLAND men det får liksom inte ta över ridningen.

Jag vet att många ifrågasatte hur jag kunde vara så förtjust i Kreon men den ridglädje jag upplevde under i princip ALLA dressyrpass med honom är något av det bästa jag varit med om i mitt ridliv och det var värt så otroligt mycket för MIG- att hoppa av hästen med en sådan lycka i kroppen och redan längta efter NÄSTA gång 🙂 !

Jag har sett så många som kämpar med, enligt mig, på olika vis ”omöjliga” hästar eller så passar man helt enkelt inte ihop och det blir mycket sällan bra i det långa loppet.

Jag hann aldrig tappa ridglädjen HELT med Archie men däremot insåg jag redan medan jag ägde honom att han tex ”förstörde” min sits totalt.

Jag hade sådant sjå med att få fart på honom att jag började sitta sämre och sämre och jag kan inte ens titta på ridfilmer från den tiden….ryyyyys!

Så nej; jag vill inte riskera att hamna där med Zack också.

Att åter börja kräva mer än vad han mäktar med, att bli på dåligt humör för att det inte går som jag vill.

Zack är 13 år och även om jag visst tror att man kan lära gamla hästar att sitta så tror jag att den NIVÅ som jag vill befinna mig på skulle bli för jobbig för honom och jag kan inte alls se vad någon av oss skulle ”tjäna” på att försöka pressa honom dithän.

Givetvis har jag inga garantier för att den häst som jag (väl?) så småningom köper kommer att motsvara mina förväntningar oavsett men jag vill i alla fall känna att jag har gått in med vettiga förutsättningar initialt och det hade jag inte gjort med Zack.

Torsdag- hoppsan!

Idag fick det bli ändrade planer- flera dagars ökenhetta förvandlades i morse till mulet väder och min solstol som jag egentligen hade bokat en date med fick stå ensam i trädgården och vänta på bättre tider.

Om det var lite tråkigt att inte kunna sola var det desto skönare att rida i lite svalare väderlek, Zack fick jobba sig svettig även utan sol.

Jag fortsatte med ungefär samma saker som jag har fokuserat på hela tiden; massor av övergångar mellan skritt och galopp, volter och serpentiner i trav, lite travökningar och kortare sträckor med förvänd galopp.

Tänkte på Christinas förmaningar att inte fastna i ”handridning” och få för kort hals på Zack,  jag måste tänka på att halsen ska bäras framme och uppe även om han vill bli lång och på bogarna och inte bara dra ihop honom.

Även tygellängden fick lite fokus- det var nyttigt att se bilderna med långa tyglar från lördagens tävling :)!

Ett sommarprojekt?

Inte för att det kanske är världens roligaste grej att göra på sin semester men jag tycker att det är ganska bra att passa på att tvätta av och städa sin transport.

Och jag står hellre och tvättar när det är varmt ute än höst eller vintertid.

Så detta ägnade jag en liten stund åt i förrgår och det tog verkligen inte lång tid- håller man bara efter transporten så att smutsen liksom inte gror in så….

bild(83)

Titta så fint det blev invändigt!

bild(82)

Jag använde såpa och varmvatten.

bild(87)

Att ha dörrar bak är bra men de blir otroligt lätt nerbajsade tyvärr.

bild(88)

Färdigt!

Mera onsdag- härliga sommar!

Svensk sommar at it´s best- det har vi nu tycker jag. Gassande sol från en molnfri himmel och ljust ute ”hur länge som helst”.

Soya jag har tillbringat ganska många timmar i trädgården- jag har bättrat på solbrännan och Soya har…tja…bara varit.

Hon älskar att VILA i sol och värme, att däremot springa omkring är ingen hit utan då masar hon sig fram och nu när hon har sin EP vågar jag dessutom inte anstränga henne i värme.

Hennes cykelrunda förlades till 22-tiden ikväll; då var det svalt och skönt.

Dessförinnan hade jag avverkat en mer än en timme lång skrittrunda med en vän och tillika bloggläsare, Lena.

Jag tog Zack under armen och körde honom till Lenas anläggning, som för övrigt ligger på ridavstånd från hans ordinarie stall, och sedan hade vi en härlig tur i precis lagom värme och med 2 hästar som gick som klockor bredvid varandra.

Eftersom den skånska hästvärlden är som den är, dvs mikroskopisk, var det faktiskt inte första gången Lena såg Zack- hon har en gång i tiden haft en annan häst i samma stall där Zack också en gång i tiden har stått :)!

Det slog mig på hemvägen hur otroligt trygg jag känner mig på denna häst; visst har merparten av mina egna hästar varit precis lika snälla men med honom har jag liksom känt mig helt supersäker från dag 1 nästan medan mina egna hästar, som köpts som 3 eller 4-åringar givetvis inte har utsatts för samma saker som jag utan att tveka har gjort med Zack utan dom har jag liksom tränat upp mer successivt.

Och jag vågar nog påstå att en del av de fartdårar vi mötte på vår runda idag hade skrämt i alla fall Kreon så pass att jag inte ens hade kunnat sitta och skriva dessa rader efteråt- en del bilförare är verkligen inte kloka!

Måste förresten berätta en gullig sak; på vår runda kom vi att rida ganska nära Zacks ordinarie stall och på ett ställe svängde vägen åt 2 håll varav ett var åt hans stalls håll till.

Och lille Zack tog liksom automatiskt kommandot och försökte svänga ditåt, menandes ”men det är ju åt detta hållet vi ska- det VET jag” men så fort jag manade på honom så fogade han sig direkt och gick åt motsatt håll i stället :).

bild(86)

Spetsade öron åt alla håll :)!

bild(85)

Onsdag- kanske inte spontan men tusan så flexibel trots allt :)!

bild(84)

Nej, som jag skrev i förra inlägget så hör spontana infall inte till det jag ägnar mig åt mest här i livet men nog tusan kan jag agera snabbare än vinden om det BEHÖVS :)!

Igår innan träningen upptäckte jag att det ”klonkande” betänkligt när Zack gick, den ena framskon visade sig vara mycket lös och även den andra satt inte längre så bergfast som jag skulle önska.

Zacks ordinarie hovslagare kunde inte komma förrän nästa vecka fick jag veta i morse och då slog det mig: jag hade ju anlitat en jättetrevlig kille från Jägersro när Kreon hade en lös sko i våras!

Men hur hitta denne gosse som jag hade glömt namnet på?

Tja…har man Internet är det ganska lätt att leka detektiv och för att göra en lång historia kort lyckades jag hitta den jag sökte via Jägersros hemsida.

Otroligt nog fanns det ett telefonnummer och ännu otroligare; killen svarade på mitt sms DIREKT.

Jodå, han kom ihåg mig och jodå, jag kunde komma direkt om jag ville!

Åhhh vad jag älskar sådant tillmötesgående!

In med Zack i släpet, ut med Zack inne på travbanan, av med båda framskorna, på med dom igen, in i transporten och så hem igen!

Hela operationen tog 1 timme och 10 minuter och detta är ÄNNU en anledning till att jag tjatar om att folk ska ”fostra” sina hästar så att de går lätt att transportera.

Jag tackade givetvis översvallande och fick löfte om att jag var sååå välkommen att återkomma skulle jag drabbas av fler tappskor i framtiden- underbart att ha knutit denna kontakt.

Visst har jag en superb hovslagare sedan ca 25 år tillbaka men han åker ju också på semester eller kan inte alltid materialisera sig så fort jag knäpper med fingrarna men kan jag lösa det genom en 20 minuter lång transportfärd på detta vis så är jag mer än nöjd.

Och jag behöver väl inte ens nämna att Zack skulle kunna medverka i filmen ”hur en lätthanterlig häst åker iväg för att bli skodd”; jag lastade själv, han stod som ett ljus i det främmande stallet och tja…så var det med det :)!