Månadsarkiv: juli 2013

Uppdatering: fina men ändå ratade

För de intresserade tänkte jag berätta liiite men inte för detaljerat så att de går att känna igen 🙂 om de hästar jag hittills ”hittat”  och som jag har tyckt har varit FINA antingen IRL eller ”på pappret” men som jag ändå har valt att bocka av från min lista:

1. Urgullig och vacker häst men tyvärr dels bara 4 år och framför allt bara 162 cm och väldigt (för) nätt i kroppen. Man ska enligt mig aldrig köpa en häst som man HOPPAS ska bli större för detta vet man verkligen inte (även om alla unghästar jag köpt har växt som ogräs…vad GÖR jag med dom?!?!?).

2. Superfin häst som dock redan varit behandlad 2 ggr trots att den bara är 5 år och aldrig tävlad (borde med andra ord inte vara sönderriden).

3. På video flott och rörlig häst som dock säljs av person som figurerat i tv (Kalla fakta eller uppdrag granskning) som oseriös.

4. På pappret lämplig häst men för dyr där jag ändå valde att förhöra mig om priset var förhandlingsbart vilket det inte var.

Sedan har jag tittat på vissa hästar IRL och ännu fler på film men som inte alls varit lika fina som dessa ovan.

Eventuellt åker jag och tittar på en FUX (!) om ett tag, den verkar också fin men där vill jag först be en av mina ”kontakter” att undersöka saken lite närmare så att säga innan jag åker iväg på en hyfsat lång resa i så fall.

Veckan som gått

Sista arbetsveckan innan semestern avlöpte utan större sensationer.

Zack fortsätter att jobba på jättebra och jag tycker att vi upplever små men ändå märkbara framsteg nästan dagligen vilket är både roligt och mer än jag väntade mig när jag fick erbjudandet om att låna honom.

Nu har snart halva tiden som han ska vara hos mig gått och det är verkligen som man brukar säga: ”tiden går fort när man har roligt”.

Vi tränade för Christina i tisdags och annars varvar jag eget dressyrarbete i vår gruspaddock med uteritter.

På hästletarfronten händer det inte så mycket- förhoppningsvis i alla fall delvis beroende på Falsterbo Horse Show.

Många har säkerligen varit där och har varken haft tid att annonsera eller att SVARA när man ringt på de annonser de lagt ut även om jag måste säga att jag finner det sistnämnda extremt märkligt.

Om man vet med sig att man ändå inte kommer att vara anträffbar är det väl bättre att VÄNTA med annonseringen?

Jag har inte varit och tittat på en enda häst i veckan men däremot diskuterat desto fler med mitt ”granskningsteam” bestående av några olika dressyrkunniga vänner och bloggläsare.

Det är tur att jag har dessa personer + andra till hjälp i både letande och sållning- så roligt är det inte att lägga kanske en hel dag på en i efterhand helt meningslös resa och bensin är ju inte gratis heller. Dessutom tycker jag att det är urtråkigt att köra bil.

Soya löper fortfarande och just den biten har tack och lov aldrig varit några problem- hon försöker inte rymma eller ”locka till sig” andra (han)hundar utan man kan gå med henne som vanligt.

Den gångna veckan träffade hon kompisen Vilja 2 gånger och fick härliga långpromenader på köpet.

Vad gäller epilepsin tycker jag att det är fortsatt mycket jobbigt med denna otroligt lömska sjukdom som kan dyka upp precis när som helst.

Jag som till råga på allt är en planeringsmänniska tycker att det är extremt påfrestande att inte veta NÄR nästa anfall ska komma, det känns nästan som att man har en tickande bomb hemma och jag har svårt att sova avslappnat tex.

Nu väntar 4 veckors semester i alla fall och förhoppningsvis mycket roligt. En del som jag ser mycket fram emot är redan inplanerat och ”grädden på moset” vore ju om jag kunde hitta en ny häst att köpa också.

Mera söndag- usch!

Usch vilket väderomslag det blev från gårdagen!

Då stekande sol- idag mulet, blåsigt och därmed kallt.

Zack och jag blev rejält luftade under vår uteritt och den enda fördelen med det var att vi inte såg till ett enda flygfä.

Annars har bromsarna börjat komma- Zack har flera ”bulor” på kroppen och själv hann jag inte ta död på en broms innan den satte käftarna i min ena arm där jag nu har en rejäl svullnad.

Jag avslutade uteridningen med att galoppera en bra stund på vår gräsbana- lite kondisträning parat med lydnadsövningen att bara rulla på utan att lägga sig tungt i handen eller dra iväg medan jag själv stod upp i lätt sits och bara ”åkte omkring” :).

Söndag- dam-date

Idag var det dags för ett helt gäng medelålders damer att träffas :), det var jag och Åsa samt vovvarna Soya, Vilja (storpudel) och Tyra (västgötaspets) varav de 3 sistnämnda är precis lika gamla (5).

Fast medan Åsa och jag höll låda som vanligt så nöjde sig doggysarna med att lunka sida vid sida i Bokskogens vackra omgivningar- det fanns mycket intressant att undersöka och som de distingerade damer de är var det under deras värdighet att leka med varandra- sådant är för pojkvaskrar eller yngre förmågor.

Det är hur som helst väldigt skönt att ha så ”lätta” hundar som man slipper hålla järnkoll på och som man ”vet” inte kommer att försvinna ur ens åsyn eller hitta på andra dumheter bara för att man vänder ryggen till en sekund så vi fick en lika behaglig promenad som vanligt.

Ibland får man stålsätta sig!

face

Känner ni igen det?

Att man ibland nästan måste sätta sig på händerna för att INTE skriva något dräpande eller elakt svar på något så urbota dumt att man storknar?

Minns tex hur en ”vän” (avlägset bekant person snarare) postade ett inlägg på Facebook om hur förfäääärligt det var att invandrare fick sååååå mycket pengar utan att behöva lyfta ett finger.

Rena strunt-propagandan givetvis och vem borde veta detta bättre än jag som jobbat inom socialtjänsten i 25 år varav med utbetalningar av försörjningsstöd i 15 så jag KUNDE bara inte låta smörjan stå oemotsagd.

”Vännen” uppskattade inte min sanning utan plockade bort mig från sin vän-lista DIREKT och OJ så ledsen JAG blev…..NOT!

Over-kill?

försiktig

Fast ärligt talat undrar jag om det finns några lås i världen som skyddar mot stöld? Har hört så många historier om hur vänners och arbetskamraters cyklar blivit stulna så inget förvånar mig numera. Jättetråkigt!

Lördag- självplågare?

Ja, en del hade nog undrat om de betraktade en självplågare när de såg min och Zacks ritt i gassande sol idag men själv tyckte jag inte att det var så farligt som det kanske såg ut.

Turligt nog fläktar det en hel del kring vår anläggning, ruggigt och inte alls skönt på hösten tex men när solen steker klagar man inte över vindarna.

Dessutom är jag av uppfattningen att om man skulle skippa ridningen varje gång vädret inte var optimalt eller man själv kände av någon lite krämpa eller bara allmän slöhet så skulle det inte bli mycket ridet här i världen….nej; så funkar inte jag.

Däremot insåg jag medan jag red att det nog inte var sååå smart att sätta i sig en stor portion pasta precis innan ridningen- det var inte helt behagligt kan jag säga :).

Vad gäller vårt dressyrjobb tragglar vi på enligt mitt grundläggande koncept som ska utmynna i en totalt självbärig häst som ska gå i exakt samma form oavsett gångart och övergångar och jag tycker att jag uppnår små framsteg för varje pass faktiskt.

Med en häst som Zack, som har så mycket massa och som kan göra sig otroligt stark i fronten är det extremt viktigt att hela tiden kräva motsatsen, att han ska vara lätt i handen och sätta sig mer på bakbenen och att absolut inte låta honom använda ens armar som ett femte ben eller dra en framåt ur sadeln.

Jag avslutade vårt pass efter 40 intensiva minuter mycket nöjd, vi hade då gjort mängder av snabba övergångar mellan framför allt trav och galopp där ovanstående kan kontrolleras och tränas bra.

Som vanligt blev det dusch för oss båda efteråt- jag väntade dock tills jag kom hem :)!