Månadsarkiv: september 2013

Veckan som gått

Än så länge råder härlig sensommarvärme för det mesta och det har inte kommit många droppar regn de senaste veckorna- till de bönder som har höstskörden att tänka på stora sorg gissar jag men som ryttare är man tacksam för varje dag med sol och värme.

Andra veckan som ägare av Vicke har varit mycket trevlig och än så länge har jag verkligen inget att klaga på.

Vicke sköter sig exemplariskt, är väldigt snäll i hanteringen men ändå pigg och vaken.

Vi har hunnit med en träning för Christina och det var både roligt och nyttigt att få input kring vad jag ska fokusera på den närmaste tiden.

Vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra och vet inte var gränserna går för allt möjligt.

Även den gångna veckan har vi ridit ut med sällskap (i torsdags) och trots att det finns en hel del att titta på i våra omgivningar om man vill så gick hela turen problemfritt med bland annat en lång härlig galopp på en jättestubbåker. Verkligen synd att vi inte har dessa vidder att rida över året runt….

Veckan avslutades för Vickes del med en sadelprovning där det konstaterades att min sadel inte passar helt optimalt men går att använda om jag ”paddar upp” den i väntan på att få låna Vickes egen gamla sadel. Jag kommer då att skicka min egen sadel till Italien för en smärre justering så löser det sig den vägen.

Om jag ska säga några ord om ”min” andra häst- Zackman så har de 3 passen jag avverkat på honom i veckan känts bättre än någonsin. Väldigt roligt och nu är jag taggad till tusen kan jag säga :)!

Tävlingen i lördags gick jättebra och vi fick med oss en röd rosett hem till vår samling :).

Jag är väldigt glad över möjligheten att få tävla Zack och tycker att det ger mig mycket att ha även honom att rida på.

Under veckan som kommer blir det som vanligt åsiktsinlägg och samvetsfrågor om allt möjligt som har med hästar att göra- har ni tankar om vad ni skulle vilja att jag skriver om eller undrar något så tveka inte att höra av er.

Söndag- sadelprovning

bild(2)

Res-redo :)!

 

Idag har Vicke och jag varit på sadelprovning hos Rose Mathisen på Gränsbo Stuteri.

Rose provade ut en Equipe-sadel åt Archie för ca 2½ år sedan- en sadel som Kreon fick ärva efter bara några månader och som passade honom minst lika bra.

Med Vicke har jag känt mig mer osäker huruvida sadeln passar optimalt och eftersom han dessutom är så svår att sitta på i trav ville jag försäkra mig om att sadeln inte på något sätt kunde påverka honom negativt.

Resan till Gränsbo Stuteri som ligger i Ängelholmstrakten (ca 70 minuters bilresa från vårt stall) var min och Vickes första gemensamma men jag var inte orolig.

Dels är jag ju självutnämnd lastningsexpert 🙂  och dels tänkte jag att Vickes ägare nog hade berättat om det var något besvär med att lasta honom, han som är så snäll med det mesta.

Mycket riktigt var det inga problem att varken lasta eller köra även om jag behövde hjälp med att stänga bakom gossen men det  kommer han nog att vänja sig av med, dvs att jag måste följa med in i transporten.

Väl på stuteriet skötte han sig exemplariskt, stod blickstilla medan Rose mätte och kollade på hans rygg och gick så fint den lilla stund jag red runt.

Rose kunde förstå ”sits-problemet”- hon sa att Vickes rygg rör sig otroligt mycket även om det är på ett bra sätt :).

Summan av kardemumman blev att Rose tyckte att sadeln var långt ifrån en katastrof och kunde funka om man ”paddar upp” den baktill lite men att det mest optimala vore att skicka den till fabriken i Italien för att justera den permanent.

Det handlade inte om några större ändringar (1 cm) men jag känner att jag verkligen vill få så mycket hjälp med att rida Vicke korrekt som möjligt och även om ”nödlösningar” (som en kilpadd) inte behöver vara fel så vill jag inte hålla på med extra-utrustning om det inte behövs.

I stället kommer jag att låna Vickes fd ägares sadel som är utprovad till honom (mycket generöst av henne för övrigt) och ta de kanske 4-5 veckorna som min sadel kommer att vara utomlands.

Det känns jättebra att ha gjort denna koll för det är typiskt sådant som hade legat och gnagt ”in the back of my mind” och skulle Vicke någon gång få problem med tex ryggen hade jag inte förlåtit mig själv för att inte ha kollat sadeln.

Det finns hopp om mänskligheten!

Jag är av, formad av diverse erfarenheter, ganska luttrad och har ibland inte så höga tankar om omvärlden.

Men idag blev jag underbart motbevisad!

Hade varit och handlat och upptäcker ungefär 5 minuter efter att jag kört ifrån affären att min plånbok är borta.

Jag hade haft den i en ficka i min hoodjacka och den hade gissningsvis ramlat ut någonstans på vägen mellan kassan och parkeringen.

Den fart med vilken jag körde tillbaka till affären skulle få vilken fartkontrollant som helst att gråta av lycka över mååååånga lättförtjänta tusenlappar och jag kände verkligen paniken komma krypande.

Inte för att jag BRUKAR ha just PENGAR i plånboken 🙂 men ni vet ju själva vilket bök det skulle utgöra att spärra trettioelva olika kort, körkort, tjänstelegitimation osv.

Nu HADE jag faktisk 120 kronor i plånkan men det var alltså mitt minsta bekymmer.

Döm om min glädje och förvåning då kassörska som möter en uppjagad Birgitta bekräftar att en äldre man hade hittat plånboken och lämnat in den- orörd.

Lättnaden var enorm kan jag säga och som sagt…det finns hopp om mänskligheten!

Man ska inte döma hästen efter håren :)!

Noterade något intressant igår:

Vicke som i mina ögon ser ganska ädel ut med sin finlemmade kropp och långa ben har redan börjat sätta vinterpäls och hans fd ägare har ”varnat” mig- han blir en björn :).

Zack däremot, kortbent och…tja inte ädel i alla fall 🙂 , han har fortfarande den kortaste sommarpälsen man kan tänka sig.

I vårt stall har vi redan en klippt häst, han är också ganska ädel men började se lurvig ut för ett tag sedan så det var bara för ägaren att ta fram saxen.

Hur ser det ut hos er? Långpälsade djur eller kan ni vänta med klippning?

Lördag- mer rött

Hästdagen inleddes redan klockan 06.30-då var jag på plats i ”mitt” stall för att rida Vicke.

Det blev ett pass på grusbanan i solskenet- det är så härligt att lite av sommarvärmen dröjer sig kvar och för mig får den gärna göra det hur länge som helst.

Jag och Vicke är fortfarande i lära-känna-varandra-stadiet; jag vet inte riktigt hur mycket jag kan sätta honom på bakbenen tex och det är inget han gör per automatik utan får han chansen att ”älga” iväg så gör han helt naturligt det hellre än att samla ihop sig- inget konstigt alls :).

Det ska bli intressant om jag jämför mina åsikter idag med de jag kommer att ha om några veckor/ månader och se om de stämmer mycket, lite eller inte alls för enligt min erfarenhet behöver de första intrycken av varken hästar eller människor tex visa sig stämma över tid.

Precis när Vicke kom tyckte jag att vänstergaloppen var mycket svagare, den har förbättrats på bara denna korta tid medan det nu är högergaloppen som jag skulle vilja få mer upprätad- Vicke vill ibland liksom nästan lägga sig inåt och försöker man putta till honom med innerskänkeln kan det komma ett byte i stället.

Och på tal om bytena känns det just nu som att Vicke har lättare att byta från vänster till höger (för Kreon var det precis tvärtom) men det kan så klart också handla om att vi inte känner varandra så väl än och att han inte till 100 % förstår just mina hjälper. Och nej, jag sitter inte och ”tränar byten” utan jag har bara testat att göra några stycken ganska kravlöst.

Den hemskt svårsuttna traven har tack och lov också blivit bekvämare och jag kan bara hoppas att jag en dag ska säga skrattande ” kommer ni ihåg när jag knappt kunde sitta på Vicke….huuuur kunde jag känna något så knasigt?”

När jag hade ridit klart var det bara att hoppa in i bilen och köra till nästa häst som gick och strosade så fridfullt i sin hage.

Efter mockning, matfix och frisering av gossens hår lastade jag och så körde vi iväg för dagens tävling.

Måste på tal om lastning nämna att Zack har gått från att vara lättlastad till MYCKET lättlastad, för att bli ÄNNU bättre på detta skulle det nästan behövas att han kunde lyda ”transporten står utanför ditt stall- var snäll och gå in i den medan jag står här och kliar mig i naveln”.

Numera räcker det att man tar honom i bara grimman och ställer honom utanför transporten så går han in själv och man kan stänga bakom honom.

Förr använde jag i alla fall grimskaft 🙂 och gick med honom in för att sedan själv backa ut.

Tävlingen ja…den avhölls i Sjöbo och det var samma tävlingsplats där vi var någon gång i juli.

Framridning inomhus och tävlingsbana utomhus och Zack gjorde mig inte besviken denna gången heller.

Efter kanske 20 minuters framridning där han kändes jättefin marscherade han in på banan, skrapade ihop 69, 8 % och fick, precis som förra lördagen en röd rosett för besväret.

Man måste bara älska detta samarbetsvilliga djur och jag hoppas att han ser vårt tävlande som en ”walk in the park” så här långt.

Jag rider aldrig fram mer än max 30 minuter och han verkar inte det minsta ”berörd”- jag hoppas som sagt att han betraktar just tävlandet som lite av en vilodag eftersom han får stånka på en hel del på hemmaplan ibland.

Kan han hållas så här positiv och pigg så hoppas jag att det borgar för ett fortsatt tävlande på även högre nivå i sinom tid- jag har många planer….

Innan jag körde hem passade jag faktiskt på att kolla ringtrycket i däcken (utan hästen stående i)  och det var nog tur för alla däcken behövde pumpas upp från knappa 2 till 2,5 bar.

Dagens (gall)fråga

På tal om en diskussion jag hade med en person nyligen där jag påstod att typ 95 % av alla vuxna halvblodshästar som rids dagligen har gallor undrar jag vad ni säger om mitt påstående.

Har jag rätt eller har jag fel?

När jag skriver gallor menar jag större eller mindre sådana- de behöver inte vara enorma för att räknas så att säga.

Mitt påstående grundar sig i mångt på min erfarenhet från mina egna hästar som samtliga haft gallor i större eller mindre omfattning.

Heron hade en GIGANTISK galla som nog är den största kotledsgalla jag sett- ödets ironi var att han hade den i princip under hela tiden jag ägde honom och att benet den satt på var det enda ben han aldrig blev halt på. Folk brukade bli helt chockade när de såg storleken men den gav som sagt aldrig problem.

Kreon är nog den av mina hästar som haft ”renast” ben- tunna, ibland nästan ”genomskinliga” fullblods-framben men även hos honom kunde man ibland känna en liiiiiten svullnad.

Men vad säger ni läsare? Vet ni något halvblod HELT utan gallor?