Månadsarkiv: september 2013

Har intresset för dressyrtävlande minskat?

Varför jag ställer mig frågan i rubriken är för att jag i år har noterat att det i Skåne går att efteranmäla till i alla fall klasser på lätt nivå (de medelsvåra har jag ingen koll på) och att man i flera fall inte ens behöver betala efteranmälningsavgift.

Klasserna är mycket sällan fulla utan det brukar handla om ett startfält på ca 20-25 ekipage, ibland långt färre också faktiskt.

Frågan är om detta beror på att det finns fler arrangörer/ att en och samma arrangör ordnar fler tävlingar eller om intresset för att tävla dressyr helt enkelt har avtagit?

Om det förhåller sig som i det sistnämnda fallet är jag i sak inte förvånad- med den, enligt mig, ökade konkurrens för att få med sig en rosett hem är det kanske inte så konstigt att man drar sig för att ens INLEDA en dressyrkarriär?

Å andra sidan är UTBUDET i Skåne enormt- man kan tävla lätta klasser så gott som varje helg och snart sagt året runt och det är inte heller ovanligt att det finns flera tävlingar att välja på exakt samma datum.

Men så tycker jag att det har varit länge så jag vet inte…

Vad är era erfarenheter?

För något år sedan läste man ju om att det rådde rena anmälningshysterin i Stockholm och klickade man inte på anmäl-knappen prick 18.00 så kunde man i princip glömma att komma med.

Är det så fortfarande?

Onsdag- i gott sällskap

Sol och vackert väder följde oss på dagens uteritt och jag bestämde att både Vicke och jag skulle öva på var sin sak som vi behöver träna.

Jag på att sitta ner i trav och klarar man det utomhus när fasaner flaxar upp i huvudet på hästen (fast då satt jag löst…) så klarar man det på tävling 🙂 och Vicke på att galoppera lite fräsigare.

Vi skötte oss bra båda två om jag får säga det själv; traven kändes jättefin och galoppen på den stora stubbåkern likaså.

Vicke har ju en naturligt väldigt bärig och gungig galopp och det ”rider” (ha ha ..nu var jag ordvitsig va´) han nog lite på- man fastnar lätt i ett behagligt läge där man liksom bara just gungar omkring/ med utan att kräva MER!

Men givetvis måste registret vara större än så och idag gasade jag på lite på längre sträckor och kände att jag verkligen fick gensvar.

Härligt var det och det går ju inte fortare än att man har fullständig kontroll så det är inga skenturer vi talar om ha ha….fast det var det nog ingen som trodde heller när det handlar om fis-ridande Birgitta :)!

Att bränna iväg i full fart har väl aldrig varit mitt signum om man säger så :)!

bild(4)

Nix…jag är inte det minsta religiös eller nåt men jag säger ändå att bilden föreställer mig, Vicke och Kreon – man ser ju 2 hästar hur tydligt som helst :). Och jag tycker inte att det är konstigt om Kreon som var så snäll när han hade sällskap vill följa med oss på tur- det måste vara tråkigt att vara så ung och arbetsvillig och sitta och flumma på ett moln…

Tips från en bloggläsare om fungerande muggsalva

Jag har genom åren läst fler tips på hur man får bort mugg än jag kan räkna men det är ju aldrig fel att prova något som fungerat för andra, eller hur?

En bloggläsare som haft problem med mugg på sin häst provade denna salva och fick mycket snabbt mycket bra resultat.

Och läser man vad salvan ska hjälpa mot så ter det sig ganska logiskt och priset är ju mer än överkomligt så klart värt att prova tycker jag!

Vill vi rida basic? Jag tror inte det!

Läste nyligen följande mycket intressanta inlägg (daterat 21 september) som förvisso handlar om hoppning men som jag menar absolut kan appliceras precis lika väl på dressyren.

För handen på hjärtat; hur många som tränar dressyr på hobbynivå idag tror ni är intresserade av att träning efter träning sitta och rida ”basic-övningar” trots att de kanske har ridit i flera år, har egen häst sedan länge, till och med tävlar osv?

Nej, min erfarenhet är att folk vill ”rida krumelurer” så fort det bara går och inte runt-runt på en volt eller ett fyrkantsspår oavsett i vilken form tex hästen går.

Som jag har berättat förut är min flosofi en annan- steg 1 är att hästen går i form i alla 3 gångarterna och innan detta fungerar så gör jag inget annat än rider som ovan, med tempoväxlingar och trettioelva övergångar, flyttar kanske hästen för skänkeln lite, rider med ledande tygeltag vid behov (det brukar definitivt vara ett behov)  MEN rider inget mer avancerat än så.

Jag tycker att Zack som jag rider nu är ett YPPERLIGT exempel på att denna form av träning fungerar- jag la ca 2 månader i somras på att i princip BARA rida på detta vis och när det väl fungerade- för tro mig…det gjorde det DEFINITIVT inte i början utan hästen ville springa runt i ett övertempo med skallen i vädret och minsta tanke om övergång besvarades med ”jag MÅSTE slå mig fri och dra mig lång…i alla fall 1 steg och helst 2” så går det väldigt lätt att göra ANNAT också.

Till råga på allt var Zack väldigt framtung och gjorde allt för att inte bära vikt på bakbenen- han galopperade definitivt inte rak utan hade fram och bakdel på helt olika spår och själva kvalitén på galoppen….tja, ni kanske minns att jag kallade den ”trav-galopp”

Med konsekvens eller om ni vill kalla det nötande och också en stigande ORK  (som tar tid att bygga upp men som man får om man tränar konsekvent)  att utföra det som jag ville är det en helt annan, långt behagligare häst att sitta på idag men jag undrar hur många som hade orkat traggla som jag gjorde?

Jag minns själv när jag började träna för en skicklig tränare med Archie.

Det var ingen ände på att rida just övergångar och de lättaste vägarna på ridbanan och jag med min ändå väldigt långa riderfarenhet tyckte det var så boooooring.

I ärlighetens namn ville JAG rida mer ”krumelurer” för mina 500 spänn för 45 minuters ridning men när jag i efterhand rannsakar mig själv så var hästen inte på hjälperna korrekt och skulle därmed inte göra något mer avancerat heller.

Så jag tror att i alla fall en del ryttare lurar sig själva genom att sitta och rida avancerade rörelser förvisso men utan att fundera över hur det egentligen ser ut och om hästen arbetar korrekt. I en del fall hade säkert en återgång till mer basic ridning gynnat ekipaget men som Arnold Assarsson skriver: hur många är intresserade av detta?

Tisdag- fina Vicke

Efter gårdagens genomkörare i ridhuset följde Vicke upp med en jättefin träning för Christina idag- han kändes verkligen bra.

Det blev övergångar mellan skritt och halt, skritt och trav och trav och galopp och här fick jag tänka ”lång hals” och att inte fastna i tygeltagen.

Det blev också lite tempoväxlingar i galopp (viktigt med självgående i såväl ökningar som minskningar och att inte behöva driva hela tiden),  öppnor i trav, några halvbågar i trav och sedan var den roliga lektionen över!

Christina var mycket nöjd med Vickis idag och jag kunde inte annat än instämma :)!

Lästips på bloggen!

Noterade att det var många som läste gårdagens repris som handlade om hur jag träffade min man.

Ett tips när ni inte har något att göra/ läsa är att gå in i kategorin TILLBAKABLICKAR och läsa de äldsta inläggen.

Om jag får säga det själv är de oftast de roligaste (om man gillar min typ av humor) och där finns mycket läsvärt….tycker jag.

Där kan man både läsa om hur det har gått till när jag har köpt mina hästar, diverse sjukdomar och missöden de har råkat ut för och så klart allt möjligt annat som det ibland har känts som bara kan hända just mig :)!

Ska uppklassningssystemet återinföras?

Då och då höjs röster om att uppklassningssystemet vad gäller dressyrtävlande borde återinföras och jag är benägen att instämma.

Med dagens datoriserade resultatredovisning ser jag inga svårigheter att hålla koll på erhållna poäng osv.

Och med uppklassningspoäng skulle man väl för gott komma ifrån snacket om ”rosett-jägare” och att en del stannar kvar i klasser de borde lämnat för länge sedan bara för att få placeringar, eller?

För frågan är också om detta är ett FAKTUM eller en INBILLAD KÄNSLA- är det så vanligt att ”man” tar ”tusen” placeringar i LC, LB eller vilken klass det nu än må vara eller är det bara avundsjukan som talar?

Själv ser jag alltså uppklassningen som något positivt och bortsett från ”rättvise-aspekten” så skulle också poängen kanske kunna fungera som en drivkraft att träna vidare och komma uppåt i klasserna.

För om man hade blivit uppklassad ur tex LB så hade man kanske känt sig ”tvingad” att träna för LA om man ville fortsätta att tävla över huvud taget.

Ja, så tänker och resonerar jag- vad tycker och tror ni?

Och är det någon som vet varför uppklassningen togs bort från början? Den finns förvisso kvar men i mycket begränsad omfattning och på stor häst kan man bara bli uppklassad ur lokala klasser (och då ska man ha tagit 80 poäng eller mer, dvs fått ganska många placeringar).

Måndag-peppad

Idag var det åter dags att träna för Hans med Zack och det var precis lika roligt som sist!

Nu befinner vi oss hux flux på ungefär på samma nivå som Kreon och Vicke och kan rida alla möjliga krumelurer exklusive byten.

Men det är skolor, skänkelvikning, förvänd galopp, bakdelsvändningar, galoppfattningar från skritt osv i ett intensivt tempo- vi hinner med massor på de 30 minuter som träningen pågår och Zack gör faktiskt det mesta riktigt bra, med våra mått mätt i alla fall.

Helt klart är att mitt evighetsnötande med framför allt övergångarna i somras nu bär frukt- ni minns väl hur jag då skrev i så gott som varje inlägg hur jag ÅTER hade malt runt med trettiosjutusen övergångar per pass.

Men då tänkte jag ”han FÅR INTE köra upp skallen i serpentinerna” inför första LB-starten och tro mig- numera skulle jag kunna göra inte 3 utan säkert 10 serpentiner över ridbanan utan att Zack rubbar sitt huvud en millimeter.

Också Hans intygar att hästen är mer på bakbenen, dvs har kommit upp från markytan med hela sin jättefront (muskelmassan på hans hals motsvarar säkert 2 normala hästhalsar) och även detta tackar jag övergångarna för.

Och nu kan vi alltså njuta av mycket roligare ridning som fungerar- tack vare allt det trista basicarbetet som jag är så glad att jag orkade traggla med.

För stunden är det Vicke som får ägna sig åt basicarbete och det har inte alls med hans form att göra för den är det inget fel på men där handlar det mer om takt och tempo som jag ju har haft svårt med pga mina nersittningsproblem.

Nu börjar det lossna på den fronten men jag har verkligen inte sett någon mening med att sitta och tex rida skolor samtidigt som jag knappt har kunnat hålla mig kvar på hästen :).

Dagens ridhuspass kändes riktigt bra och Vicke swingade på fint i traven medan jag gungade med relativt lätt utan att varken flåsa eller hålla på att kasa ur sadeln.

Kollade förresten på Vicke idag efter gårdagens klippning- han är sååå snygg!

Förhoppningsvis blir det lite foton/ film snart så att ni får se med egna ögon!

Favorit i repris: så träffade jag min man

Nyligen bad en bloggläsare mig om lite dating-tips och ett av mina förslag var att man kan använda sig av sina djur för att kanske umgås lite mer otvunget de första gångerna man träffas.

Dessutom är det nog en god idé att redan från början checka av den tilltänkta partnerns inställning till djur över huvud taget- är människan helt negativt inställd tänker i alla fall jag att det nog kommer att bli omöjligt att i längden ha ett förhållande med en sådan person.

Hur som helst; så HÄR träffades jag och min man i alla fall :)!