Läste nyligen följande mycket intressanta inlägg (daterat 21 september) som förvisso handlar om hoppning men som jag menar absolut kan appliceras precis lika väl på dressyren.
För handen på hjärtat; hur många som tränar dressyr på hobbynivå idag tror ni är intresserade av att träning efter träning sitta och rida ”basic-övningar” trots att de kanske har ridit i flera år, har egen häst sedan länge, till och med tävlar osv?
Nej, min erfarenhet är att folk vill ”rida krumelurer” så fort det bara går och inte runt-runt på en volt eller ett fyrkantsspår oavsett i vilken form tex hästen går.
Som jag har berättat förut är min flosofi en annan- steg 1 är att hästen går i form i alla 3 gångarterna och innan detta fungerar så gör jag inget annat än rider som ovan, med tempoväxlingar och trettioelva övergångar, flyttar kanske hästen för skänkeln lite, rider med ledande tygeltag vid behov (det brukar definitivt vara ett behov) MEN rider inget mer avancerat än så.
Jag tycker att Zack som jag rider nu är ett YPPERLIGT exempel på att denna form av träning fungerar- jag la ca 2 månader i somras på att i princip BARA rida på detta vis och när det väl fungerade- för tro mig…det gjorde det DEFINITIVT inte i början utan hästen ville springa runt i ett övertempo med skallen i vädret och minsta tanke om övergång besvarades med ”jag MÅSTE slå mig fri och dra mig lång…i alla fall 1 steg och helst 2” så går det väldigt lätt att göra ANNAT också.
Till råga på allt var Zack väldigt framtung och gjorde allt för att inte bära vikt på bakbenen- han galopperade definitivt inte rak utan hade fram och bakdel på helt olika spår och själva kvalitén på galoppen….tja, ni kanske minns att jag kallade den ”trav-galopp”
Med konsekvens eller om ni vill kalla det nötande och också en stigande ORK (som tar tid att bygga upp men som man får om man tränar konsekvent) att utföra det som jag ville är det en helt annan, långt behagligare häst att sitta på idag men jag undrar hur många som hade orkat traggla som jag gjorde?
Jag minns själv när jag började träna för en skicklig tränare med Archie.
Det var ingen ände på att rida just övergångar och de lättaste vägarna på ridbanan och jag med min ändå väldigt långa riderfarenhet tyckte det var så boooooring.
I ärlighetens namn ville JAG rida mer ”krumelurer” för mina 500 spänn för 45 minuters ridning men när jag i efterhand rannsakar mig själv så var hästen inte på hjälperna korrekt och skulle därmed inte göra något mer avancerat heller.
Så jag tror att i alla fall en del ryttare lurar sig själva genom att sitta och rida avancerade rörelser förvisso men utan att fundera över hur det egentligen ser ut och om hästen arbetar korrekt. I en del fall hade säkert en återgång till mer basic ridning gynnat ekipaget men som Arnold Assarsson skriver: hur många är intresserade av detta?
Senaste kommentarer